De stackars studenterna

"Barnfattigdomen". Det börjar kännas som en något slitet ämne. Diskussionen har pågått länge och korten är lagda. Men det tycker inte kvällspressen och i synnerhet inte Aftonbladet som dundrar på med både barnfattigdomsblogg och nya reportage från Fattigsverige.

Under de här dagarna i juni hörs fulla och skränande studenter på lastbilsflak över hela landet. Ja, det är både irriterande och skitfånigt, men jag har i likhet med alla andra också stått så där en gång i tiden och betett mig. Även 20-åringar blir dock som folk med tiden. I alla fall de flesta.

Efter reportagen om de stackars fattiga barnen som inte får vare sig smarttelefoner eller utlandsresor av sina utblottade föräldrar har turen kommit till de stackars gymnasisterna. Det är dyrt att ta studenten, får vi veta av Natalia Kazmierska. Det är dyra studentmössor, mottagningar, champagnefrukostar och hyra av studentflak. Helst ska studentskivorna hållas på fina krogar med inhyrd DJ och 350-kronorsmiddagar, tydligen. Det är "summor i nivå med ett mindre bröllop".

Jag häpnar över beskrivningen. Visserligen var det några år sedan jag själv tog studenten och kanske skiljer sig landsbygden från Stockholm vad gäller snobbighet och krav. Men har Kazmierska gjort ett reportage på Östermalm som hon sedan låter stå som exempel för resten av landet? Vilken studentmössa kräver avbetalning under tre månader? Jag vill minnas att min kostade någon hundring. Vem har studentfesten på en innekrog och påstår att det är så kraven ser ut i dag?

Sådana här verklighetsfrånvända beskrivningar får två konsekvenser. Dels kan de helt i onödan hetsa fram ett allt dyrare beteende bland studenter, under uppfattningen att "det är så det ska vara", dels kan vuxenvärlden få för sig att det faktiskt ligger till på det här sättet och i förlängningen resultera i det ena korkade åtgärdsförslaget efter det andra. Tänk på lille Per som inte har råd med vare sig DJ eller champagne!

I texten avslöjas dock som vanligt vad det innerst inne handlar om: jämförelsehets. "Min mamma led något så otroligt av att inte kunna ge mig vad mina klasskompisar fick. Det tog hårt på mig att se hennes stress", berättar en 20-årig tjej. Alltså: titta på vad kompisen får och hävda att det är synd om dig när du inte kan få samma sak. Vuxenvärlden gör uppenbarligen sitt bästa för att underblåsa jämförelsehetsen genom att offerstämpla de barn och ungdomar som inte har samma tillgång till prylar, samma dyra hem, samma semesterresor och samma dyra studentskivor som vissa andra. Snacka om björntjänst.

Eller för att citera Josephine Bornebuschs Solsidan-karaktär Mickan: "Det är Lussans fel, det var hon som började!"

En vanlig Svensson.