Läckor hos FRA

FRA anklagar en anställd för att ha lämnat material till SVT:s Rapport. JK ska nu undersöka om brott mot tystnadsplikten har begåtts. FRA menar att sekretesskyddat material har lämnats ut.

Det är alltså dessa människor vi ska lita på att de hanterar känsliga uppgifter på rätt sätt och kasserar all överskottsinformation... Pyttsan!

Ryanair: säng och avsugning i business class

Man kan inte annat än älska Ryanairs VD Michael O`Leary! En minut in i klippet rockar han loss.

Reinfeldt - korkad eller bara omdömeslös?

"Så här mycket skit har jag ställt till med."

Man ska akta sig för att anklaga människor för att vara korkade, vi begår alla misstag och gör snedsteg utan att för den sakens skull vara ointelligenta. Men när det gäller Fredrik Reinfeldt har jag faktiskt börja undra. Feltrampen har börjat bli lite för många nu för att de ska gå att förklara bort. Om Reinfeldt inte är korkad så lider han i alla fall av bristande omdöme. Och det kommer att få hans regering utkastad i valet 2010.

Det första tecknet på bristande omdöme fick vi direkt när Reinfeldt läste upp listan på sina ministrar. Regeringen fick en marddrömsstart på grund av regeringschefens inkompetens vid utnämningen av flera svaga kort. Borelius vara en katastrof. Stegö Chiló var ett kul val, men föga realistiskt. (Dessutom är frågan vilken kulturpolitik hon egentligen kunnat driva eftersom moderaterna under den nuvarande kulturministern knappast skiljer sig från socialdemokraterna på området.)

Förändringen av moderaterna är ett annat exempel. Reinfeldt vill skära sig loss från ideologi och principer och göra moderaterna till ett maktparti med en fast väljarbas bland vanligt arbetande folk. Trots denna förändring, som bara har eskalerat sedan valsegern, lyckades inte nya moderaterna vinna en större andel arbetarväljare än vad Carl Bildt gjorde 1991. Reinfeldt har alltså drivit partiet långt vänsterut utan att lyckas vinna arbetarväljarnas hjärtan. Det är samma människor som röstar på partiet som tidigare, men frågan är hur länge de trogna kärnväljarna förblir trogna. Försvaret är nämligen ytterligare ett exempel. Moderaterna är ofattbart nog på väg att skrota en av sina absolut största profilfrågor: försvaret, landets säkerhet. Var går smärtgränsen för partiets väljarbas?

Affären med Ulrica Schenström visade också på omdömeslöshet, Reinfeldt tände för ovanlighetens skull till för ett ögonblick när medierna enligt honom grundlöst påstod att Schenström varit på örat. Det var media som fabricerade, ansåg han. Innan någon hann säga "klantskalle" hade vi det svart på vitt: Schenström hade visst druckit alkohol och blivit berusad. Reinfeldt var bortgjord.

Det hade blivit protester mot FRA-lagen oavsett hur regeringen valt att hantera frågan, men att blunda och räkna till hundra och hoppas att allt är bra när man öppnar ögonen har bara gjort att folk blivit ännu argare. Reinfeldt, som ska vara den lyssnande ledaren som alltid är redo att ompröva beslut, har uppträtt arrogant och i princip räckt finger åt hela svenska folket. Nu hoppas han att debatten ska lägga sig, att alla ska glömma och gå vidare. Ingen kommer att glömma, ingen kommer att gå vidare innan denna lag är uppriven.

De två första åren vid makten har Fredrik Reinfeldt upprepade gånger visat prov på dåligt omdöme, obefintlig fingertoppskänsla och usel krishanteringsförmåga. Det duger inte. Det behövs en radikal uppryckning om alliansen ska kunna vända det massiva opinionsunderläget och det förefaller alltmer osannolikt att vändningen kommer (och om alliansen får en gratischans, kommer de ens lyckas ta den?). Kanske har det nu så smått börjat gå upp för regeringen att chanserna att vinna nästa val blir mindre för varje vecka som går. Att vänstern skulle mobilisera mot regeringen var självklart. Men nu har alliansen inte bara vänsterväljarna emot sig - de har själva skapat gott om svikna borgerliga sympatisörer som ifrågasätter vitsen med att rösta på alliansen i nästa val. Framför allt har moderaterna genom FRA-lagen stött bort massor av potentiella unga väljare, väljare som politiskt bara har intresserat sig för FRA-frågan och inget annat.

Det finns gränser för hur mycket man kan förändra ett parti, hur många hjärtefrågor man kan trampa på och hur många fadäser man kan göra utan att det slår tillbaka. Då hjälper det inte ens att man har snälla hundögon.

Arkitekturfrossa

Som jag bloggade om här är det i Asien de största och häftigaste byggnaderna byggs numera. Dubai är epicentret, men även Kina har sin beskärda del av storslagna och fantasifulla byggnader. Här får arkitekterna leva ut sina fantasier. I Beijing finns en rad byggnader som utstrålar framtidsanda. Mixen av gammalt och nytt, historia och framtid, ger staden ett attraktivt utseende. Nedan några favoriter från den nya Beijing - och det gamla.

Nationalförsamlingen (Folkets stora sal): En imponerande byggnad som tar upp i princip ett helt kvarter. Byggnaden är öppen för besökare, men man får endast vandra runt längs en begränsad snitslad bana. Byggnaden gör sitt för att visa styrka och tillförsikt vid Himmelska fridens torg.


Nationaloperan: Ligger bakom Nationalförsamlingen, vilket ger ett udda intryck eftersom byggnaderna skiljer sig åt så drastiskt. Den såg ganska färdig ut 2007 men hade då ingen ingång. Nu är ingången klar - under ett glastak som i sin tur är placerat under vatten. Du promenerar alltså in i själva salen med vatten ovanför huvudet.


Norra järnvägsstationen: Beijing har flera stora tågstationer. Den västra är störst (och ska vara en av världens absolut största om inte den allra största) men den norra är häftigare. Åtminstone på behagligt avstånd.


Fågelboet: Ja, det går väl inte att utesluta. Och det ser faktiskt rätt häftigt ut också i verkligheten, även om sportarenor inte kan bli hur snygga som helst.


CCTV-huset: Favoriten. Den nya CCTV-byggnaden, som tycks trotsa tyngdlagen, är i det närmaste färdigbyggd. Tanken är att den kinesiska statstelevisionen ska sända OS härifrån, men bilden togs under den senare halvan av juni och en del arbete återstår som synes ännu.


Och avslutningsvis lite avsmak: Den för mig okända byggnaden är särskilt anskrämlig på nära håll.

Debattglada lekmän mot erfarna yrkesmänniskor

FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson känner sig missförstådd. Motståndarna till lagen har fått allt om bakfoten. Vi är "debattglada lekmän" medan försvarare av samma lag är "erfarna yrkesmänniskor". Jag tror visst att debattnivån just sjönk ett snäpp.

Det är inte bara "debattglada lekmän" som opponerat sig mot lagen. Till de kritiska finns även Advokatsamfundet och den tidigare Säpochefen Anders Eriksson och frågan har även uppmärksammats i internationella medier.

Argumenten känns annars igen, de har mycket gemensamt med Anders Wiks. FRA har alltid sysslat med spaning, skillnaden är att det nu blir lagreglerat. Uppdraget berör bara utländsk trafik. Men där Wik i alla fall är ärlig och erkänner att även svenskar kommer att övervakas låtsas generaldirektören som om det regnar och pekar med hela handen utanför Sveriges gränser. Det yttre hotet! Burr.

"FRA kan inte spana på inhemska företeelser" säger Åkesson och ljuger därmed öppet på en av Sveriges största debattsidor. Klart att de kan! Och de kommer också att göra det eftersom den moderna trafiken inte är så enkelt styrd att den går att uppdela i utrikes och inrikes.

Ett annat återkommande argument kan sammanfattas med "lita på oss, inte skulle vi...". Åkesson undrar på fullt allvar hur FRA-motståndarna kan tro att "en demokratiskt vald riksdag skulle vilja sitt folk så illa" som att tillåta en massövervakning. Snacka om att svälja idén om den goda staten med hull och hår. FRA-lagen var inte uppe i valrörelsen. Alliansen hintade inte om att de hade för avsikt att klubba en sådan lag. Det fanns ingen möjlighet för väljarna att ta ställning mot lagen och därmed för eller emot vissa partier. Ingen av oss, vad vi än tycker om lagen, har haft möjlighet att ta ställning.

