Det började i våras med att Aftonbladetjournalisten Jessica Ritzén startade en "fattigblogg" där hon skrev om livet med försörjningsstöd under en månad. Oj, vad jobbigt det var. Nu kunde hon ju inte dricka latte hela dagarna, inte äta ute eller beställa hämtmat två gånger om dagen. Det var så fattigt att hon åt gröt till middag och knappt hade råd med en ny tvål. I kommentarsfälten gav människor allehanda ärliga tips, bland annat om hur man bäst får en tandkrämstub att räcka så länge som möjligt (jag har själv drillats i den konsten). Men efter en jobbig månad kunde Jessica Ritzén lämna detta liv bakom sig och återgå till sitt lattepimplande medelklassliv igen.
En månad är alldeles för kort tid för att förstå hur det är att leva på existensminimum, oavsett om det rör sig om försörjningsstöd eller annan inkomst som är lika låg. Det är när månadsräkningar sammanfaller med kvartalsräkningar och tandläkarbesök som allt spricker. Men det fick Ritzén aldrig uppleva och det var heller inte meningen.
Nu gör Aftonbladet ett nytt försök. En modebloggare ska lämna lyxshoppingen bakom sig för att leva på a-kassa under 14 dagar. Det är inte så lite dokusåpa över detta spektakel. Välbeställda människor tar steget ned till verkligheten och knatar omkring på den smutsiga gatan bland vanligt folk under en begränsad tid för att få se hur pöbeln har det. Precis som i fallet med "fattigbloggen" är uppdraget så tidsbegränsat att det inte kommer att säga någonting (även om reaktionen från bloggaren i fråga lär bli ett högljutt "amen, hallååå! Kan man inte köpa stövlar för 5 000 kronor varje vecka?! Shit, asså!").
Det är tydligen omöjligt att göra rätt. Expressen har utmålat människor med låga inkomster som rena offer när de försökt skildra "fattigdomen" i Sverige i en reportageserie. Då slår det åt andra hållet och begreppet "fattigdom" omfattar plötsligt alla som inte har råd att göra årliga resor till Thailand. Aftonbladet väljer en annan metod. De låter övre medelklass/överklass kliva ned från piedestalen och pröva på det liv som hundratusentals människor lever varje dag. Det är helt enkelt den nya fattigleken som leks. Den kommer inte att utmynna i någon ny visdom utan endast reta och håna människor längs vägen. Men det ger förstås uppmärksamhet åt Aftonbladet.
Det jag tycker är värst med de där fattiglekarna är att vi som vare sig vi är anställda eller har egna enmansföretag, som faktiskt lever UNDER, socialbidragsnormen, jag undrar hur dessa damer skulle klara sig då?
SvaraRaderaEn socialbidragstagare har ju tid till långkok och bak, svamp-o bärplockning. Vi får ta oss det, som fritidssysselsättning och vi får som regel inte hyran betald eller ens hyresbidrag.