Åkesson berättar att hans medarbetare på FRA utsatts för hot och hot om våld. Det är givetvis inte okej. Att hota människor som arbetar på FRA är bara korkat och dessutom olagligt. Rikta ilskan mot de tomma skallar som sitter i Sveriges riksdag i stället, det är där ansvaret ligger. Det mest konstruktiva sättet är förmodligen att inte ge dem någon röst i nästa val.

Ingvar Åkesson berör över huvud taget inte de principiella ställningstaganden som alla FRA-motståndare gjort mot lagen. Det var heller inte att vänta. Är man generaldirektör för en myndighet som sysslar med att övervaka människor har man nog kastat eventuella principer all världens väg i god tid.

Dessutom:
Om nu allt är ett sådant stort missförstånd som Ingvar Åkesson försöker ge sken av, hur lätt vore det inte att reda ut frågan inför öppen ridå? Hur lätt vore det inte för Fredrik Reinfeldt, Maud Olofsson, Sten Tolgfors och alla andra entusiastiska anhängare av det nya övervakningssamhället att inbjuda till debatt, förslagsvis med företrädare för centerupproret, piratpartiet med flera, och reda ut allt på en eftermiddag? Eller varför inte en TV-debatt så att alla kan ta del av vad detta missförstånd handlar om? Men nej, någon sådan öppenhet har vi inte sett från politiskt håll. I stället är det knäpptyst från statsministern och hans röstboskap. Ingvar Åkesson menar att en livlig debatt gagnar alla. Statsministern tycker att alla tjänar på om debatten lägger sig. Ni kanske skulle ta och reda ut hur ni vill ha det, Ingvar och Fredrik.

Sigfrid om FRA-trycket

Karl Sigfrid "talar ut" i Expressen om grupptrycket och partipiskan som ven i moderaterna inför FRA-omröstningen den 18 juni. "Det blev mer än vad jag orkade stå emot", säger han och tillägger att han kände "hård psykisk press".

Jag misstror honom inte. Men oavsett pressen från partikamraterna kan man kräva mer av någon som många haft mycket stora förhoppningar på i integritetsfrågor. Sigfrid ska ha kritiserats öppet av andra riksdagsledamöter och således inte pallat för trycket. Att kritiseras och kunna ta kritiken borde vara en del av vardagen för en riksdagsledamot, kan man tycka.

Att lägga ned sin röst var i det här fallet detsamma som att godkänna lagen eftersom varje borgerlig röst behövdes så desperat på nej-sidan. Karl Sigfrid valde en ganska feg utväg. Att rösta ja och stå för det är en sak. Men att som presumtiv nej-röstare inte ens rösta är inte särskilt rakryggat.

Göran Hägglund har humor

"Det kommer att bli svårt för oppositionen att utmana oss."

Göran Hägglund (kd) skämtar till det på partiets riksting.

Kd-kvinnor vill censurera Internet - ännu mer

Jag bloggade nyss om Anders Wik, FRA och risken med vad korkade politiska beslut kan öppna för i framtiden. Ett exempel är det så kallade barnporrfiltret, som är ett resultat av ett samarbete mellan polis och Internetoperatörer och som blockerar sidor som innehåller (eller påstås innehålla) barnpornigrafi. Folk kan själva rapportera sidor till Rikspolisstyrelsen, var din egen barnporrspion liksom.

Risken med ovanstående är att det bara är ett första steg mot censur på Internet och att klåfingriga politiker inte kommer att kunna hålla sina fingrar borta från annat de anser stötande eller kränkande. Tidigare har det skrivits motioner om att förbjuda drogliberala symboler. Nu föreslår kristdemokratiska kvinnoförbundet till partiets riksting att webbplatser som tillåter kontaktannonser för sexsäljare ska stängas ned eller blockeras på samma sätt som barnporrsidor. Förslaget i sig är så korkat att det inte förtjänar mer uppmärksamhet (särskilt som det faktiskt inte är olagligt att sälja sex - än), men det är en bra påminnelse om vad censur och inskränkningar kan leda till om de över huvud taget införs. Och ännu ett tecken på att kristdemokraterna passar bäst utanför riksdagen.

(Bilden är stulen från Blogge Bloggelito.)

FN spottar på zimbabwierna

Oppositionspartiet MDC:s presidentkandidat Morgan Tsvangirai drog sig ur det zimbabwiska valet av rädsla för sin egen säkerhet (han ska ha sökt skydd i en ambassad) och despoten Robert Mugabe kunde ro hem ännu ett så kallat val.

Omvärlden är måttlig i sin kritik och några aktioner mot diktatorn planeras inte. FN lyckades inte ens enas om ett starkt fördömande av valen, vilket åter igen stärken bilden av en handlingsförlamad världsorganisation som inte ens förmås enas om den mest elementära självklarheter.

USA begär instinktivt sanktioner, men hur tusan hjälper det oppositionen och det zimbabwiska folket? Det har inte fungerat ett skit mot Kuba. Skenande inflation, svält, våld, trakasserier - förhållandena i Zimbabwe kan knappast bli värre. Inget av detta har i slutändan hjälpt för att få till stånd ett maktskifte. Sanktioner skulle bara drabba en redan hårt drabbad befolkning ännu värre. Mugabe sitter säkert.

Utländsk rapportering om FRA

Via Rick Falkvinge snappar jag upp en intressant utländsk rapportering om FRA-lagen.

"Den nya lagen kommer att ge svenska militärtjänstemän rätt att söka igenom internationella telefonsamtal, email och fax efter känsliga nyckelord utan ett tidigare domstolsbeslut.

Både det svenska telekomföretaget TeliaSonera och Google har kallat lagen den mest långtgående avlyssningsplanen i Europa."

Rapporteringen kommer från kinesiska Chinaview. :-)

Vem är offret?

Ännu en gång går en kvinnlig politiker ut och kräver att sexköpslagen ska skärpas. Vi har sett det tusen gånger förr och några nya argument framkommer givetvis inte. Inte ett ord sägs om effekterna av lagen (som nu "utvärderas", vilket betyder att utredaren letar efter argument att skärpa den) för sexsäljarna. Denna grupp är irrelevant för politikerna, trots att det är framför allt dessa människor som berörs av lagstiftningen. Ingen vill lyssna på dem och när någon väl gör det (som faktiskt skedde i Socialstyrelsens Kännedom om prostitution 2007), plockar ingen politiker upp tråden. Rapporten nämns aldrig ens. Det är en arrogans utan dess like mot alla sexarbetare.

I vanlig ordning handlar det om att "markera" att det inte ska vara okej att "köpa andra människors kroppar". Har ni sexpuritaner inget annat än gamla repiga fördomsskivor att spela? Det är ingen kropp som köps, det är en tjänst som utförs med kroppen! Hur förblindad måste man vara för att inte inse detta? Låt mig ta ett exempel. Jag tog en helkroppsmassage i Beijing. Rygg, nacke, mage, fötter, huvud, lår, allt. Förutom själva organet då. Men Långt Upp I Grenen hade kunnat vara ett passande namn på massagestället. Jag låg och fundera över just skillnaden. Enligt radikalfeministisk teori uppstår nämligen ett maktförhållande mellan köpare och säljare av sexuella tjänster. Köparen (som är en äcklig, rik gammal gubbe som inte kan få sex på annat sätt) utnyttjar säljaren (som är en desperat, narkotikaberoende tvångsprostituerad eller något liknande). Om massösen hade masserat en centimeter åt sidan och därmed knådat självaste Gustav Adolf, hade jag utnyttjat henne då? Skulle jag plötsligt befinna mig i en maktposition gentemot massösen (tänk den tanken när du ligger nedknådad på en brits och biter ihop käkarna) och därmed göra mig skyldig till ett brott som skulle kunna sätta mig i fängelse? Nej, vi skulle vara två vuxna personer som gjort en affärsöverenskommelse. Jag får massage, hon får betalt. Det är ingrediensen av sex som är så förblindande för somliga.

Justitieminister Beatrice Ask "ser fram emot" de förslag som den pågående utredningen väntas komma med. Den borgerliga regeringen lär således knappast förhindra att en redan usel och misslyckad feministisk lag blir ännu sämre. Det är bara att ge upp alla förhoppningar om att denna alliansregering någonsin kommer att driva igenom något i liberal riktning. Fanns det en politisk skamvrå vore den fullpackad vid det här laget.

Anders Wik: Visst kommer även svenskar avlyssnas

Hemma igen från Beijing efter att ha slarvat bort passet på Beijings flygplats och tvingats rota igenom resväskan i panik, fått vänta i evigheter på samma väska på Arlanda och sedan krånglat med flygbussarna, som numera säljer sina biljetter i informationsdisken där turisterna trängs för att samtidigt få hjälp. Äntligen också utsövd efter att ha varit sjukt jetlaggad i går kväll.

FRA-stormen blåser vidare. I dag skriver den före detta överdirektören på FRA, Anders Wik (ni minns den Wik som tidigare erkände for piratpartiets Rick Falkvinge att FRA sysslat med olaglig spaning) på DN Debatt och gör sitt bästa för att släta över och avdramatisera. Men effekten blir faktiskt den motsatta för Wik erkänner en rad saker samtidigt som han ger sken av att vara synnerligen naiv. Vi ska lita på våra myndigheter, punkt slut. Wik går så långt som att påstå, att om FRA mot förmodan skulle få i uppdrag att spana på inrikestrafik, skulle myndigheten säga nej. Jag tar mig för pannan. Förväntas vi andas ut på grund av denna fånigt naiva inställning hos en före detta överdirektör för myndigheten i fråga...? Förväntas vi också tro att människorna som sitter på FRA är mer än vanliga människor och därför inte är nyfikna och skvallerglada som alla andra?

Myndigheter ska följa direktiven från sina uppdragsgivare, det skulle bli väldigt svårt för politiker att driva igenom sin politik annars. Att FRA på egen hand (med omtanke om det integritetsälskande svenska folket...?) skulle avstå från att utföra de uppdrag myndigheten ålägger dem, är inget annat än fullkomligt skitsnack. Lita på oss, är budskapet. Det har sällan känts så krystat.

En vanlig invändning mot FRA-motståndet är att dylik spaning har funnits sedan länge och således inte utgör något nytt hot mot vår integritet. Bara för att det begåtts fel tidigare, ska vi då inte bry oss om att felen fortsätter att begås? Det är en märklig logik. Det är dessutom mer än lovligt naivt att som Anders Wik bara buga och lita på att myndigheten inte gör något som den inte borde, det vill säga lyssna på inrikestrafik. Det är lika dumt som att tro att polisen vid avlyssning alltid kasserar överskottinformation.

Wik erkänner emellertid att visst kommer även svenskar att avlyssnas. När trafik från utlandet till Sverige avlyssnas och det sitter en svensk i andra änden, blir naturligtvis svensken avlyssnad. Det är också lite komiskt att se hur försvarare av FRA-lagen hela tiden försöker tona ned vad FRA egentligen kan göra i praktiken. All utländsk trafik till Sverige kan inte övervakas och av den bråkdel trafik som ska övervakas kommer av praktiska skäl endast "en ytterst liten del" behandlas. Genom den argumenationen undergräver förespråkarna själva existensberättigandet för FRA, myndigheten beskrivs som en mycket begränsad företeelse som bara har möjlighet att spana på en bråkdel av all information. Låter det som ett effektivt sätt att bekämpa terrorism?

Det absolut viktigaste är emellertid detta:
FRA-lagen ska inte bara ses för vad den är i dag utan för vad den öppnar för i framtiden. Så är det med all lagstiftning; vart leder den oss om 10, 15 år? Vilka dörrar sparkar den upp? Det är därför vi medborgare alltid måste vara på vår vakt mot inskränkningar i yttrandefriheten, mötesfriheten och andra frågor som rör grundläggande rättigheter. Rätten till personlig integritet är en sådan grundläggande rättighet. Det är principiella frågor, något fåntrattarna i Sveriges riksdag inte verkar förstå sig på.

När det gäller yttrandefrihet börjar politiker med att förbjuda yttrandet av rasistiska åsikter, något de flesta avskyr och därför få bryr sig om att försvara ur yttrandefrihetssynpunkt. Sedan är stigen öppnad och framtida politiker kan välja att ta korta eller långa steg mot fortsatta inskränkningar - ty när det gäller vad som anses kränkande åsikter beror svaret helt och hållet på vem som får frågan. Samma problematik gäller friheten på Internet. Där börjar det med att spärra sidor som innehåller barnporr, något ytterst få protesterar mot. Därmed är stigen öppnad och politiker kan föreslå att alla möjliga sajter, som enligt dem anses kränkande, ska spärras. Så har också skett.

Tricket är: beträd aldrig stigen.

Reinfeldt lämnar moderaterna

Reinfeldt lämnar moderaterna. Tyvärr ar det inte Fredrik -vilket är precis vad borgerligheten skulle behöva. Nej, det är kommunpolitikern Lars-Olof Reinfeldt från Vetlanda (oklart om och i sådana fall hur han har släkt med statsministern) som lämnar partiet efter katastrofen med FRA-lagen.

Tydligen hade två ombudsmän skickats för att försöka tala honom till rätta, vilket inte uppskattades av kommunpolitikern Reinfeldt. Tänk om statsministern hade haft samma inställning i viktiga principiella fragor.

Ännu en person som skulle behövas i ett nytt frihetligt borgerligt parti?

(Beijing, kl. 18.19)

Det duger inte, Federley

Fredrick Federley, som gav sitt medgivande till den nya avlyssningslagen (FRA-lagen), gör i dag sitt bästa för att släta över sitt och sina kollegors agerande genom att hävda att det inte var möjligt att dra sig ur när samtalen väl börjat om (de kosmetiska) forändringarna i lagen.

För en utomstående är det ganska svårt att tro pa. Vad är ideal och åsikter egentligen värda när det kommer till kritan? Det väcker frågor om vad enskilda riksdagsledamöter alls gör i riksdagen på personliga mandat när de uppenbarligen ändå inte kan anvanda en egen vilja när det ska röstas. Vi kanske ska skippa enskilda riksdagsmän helt och hållet och låta partistyrelserna bestämma?

(Beijing, kl. 18.19)

En ny borgerlighet?

"De borgerliga partierna har ingen aning om vad de ställt till med. Eller, jo... De börjar kanske ana. Det är därför de desperat försöker tysta kritiska bloggare och sätta munkavle på sin egen personal. Men det är så dags nu. Skadan är redan skedd. Alla vettiga människor håller på att gå i livbåtarna."

Henrik Alexandersson sammanfattar vad som haller på att hända inom alliansen och kanske främst moderaterna. MUF-ordföranden Niklas Wykman går till öppet angrepp mot sitt eget moderparti - och lita på att det finns gott om politiker runt om i landet som river sitt hår just nu och funderar över sitt partimedlemskap.

Öppnar detta upp för en utbrytning ur moderaterna? Det vore ingen omöjlighet. Vettigt folk finns det ju att tillgå, personer som är bättre än sitt parti. Kandidater som är förbannade och besvikna på det nya parti som Reinfeldt skapat borde ta sig en funderare. Klavertramp ska kosta även i politiken och det bästa svaret i detta läge är att lämna skeppet, inte att tyst falla på knä för en politik man skulle ha kritiserat högljutt om regeringen varit socialdemokratisk. Alternativen behöver inte heta kristdemokraterna, centern eller folkpartiet. Det bästa alternativet kan vara ett helt nytt parti som såväl moderata företrädare som kärnvaljare kan lita på. Allt som behövs ar att någon tar initiativet.

(Beijing, kl. 15.58)

Kasta ut Reinfeldt!

Jag har aldrig gillat Fredrik Reinfeldt, varken som partiledare eller statsminister (och tiden innan dess har jag hört tillräckligt om för att tycka illa om honom i alla fall). För varje vecka som går starks den starka känslan av ogillande. Jag röstade inte på de nya moderaterna 2006 så ur den synvinkeln kan jag inte skylla på något moderat svek mot mig personligen. Men att det största borgerliga partiet gjort sig av med frihetliga värden och blivit sossar är inte bara ett svek mot alla som röstade pa moderaterna - det är ett svek mot alla borgerliga väljare, mot alla som vill ha ett annat samhälle än socialdemokraternas.

Reinfeldt gjorde en sak bra: han vann makten från ett maktfullkomligt socialdemokratiskt parti. Det var välbehövligt på flera plan. Dels ur en demokratisk synvinkel men också för att Sverige desperat behövde borgerlig politik efter lång socialdemokratisk idémässig stagnation. Men efter en minst sagt knackig inledning med fuskande ministrar har eländet bara fortsatt. Moderaterna har gått i braschen för en chockartad och illa skott bantning av försvaret. Miljöskatterna har hållits uppe. Systembolaget har inte ifrågasatts och finansministern, den leeende feministen Anders Borg, försvarar spelmonopolet med näbbar och klor. Inte ens det synnerligen populära förslaget att avskaffa fastighetsskatten lyckades regeringen hantera snyggt.

Reinfeldt har svikit ideerna. Han har svikit företagarna. Han har svikit alla som anser att en borgerlig regering också ska bedriva borgerlig politik. Regeringen Reinfeldt har kastat ett enda hundben åt väljarna och det är det uppmärksammande jobbskatteavdraget på runt 1 000 kronor på vanliga inkomster. Men detta har kommit att ätas upp av höjda avgifter och skatter på andra hall - och en tusenlapp kompenserar definitivt inte för idémässig kollaps och våldtäkt på de frihetliga ideal som en gång fanns i partiet.

Jag kväljs när jag tänker på att få Mona Sahlin som statsminister och Lars Ohly som arbetsmarknadsminister, men kväljningarna blir bara marginellt mindre vid tanken pa att ha Reinfeldt som statsminister i ytterligare fyra år och tvingas bevittna ytterligare övergrepp på alla borgerliga hjärtefrågor.

FRA-lagen har blivit droppen for många. Men vi bör paminna oss om att det inte är många steg i frihetlig riktning som tagits av den sittande borgerliga majoriteten. Ingen inom den frihetliga högern kan vara nöjd med halvtidsresultatet för denna regering. Och den som inte är nöjd bor stanna hemma på valdagen 2010. Att åter igen gå och lägga sin röst på en liberal kandidat i något av de allianspartierna har aldrig känts så meningslöst.

Valet 2010 blir en prövning för alla som i förra valet röstat pa "liberala" kandidater i folkpartiet, moderaterna eller centern. En prövning for alla som svikits så fundamentalt av politiker som påstått sig stå for liberala värden. Bästa sättet att tillbringa nästa valdag är hemma på soffan eller att rösta på vettiga kandidater i små partier utanför riksdagen. En regering ska inte väljas om för att alternativet är dåligt utan för att regeringen förtjänar att väljas om. Regeringen Reinfeldt är ett historiskt lågvattenmarke som förtjänar något helt annat.

(Beijing, kl. 17.18)

Pinsamt, centern - respekt Wykman

Bloggaren Richard Slätt har bett ett antal borgerliga ledamoter dra at helvete sedan de röstat ja till FRA-lagen. Han varnade redan innan för att säga upp bekantskapen med flera personer om de accepterade lagen - vilket de gjorde. Nu har dock centerpartiets kommunikationschef Lena Forsman reagerat och rapporterat till nämnde bloggares arbetsgivare, Strix. Inte för att det är olagligt att be någon dra åt helvete utan för att hon själv "skulle ha viljat veta det om jag var VD". Sickna apskaft! Lyckligtvis har arbetsgivaren på Strix hänvisat till yttrandefriheten och därmed kan fru Forsman ta sig där bak.

Richard Slätt menar att om nu hans kommentar om vissa personer ar kränkande, vad är då inte FRA-lagen som riktar sig mot nio miljoner invånare...? Han har gjort helt rätt i att bryta med människor som röstat for en sadan lag. Det är civilkurage om något.

Respekt ska även MUf-ordföranden Niklas Wykman ha. Partiets inställning i FRA-fragan gör att Wykman ej har förtroende för partiet langre och inte anser sig kunna vara kvar som medlem om lagen blir kvar.

(Beijing, kl. 16.52)

FRA: Black Monday

Natvarket Svart Mandags aktiviteter mot FRA-lagen nedan:

Plats: Riksplan, vid Huvudentrén till Riksdagshuset. Allmän kondoleansstund och lit de parade: Klockan 08.00 - 19.00 Allmän lit de parade över den tragiskt avsomnadeDemokratistaten Sverige och det svenska folkets Integritet.Tänd ett ljus, lämna blommor och kondoleanskort vid entrén till Riksdagshuset.

Andakt och likvaka: Klockan 19.00 samlas vi för att tända ljus, tala om och minnasdemokratistaten. Detta är huvudpunkten för vårt event och jag hoppas såmånga som möjligt kan komma. Vänligen, om möjligt klä dig i svart för att hedra vår fallna frihet.

PRESENTATION
Svart måndag är inte bara ett event. Inte bara en demonstration på måndagden 23 juni 2008. Namnet markerar sorg över vad som skett med vår demokrati. Det markerar också startskottet för ett nytt nätverk, en ny organisation somkommer att arbeta för att riva upp den nya lagen innan den hunnit träda ikraft. Vi arbetar för att åstadkomma fler events på flera håll i landet under enlång tid framöver.

Vårt mål är att fälla lagen eller i värsta fall fälla regeringen och kräva nyval. Whichever comes first. Vi värnar medborgarnas rätt till frihet, integritet, demokrati,brevhemlighet och meddelarskydd. Stå med oss på barrikaderna till dess vår frihet är återvunnen. Det spelar ingen roll vilken politisk inriktning du har. Det spelar ingen roll vem du är eller var du kommer ifrån. Det som spelar roll är att du tror på frihet, demokrati och mänskliga rättigheter. Svart måndag vill visa våra svenska folkvalda politiker att vi inte accepterar, glömmer eller förlåter genomröstningen av FRA's spaningslag som röstades igenom 18 juni 2008 och träder i kraft 1 januari 2009. Vi kan inte, bör inte, får inte acceptera detta. Vi kan inte tillåta att den svenska demokratin får falla utan att vi säger emot.

Spaningslagen är ett hot mot våra grundläggande rättigheter. Den är också ett hån mot allt det svenska samhället står för. Den är ett hån mot var ochen av Sveriges medborgare. Utan dess grundvalar finns ingen demokrati. Utan dessa grundvalar är det land vi arbetat hårt för att skapa förlorat. Detta kan inte gå oemotsagt. Följ med till Riksdagshuset den 23 juni. Det är där den nya kampen börjar!Sprid ordet. Sprid tanken. Sprid hoppet. Det är dags för folkviljan att slåtillbaka och för oss alla att ta våra demokratiska rättigheter tillbaka.

1. FLAGGA PÅ HALV STÅNG I HELGEN
En uppmaning har nått nätverket om att medlemmar och sympatisörer ska flaggapå halv stång i helgen. Jag tycker det är ett bra initiativ. Jag har ingen flagga själv att hala, men har du det, så är det en snygg, smakfull och tydlig gest som kan väcka många ögonbryn runtom i landet.

2. BEGRAVNINGSCEREMONI FÖR DEMOKRATIN
23 JUNI 2008. Den planerade demonstrationen som anordnas av Svart Måndag den 23 juni. Komsvartklädd till Riksdagshuset i Stockholm mellan 08.00 - 1900. Klockan 19.00 hålls minnesstund för den avsomnade Demokratistaten och Integriteten. Kom om möjligt klädd i svart. Medtag även megafoner, plakat och annan lämplig utrustning för att göra denna stunden minnesvärd. Event och intressegruppfinnes på Facebook för den som är intresserad.

3. UPPMÄRKSAMMANDE I SAMBAND MED RIKSDAGENS HÖGTIDLIGA ÖPPNANDEVi återkommer med mer information så snart den finns tillgänglig. Planen är en större och mer omfattande demonstration i samband med Riksdagens öppnande för att ge våra folkvalda ett varmt välkomnande då de kommer tillbaka från sin välförtjänta semester. Eventuell samling på Sergels Torg och en kort promenad vidare till Riksplan utanför Riksdagen i samband med öppnandet.


(Beijing, kl. 18.13)

Parker i Beijing

Termometern på shoppinggatan Wanfujing, öster om Förbjudna staden, visade 38 grader mitt på dagen i dag. Det kändes som 50. Den tryckande värmen under diset har ersatts av gassande sol och klar himmel. Beijing visar sig från sin allra bästa sida i dag.


Staden har mängder av parker i alla storlekar där man kan fika, slappa, bada, hyra valfri trampfarkost, dricka te eller bara strosa omkring. Väster om Förbjudna staden finns sex sjöar som erbjuder avkoppling och lugn mitt i storstadens puls. Lilla Xihai ligger längst norrut och Nanhai längst soderut. Mellan dem finns bar- och restauranggator längs populara Houhai och Qianhai, som man med lätthet kan promenera runt om man inte är stressad. Favoriten heter dock Beihai (bilden ovan). Har finns tehus, några sma butiker och en vacker vit pagod som man kan klättra upp till och få utsikt över Förbjudna staden, den vackra Nationaloperan och närliggande kvarter. Men framfor allt erbjuder parken underbart vackra miljöer. En solig och molnfri dag är parken som allra vackrast.

Träningsredskap som ovan är vanliga i parker och ute på stan i Beijing och äldre människor är smidigare än både du och jag...

Stora städer behover gröna ytor och Beijing har många. En lite mer okänd park där jag hittills inte har sett enda enda västerlänning är Yuyuantan varifrån det går båtar upp till Nya Sommarpalatset (en resa som dock är rena turistfällan). Kineserna är synnerligen aktiva - gamla som unga. Pa många håll, men framfor allt i parker, finns träningsredskap utställda som kineser använder för att stretcha och träna sina kroppar. I Yuyuantan, som består av tre sjöar, spelas det volleyboll, hålls danslektioner (senast var det cha-cha) och sjungs. Många mediterar, andra hyr trampbåt. Samtidigt spelas musik av Enya-typ i de flitigt utplacerade högtalarna. Man undrar hur mycket av allt detta som hade fungerat att ha i en park i Stockholm innan det blev stulet eller förstört.

(Beijing, kl. 17.53)

Kampen börjar nu

Ilskan efter FRA-beslutet finns kvar hos alla liberala krafter som står för personlig integritet. Det är bra. Aktioner planeras också - ännu bättre.

Det är bara dag ett i kampen mot regeringen Reinfeldts Stasi-stat!

(Beijing, kl. 18.05)

Kinesisk TV

Vi klagar ofta pa SVT, inte minst for att företaget säger sig stå för fri television. Kinesisk statstelevision är också rolig. Just nu är det ett himla liv kring jordbävningskatastrofen i Wenchuan och Beichuan - vilket inte är att undra på eftersom 69 000 personer omkommit och runt 17 000 fortfarande saknas. Hela byar har inte bara raserats - de har upphört att existera. Jag pratade häromdagen med en svensk som bor inte långt från de drabbade områdena och som bara några dagar tidigare hade besökt flera byar som i dag är helt utplånade. Han flydde till Beijing for att komma bort fran eländet ett tag. Till råga på allt har manga nu drabbats av svåra översvämningar.

Kineserna flyr dock inte. I TV dominerar mest av allt frivilligarbetet just nu. Reklamfilmer med slagkraftiga slogans ooh slagord fyller tomrummen mellan alla andra TV-program. Också nyhetsinslagen dramatiseras med musik for effektens skull - senast var det filmmusiken fran The Rock (frekvent använd i alla mojliga sammanhang aven i Sverige) som ackompanjerade räddningsarbetet men musik från filmer som Pearl Harbor har också använts. Vissa regimer tystar ned katastrofer, i Kina tar man tillfället i akt att göra propaganda av dem.

För övrigt är det att rekommendera att lära sig lite kinesiska om man ska resa pa egen hand. Man klarar sig alltid med kroppsspråk och enstaka fraser, hittills har inget gått direkt fel, men man blir väldigt begränsad. Kommer man till en plats dit få turister når, och de platserna är många i Beijing eftersom de flesta reser i gruppresor med en resebyrå, kan kineserna ofta inte ett ord engelska. Kineserna är dock väldigt nyfikna och roliga att prata med om man bara lyckas kommunicera.

(Beijing, kl. 17.45)

Ett nytt kapitel

Sverige har blivit en Stasi-stat. Och det är inte kommunister, socialister eller ens socialdemokrater som har drivit igenom lagen som lett fram till detta. Det är en borgerlig regering under regeringschefen Fredrik Reinfeldt. Lägg det namnet på minnet och berätta for era barnbarn.

Svenska liberaler, som sagt sig stå för liberala värden innan de blev riksdagsmän och tappade förståndet och förnuftet, har svikit och sagt ja till en avlyssnings- och övervakningslag som saknar motstycke i svensk politisk historia. Man kan tappa hakan for mindre. "Sverige blir mest extremt i världen", konstaterar Dan O'Brien vid Electronic Frontier Foundation till TT. "Landet lagom", som nog egentligen aldrig har varit lagom alls, har blivit extremt.

Jag begriper över huvud taget inte varfrö FRA-lagen ens behovs. Vad är det för hot som politikerna vill att FRA ska spana mot? Finns det seriösa terrorhot mot Sverige? Nej. Terrorhoten i världen är för det första små. Risken att omkomma i en terroristattack ar minimal i värsta fall, ändå läggs enorma resurser på terroristbekämpning världen över. Vi förnedras på flygplatserna innan vi ska flyga. Vi övervakas alltmer nar vi rör oss ute pa stan. Och nu ska även våra telefoner och våra mail övervakas. Hur i helvete leder detta till seger i "kriget mot terrorismen"? Att besegra en fiende genom att sänka sig till hans nivå är inte att vinna.

Blogge Bloggelito skriver ungefär vad jag känner just nu men inte har ork att plita ned efter en lång vandring pa kinesiska muren vid Mutianyu. Tack, Blogge. Tack också till folkpartisten Camilla Lindberg som rostade nej, även om det visade sig vara futilt (och Birgitta Ohlsson som gjorde ett slags mellanting och lade ned sig röst).

Fredrik Reinfeldt ska skämmas. Sten Tolgfors ska skämmas. Fredrick Federley ska skämmas. Karl Sigfrid ska skämmas. Annie Johansson ska skämmas. Ni har gjort en helt annan varld möjlig - en värld få av oss vill leva i. I dag skäms aven jag - över att vara svensk och över att ha röstat pa en person som visade sig stå for nagot helt annat än jag trodde.

Jag skrev i ledaren till Nyliberalen 1_2008 att jag ogillade Reinfeldt for att han kastat ut liberala borgerliga ideal for maktens skull och att jag nästan såg fram emot att han kastades ut efter nästa val. En dag som denna är den känslan extra stark.

(Beijing, kl 18.07)
Kinesiska muren vid Mutianyu, ungefär nio mil utanför Beijing, en disig och mycket varm sommardag.

En skam

Det är sen eftermiddag i Beijing, inte alls lika svettigt som för någon timme sedan och jag har börjat förstå vad som händer i Stockholm.

I Sverige blir vi övervakade, Kina blir vi censurerade. Bloggar hos Blogger finns inte alltid tillgängliga, åtminstone inte pa ett vanligt Internetkafé. Följden blir att jag kan blogga men inte läsa din blogg eller ens min egen. Jag pratade i går med en svensk kille, som bor dagligdags i Chengdu, och enligt honom fungerar Blogger till och från. Kanske gör de enskilda nedslag och får för sig att stänga bloggtjansten helt och hållet emellanåt. Jag vet att det inte var några som helst problem 2005 i alla fall. Plötsligt är det svårt att göra det där som man gör varje dag, att bara läsa vilka sidor man vill (även om den möjligheten begränsas även i Sverige när det gäller vissa sorters sidor).

Vi tar vår frihet for given i Sverige och av just den anledningen reagerar vi inte när den tas ifrån oss! Jo, vissa reagerar. Jag blir glad när jag ser demonstranterna utanför riksdagshuset. De visar, precis som vid demonstrationen mot FRA-lagen vid Medborgarplatsen, att det finns folk som bryr sig. Och vi kommer att få all anledning att fortsätta bry oss.

Ty politikerna har svikit. De "liberala" politiker som många av oss frihetliga placerat i riksdagen, har skämt ut sig genom att inte rösta nej till FRA-lagen utan endast begära några små ändringar. Sedan är det fritt fram. Då är det alltsa ingen principfraga för dem, ty en principfast person som tror på personlig integritet beter sig inte på det sättet. Han/hon röstar nej. Det borde inte vara någon diskussion. Det vi ser nu är fegt, uselt, bedrövligt.

Jag är besviken och arg men egentligen inte förvånad. Jag hade hopp men kände samtidigt tvivel. Och jag borde ha insett att politiker är och förblir politiker och att de alltid kommer att göra det de kan bäst: svika ideal och principer och samtidigt försöka rädda sitt eget skinn. Ni är en skam för Sverige, ni ar en skam för alla som kallar sig liberaler.

(Beijing, kl. 17.38)

Beijing anno 2008

Beijing. Till skillnad från Kuala Lumpur finns ordning i allt potentiellt kaos. Vakter överallt, folk som kommer fram och vill hjälpa så fort man står och ser förvirrad ut. Och priserna är fortfarande riktigt bra.

Tunnelbanan är utbyggd och täcker allt större delar av stan. OS-arenorna är på plats, det unika CCTV-huset som trotsar tyngdlagen är snart färdigt. En av favoritrestaurangerna har blivit mataffär. Den andra är kvar. Den mäktiga Nationaloperan, med ingång under vatten, som i fjol ännu inte hade någon ingång, tar nu emot bokningar på kommande uppträdanden. Vid centralstationen Beijing Zhan har gångbron over gatan fått rulltrappa. En anpassning för väntade feta amerikaner under OS, månne? Det händer kort sagt mycket i stan nu.

Men framforallt: biran kostar 6 kronor ute, maten 8 kronor om man inte äter i centrum (då kan du få betala uppemot 30), tunnelbanan, som har byggts ut otroligt snabbt, kostar 2 yuan (= 2 kronor) i enhetspris över hela stan (och 15 miljoner Beijingbor ska lära sig det här med t-banekort och spärrar eftersom det tidigare bara fanns pappersbiljetter som revs vid nedgången, vilket är nog så underhållande), bussen är ännu billigare men tar hopplöst lång tid.

En sak som överraskar lite är hur mycket nyheter från väst som rapporteras i kinesisk TV. Inte ens fotbolls-EM har de missat.

I morgon onsdag hoppas jag på goda nyheter från Sverige. Jag tar några bira och ler mot gudarna.

(Beijing, kl. 16.20)

Kina nästa

Nu lämnar jag landet för två veckor i Kina och Beijing. Det känns lite snopet att lämna Sverige mitt under en spännande politisk process, en process som har gått från hopplös till intressant och direkt lovande tack vare alla svenska bloggare som engagerat sig i FRA-frågan. En av dem är Hax, kort intervjuad i DN angående bloggarnas genomslagskraft.

Om förslaget faller, kan många bloggare där ute sträcka på ryggen. Det skulle visa att det faktiskt går att påverka politiker via bloggosfären och att bloggen förtjänar en allmän acceptans från det traditionella Mediesverige, som inte intresserat sig för frågan förrän nu.

Jag lämnar landet betydligt bättre till mods än jag hade gjort för bara några få dagar sedan. Det finns hopp. Likafullt är det upprörande, om än inte förvånande, hur snabbt ideal och principer kastas överbord så fort somliga hamnar i riksdagen. "Om man sätter karriären före idéerna så finns bara karriären kvar till slut och då är man överflödig", konstaterar MUF-ordföranden Niklas Wykman mycket riktigt.

Att jag kommer att vara i Beijing utan egen laptop innebär att bloggandet inte kommer att vara lika pålitligt som tidigare. Förhoppningsvis finns det bra Internetkaféer runt knuten som jag kan utnyttja. På onsdag hoppas jag att det hörs ett glädjeskrik ända från den kinesiska huvudstaden.

Historiens dom blir hård, Reinfeldt

FRA har anmälts för olaglig datalagring på över 100 svenskar med ryska kontakter, rapporterar både DN och SvD. Gammelmedia har, sent omsider, börjat vakna och märkt att det på onsdag tydligen ska röstas om något som upprört snart sagt varje svensk bloggare där ute...

Maud Olofsson får välförtjänt kritik av sina egna. Sådan kritik borde även falla över Reinfeldt. Skulle lagen, Gud förbjude, röstas igenom går det inte att säga annat än att Reinfeldt varit regeringschef över en borgerlig regering som kategoriskt kastat ut allt vi kommit att betrakta som positivt och tilltalande inom borgerligheten. Historiens dom kommer att bli tung och människor kommer i framtiden att undra hur i h-vete folk kunde rösta fram en sådan pappskalle till statsminister.

Det är samtidigt lite komiskt att se hur svårt vissa vänsterbloggare har att hantera den här situationen. De är emot lagförslaget men är synnerligen obekväma med att stå på samma sida som nyliberaler i denna fråga. Svensson försöker desperat distansera sig när han skriver att "nyliberala reformer" (tydligen är det förslaget om en författningsdomstol han syftar på) är detsamma som FRA-lagen. Jomenvisst, förstår ni, felet är nyliberalismens, hur man än vänder på det... Det finns inget som är så tröttsamt som förutsägbara socialister.

Alla måste titta

Kan man göra en rolig film om Hillary Clinton med hjälp av den klassiska scenen i Undergången, kan väl Fredrick Federley, Annie Johansson med flera få stå upp mot FRA-lagen i en tolkning av Döda poeters sällskap. Det tyckte Mattias Svensson och Fredrik "Dyslesbisk" Westerlund och gjorde tillsammans en film. Alla måste titta.

Revolution på Kuba

Det händer saker på Kuba. Sedan Fidel Castro lämnade över till brorsan Raul har flera till synes små men på sikt kanske banbrytande reformer genomförts. Kubanerna får bland annat äga egen mobiltelefon (problemet är att knappast någon kuban har råd med det). Nu händer snart det största hittills: lika lön-systemet avskaffas. Dörren för att kunna tjäna pengar och bygga upp ett välstånd har därmed öppnats.

I och med detta tar Kuba ett viktigt steg bort från den socialistiska fattigdomsfälla som hållit landet i ett hårt grepp sedan revolutionen. Att framtiden skulle se ljusare ut utan Fidel vid makten var väntat, men att reformerna skulle börja redan under brodern Raul är onekligen en positiv överraskning. Återstår att se hur den svenska vänstern reagerar mot dessa "kontrarevolutionära" tilltag...

Det bästa omvärlden kan göra i detta läge är att en gång för alla lyfta alla handelshinder mot landet.

Småföretagarna sågar regeringen

Svenska småföretagare väntar sig inte längre mycket av den borgerliga regeringen. Det är kontentan av den enkät som organisationen Företagarna gjort med 4 300 småföretagare.

På en femgradig skala når regeringen inte upp till 3 på någon punkt. Och landets småföretagare har lärt sig att inte vänta sig för mycket framöver heller. 26 procent håller hoppet uppe när det gäller fortsatta skattesänkningar medan endast 8 procent tror på förändringar i arbetsrätten och 4 procent på företagsvänliga reformer i trygghetssystemen.

Detta är inget annat än usla siffror för en borgerlig regering, det är faktiskt siffror värda en småföretagsfientlig sosseregering. Kanske inte så konstigt med tanke på att det största borgerliga partiet gått och blivit just sossar...

Mumien vaknar

Så här i elfte timmen av FRA-frågan börjar pressen öka på riksdagsledamöterna och vi ser till och med viss, förvisso halvhjärtad, rapportering i riksmedierna.

MUF har skickat ut ett pressmeddelande i vilket förbundet kräver att ledamöterna Anna König Jerlmyr, Tomas Tobé, Oskar Öholm, Fredrik Schulte, Patrik Forslund, Anna Bergkvist, Lars Hjälmered och Karl Sigfrid röstar nej till FRA-lagen. Att skylla på partipiskan är bara ett sätt att slippa ta personligt ansvar, konstaterar MUF.

Hax uppmärksammar att folkpartiets Birgitta Ohlsson, efter många turer hit och dit, kommer att närvara i riksdagen när det är dags att rösta. Och hon är, precis som centerns Frederick Federley, emot förslaget. Det sunda förnuftet säger således att hon bör rösta nej. Men man vet ju aldrig...

Det är nästan komiskt hur FRA-frågan dominerar bloggosfären just nu. Engagemanget går det sannerligen inte att ta miste på, folk verkar veta vad det är som står på spel. Vi får hoppas att några av våra riksdagsledamöter vet det också.

Några bloggar om FRA:

Hanna Wagenius, Opassande, Dyslesbisk.

Efter FRA-lagen

Ponera att fyra eller fler riksdagsledamöter inom alliansen står upp för den personliga integriteten och det sunda förnuftet den 17 juni och röstar nej till FRA-lagen. Slaget är då vunnet, men kriget för integriteten är inte slut för det. Vi kan vara så säkra på att nya lagar kommer att föreslås, att nya inskränkningar kommer att planeras.

Vi måste först och främst fråga oss vad vi ska göra med informationen att FRA sysslat med olaglig övervakning i flera decennier. Om proppen om FRA-lagen skulle falla, får vi inte slå oss till ro, ty frågan är i sig inte död. Vi bör utkräva ansvar för den olagliga avlyssning som pågått. Och vi bör se till att vidga debatten. Denna fråga handlar nämligen om så mycket mer än bara en enda proposition, den handlar om en samhällsutveckling.

Bloggarna står när de andra faller

Jag undrar om det har hänt förut att en stor svensk riksnyhet, en potentiell politisk bomb, som har engagerat i princip hela den svenska bloggosfären i veckor samtidigt i det närmaste har tigits ihjäl i svenska medier. Frågan är vad det säger om oss bloggare och framför allt: vad säger det om våra traditionella svenska medier?

Normalt sätts de flesta nyheter i de vanliga medierna för att sedan kommenteras och utvecklas i bloggosfären. Mycket kommer från de extra vanliga sidorna i de vanliga medierna, exempelvis DN Debatt, Brännpunkt eller ledarna i någon av de stora morgon- och kvällstidningarna. Jag upplever dock att bloggosfären faktiskt i ökande grad håller på att ta över rapporteringen av inte det dagsaktuella men det timaktuella. Och de traditionella medierna har fortfarande lite svårt att acceptera nyheter kommer från bloggar bakom vilka det döljer sig vanliga människor utan någon särskild journalistexamen, utan några 25 år i yrket.

Bloggosfären svämmar över av upprördhet kring den kommande FRA-lagen, men allt som har synts i våra stora morgon- och kvällstidningar är - förutom enstaka debattinlägg - en och annan liten ledare. Nyhetssidorna är tomma! Hur mycket skulle inte en vetgirig journalist kunna skriva om viljan bara fanns? Vilka löpsedlar skulle inte Aftonbladet (som gör en rätt ynklig grej här) och Expressen kunna ge oss? Vad skulle inte Uppdrag Granskning kunna göra? Finns det en tyst överenskommelse bland svenska medier att hålla tyst? I sådana fall: varför?

Eller handlar det kanske just om att FRA-frågan kommit att bli bloggosfärens fråga och att den kvarvarande stoltheten hos journalistkåren förbjuder den att ta i något som sysselsätter de flesta av landets bloggare just nu? Skulle det vara på det sättet, har Sveriges journalister grovt missförstått sin uppgift. Det är också ett tecken på att fria bloggare alltid kommer att kunna säga saker som ofria journalister inte kan eller vill. Det visar varför bloggarna behövs. Och varför de vanliga medierna behöver kliva in i 2000-talet.


Ett litet utdrag ur den översvämmande strömmen av FRA-bloggposter just nu:

Bloggen Bent tycker att alla bloggare borde protestera mer öppet än bara framför våra datorer.
Lake visar hur motståndet inom centerpartiet ser ut.
Den liberale misantropen funderar över vad ett personkryss på en liberal riksdagskandidat egentligen betyder.
Rick Falkvinge sammanfattar läget kring FRA-spaningen.

Öst springer om väst

Göran Persson pratade om social turism. Han hade helt rätt, men han missade att "turismen" går åt andra hållet. Det är lite av kontentan i Fredrik Häréns föreläsning om kunskap och utveckling som han höll på Kunskapens dag i fjol.

Det finns ett förenklat men ändå illustrativt sätt att mäta utveckling: titta var världens högsta byggnad står. Visst, det är rätt meningslöst om ett land har världens högsta byggnad och ett annat land har en byggnad som är 15 meter kortare. Men det betyder något var båda dessa byggnader står.

Det är knappast en slump att världens högsta byggnad tidigare stod i USA och att världens näst högsta byggnad i dag står i Asien, att världens nästnäst högsta står i Asien och att den nästnästnäst högsta byggnaden var under byggnation när jag var i Shanghai i fjol och förmodligen har byggts klart vid det här laget. Inom kort kommer det upp konkurrenter i både Moskva och Sydkorea. Världens högsta byggnad då? Ja, snart heter den Burj Dubai. Den byggs i Dubai och kommer att utstråla 800 meter utveckling. Vi snackar Dubai, Moskva, Taipei, Shanghai, Seoul - inte New York, London eller Los Angeles. Med världens högsta byggnad kommer helt nya utmaningar som kräver helt nya lösningar. Det kräver utveckling. En 800 meter hög byggnad ger möjlighet att utveckla nya hissar, ett nytt avloppssystem och ett nytt modernt sopsystem som värmer lägenheten åt dig. De stora drömmarna dröms inte längre i väst, de dröms i Kina, Sydkorea och Indien.

Och så har vi det här med begreppen "developed countries" och "developing countries". Det första syftar på oss, den rika och mätta västvärlden som står över alla andra, det andra på de övriga. De fattiga. De i bakgrunden. De som måste utvecklas för att komma ikapp oss. I själva verket kan man säga att vi anser oss färdigutvecklade och därför inte utvecklas längre medan den övriga världen fortsätter att utvecklas och inte bara är på väg i fatt - de springer ifrån oss.

Är Sverige så långt framme - egentligen? Fredrik Härén tog exemplet Zimbabwe. Det är inte bara ett u-land, det är världens sämsta land att leva i enligt flera rankingar. För två år sedan kunde man i Zimbabwe, det förtryckta landet under Robert Mugabe, skicka ett SMS med en månadslön till trädgårdsmästarens konto. Inte i Sverige med våra fina Internetbanker.

Ta något annat, ta tandläkarvården som sägs vara så oerhört bra i Sverige. Det är den säkert. Men hur mycket har den utvecklats de senaste 20 åren? Inte särskilt mycket. I Bangkok finns Dental spa, det är en tandläkarpraktik inrett som ett thailändskt spa med en reception som liknar ett hypermodernt hotell.

Sverige har i dag 300 000 svenskar i högskolesystemet, en enorm utveckling på några decennier. Kunskap är makt, har vi lärt oss. Men det är inte bara i Sverige vi lär oss saker längre. I Kina byggs just nu 100 universitet och ett universitet är normalt större än det största universitetet i lilla Sverige. Ökningen av högskolestudenter under 2006 var 600 000. I Sverige tror vi att vår höga kunskapsnivå är vägen till framgång. Men vår kunskapsnivå är snart inte högre än många kinesers och indiers. Och vilka är billigast att anställa?

Kinesiska Huawei, en konkurrent till Ericsson, gick i fjol om just Ericsson i antal patent. Huawei grundades 1988, Ericsson 1876. Kina är den största marknaden för 18 av de 24 största varorna. I morgon kommer moderna mobiltelefoner inte längre bara att tillverkas i Kina - de kommer att utvecklas där. Ericsson hade 60 000 anställda i Sverige för 10 år sedan, i dag är det hälften. Hur många tror att det kommer att bli 30 000 fler i framtiden? har Fredrik Härén frågat sina åhörare retoriskt. Totalt två hade räckt upp handen. Båda var syokonsultenter.

Om vi har två personer som har samma kunskap, lika böcker och lika datorer. Den ene är bättre på engelska, är mer motiverad och kostar 18 kronor i timmen och har koll på dagens trender. Du är 10 till 20 gånger så dyr, har ingen aning om varken Kina eller Indien och vet ungefär vad som hände i Japan 1962 - vem tror du någon vill låta utveckla en ny mobiltelefon?

Föreläsningen finns på YouTube. Såklart.

Finest hour

Riksdagsval innebär alltid huvudbry för en frihetligt sinnad person. Jag vill inte avstå min rätt att rösta, men det är verkligen inte lätt att hitta vettiga kandidater. I valet 2006 kryssade jag Fredrick Federley, en någorlunda liberal person som jag uppfattade som rättfram även i lite kontroversiella frågor. Den bilden har fått sig en törn efter salladsbardebaclet men framför allt sedan Federley visat ointresse i FRA-frågan. Röstar han ja, kommer han inte att få min röst i nästa val - och att döma av kommentarerna på Federleys blogg, är jag långtifrån ensam om den uppfattningen.

Varför röstar vi in liberala personer i riksdagen? Inte är det för att vi vill se dem sitta och slaviskt följa partilinjen i varje fråga. Jag vet att det är bekvämare för en riksdagsledamot att inte ställa till besvär för partiet, jag förstår att det väcker ont blod om man sätter sig på tvären. Men det är faktiskt sådant vi som röstat in er liberaler vill se.

Fler och fler har börjat reagera mot FRA-lagen, även från politiskt håll. Och det krävs inget riksdagsuppror för att stoppa lagen. Allt som krävs är att fyra principfasta riksdagsledamöter med ryggrad och sunt förnuft säger nej för att eländet aldrig ska bli verklighet. CUF:s Magnus Andersson säger att han lider med Federley och Annie Johansson och att det blir deras svåraste knapptryckning under mandatperioden. Egentligen borde det vara deras lättaste. Det borde vara deras mest stolta ögonblick som folkvalda representanter. Det borde vara deras finest hour.

Legala bordeller i Italien?

Nu funderar till och med det katolska Italien på att legalisera prostitution. Inrikesministern Roberto Maroni förde i helgen fram förslaget om "legala prostitutionskvarter". Syftet är att garantera hälsokontroller och skydda allmänheten. Det finns också idéer om legala bordeller.

Det är oklart hur ärligt förslaget egentligen är och om det bara tillkommit för att få kontroll över prostitutionen, inte värna sexsäljarnas rättigheter. Men bara det faktum att frågan kan väckas av en konservativ regering i ett katolskt land visar hur way off det "frisinnade" Sverige är i frågan.

Samtal om FRA

Det finns en anledning till att vissa lagar röstas igenom mitt under ett fotbollsmästerskap...


H: - Vad tycker du förresten om FRA-lagen, lagen om övervakning utan föreliggande brottsmisstanke?
P1: - Det är ju på gott och ont sånt där.
H: - Bara så?
P1: - Ja, på gott och ont, liksom...
H: - Men du då, tänk om de får för sig att övervaka alla din mailtrafik, alla dina telefonsamtal...?
P2: - Får de väl. Jag har ingenting att dölja.
H: - Nej, det är klart. Du är så jävla renhårig hela du.
P2: - Det kan du ge dig fan på.
H: - Och du, vad tycker du om FRA-lagen ur integritetssynpunkt?
P3: - Näe... du vet att Portugal blir ju svårslagna, va. Starka framåt som fan med Ronaldo och så.
H: - Portugal...? Alltså, du är inte orolig över en allmän övervakning?
P3: - Beror lite på. Men nu är ju Henke med igen, va. Så chansen finns ju, blir det kvartsfinal blir det ett jävla festande, va...
H: - Tack för ert engagemang...
P2: - Ska du se Tyskland - Polen, eller?
H: - Nej.

Vänsterpartiet är sig likt

Vänsterpartiets kongress är över. Motionerna har varit många och underhållande och har bland mycket annat innehållit ett avskaffande av försvaret till förmån för "ett pacifistiskt klimatförsvar", införande av en statlig klimatskatt, förbud mot försäljning av stadsjeepar, arbete för att "avslöja borgerlighetens floskler" (!) samt ökad kontakt med Kuba. Och så har partiet svängt i fildelningsfrågan.

Mycket är sig likt. Precis som tidigare kan partiet inte enas kring sin hållning om Kuba. Motionen avslogs korrekt, men många, däribland Svensk-Kubanska föreningens Eva Björklund, vill fortfarande inte erkänna att den kubanska regimen är en diktatur och att mänskliga rättigheter kränks systematiskt. Och hon sitter kvar i partistyrelsen.

Det måste vara besvärande för Ohly att partiet fortfarande är så splittrat i en sådan fråga samtidigt som han själv försöker verka regeringsfähig och okontroversiell. Att en debatt över huvud taget behövs kring något så uppenbart som huruvida Kuba är en diktatur eller inte, är verkligen talande. Det visar hur lite som i grunden har hänt i partiet sedan murens fall, att diktaturkramandet ligger latent och den demokratiska trovärdigheten lika med noll.

Vänsterpartiet får i den senaste mätningen 4,6 procent, vilket väl är ungefär den andel som alltid kan förväntas rösta på partiet oavsett vad det företar sig.

Dumma lagar föder slöa poliser

Leif GW Persson har sagt det länge. I dag säger Polisförbundet samma sak i en ny rapport: polisen jagar småbus i stället för yrkesförbrytare.

Ett problem anses vara metoden med kvantitativa mål. Det har alltså sett bättre ut i statistiken om trafikförseeler prioriterats eftersom det är lätt att med enkla medel sätta dit många på kort tid. Var tredje polis anser att det målrelaterade arbetssättet bidrar till att de hellre tar enklare ärenden som snatteri än tyngre och jobbigare ärenden.

Detta är viktiga insikter som inte bara borde stanna inom polismyndigheten utan kastas direkt upp till politikerna som sitter på lagstiftningsmakten. Vad vill vi egentligen att poliser gör allra helst? De kan inte prioritera allt samtidigt, det är den krassa verkligheten. Vad är viktigast? Är det heilande nazister? Är det runkpellar på Internet? Är det människor som röker en joint då och då? Eller är det våldsbrott, grova stölder och våldtäkter?

Brott mot andras liv och egendom måste prioriteras i en rättsstat. Politiker ska därför ge tusan i att stifta lagar som ger polisen i uppgift att jaga människor som inte aktivt har kränkt någon annan människa eller skadat dennes egendom. Det är där det måste börja.

Lock'em up

Fler sitter i amerikanska fängelser än någonsin tidigare: 2,3 miljoner människor. Det motsvarar 762 per 100 000 invånare, ungefär tre gånger fler än i Storbritannien och nästan tio gånger så många som i Kanada. USA är världsbäst på att låsa in människor och en stor del av ökningen utgörs av narkotikabrott. De drakoniska straffen gör förstås också sitt till.

Sverige har visserligen överbeläggning på fängelserna, men jämfört med USA ligger vi i lä när det gäller viljan att spärra in folk. Om Sverige hade legat på samma nivå som USA, hade runt 70 000 svenskar suttit i fängelse i dag. Det ger lite perspektiv på den ruttna amerikanska kriminalpolitiken...

Fler tycker att (v) är hänsynslöst

I morgon börjar riksdagens mest radikala parti sin kongress. Vänsterpartiet är ett parti som så fort det får chansen anklagar moderaterna och alliansen för att vilja genomföra ett "systemskifte" men är själva det enda riksdagspartiet som står för just ett systemskifte. I socialistisk riktning då, förstås.

Partiet nådde 12 procent i valet 1998 under Gudrun Schyman. Sedan dess har det gått utför och under Lars Ohlys ledning ligger partiet och krälar kring 5 procent i varje mätning. Partiet skulle bli gladare för att locka väljare, hette det. Leende kommunister, alltså. Det är oklart om partiets företrädare blivit gladare, men det är i alla fall mindre gräl nu än tidigare, menar Ohly. Oppositionen inom partiet, de så kallade förnyarna, verkar ha rensats ut eller tystats. "Vi har ett samtalsklimat där vi kan tycka olika utan att det river upp känslor", menar Ohly. Så länge det går traditionalisternas väg, vill säga.

Att traditionalisterna behåller greppet om partiet är en god garant för att vänsterpartiet hålls kvar på nivåer kring 5 procent. DN redovisade i går resultatet från den studie som Forskningsgruppen för samhälls- och informationsstudier, FSI, gör med jämna mellanrum och som handlar om vilka egenskaper vanligt folk knyter till olika partier. Föga förvånande ansågs vänsterpartiet ha mer positiva egenskaper vid succévalet 1998 än det har i dag. Nu anser 36 procent av de tillfrågade att partiet "använder förbud och kontroller". Var femte tillfrågad anser att partiet visar hänsynslöshet.

Jag håller med Lars Ohly om en sak. Det är bra med alternativ i politiken och ett tvåpartisystem vore förödande - även om vi redan i dag har två stora partier som dikterar villkoren på vardera sida blockgränsen. Socialister har sitt på det torra. Problemet är att det inte finns några trovärdiga alternativ för liberaler längre. Tacka Reinfeldt för det.

Naomi Klein in på bara kroppen

Naomi Klein (No Logo, Chockdoktrinen) är på Sverigebesök och fick i går ett tämligen okritiskt inslag i TV4-nyheterna. I svenska medier har hon hyllats, framför allt på kultursidorna. DN Kultur har fungerat som hennes personliga fanclub.

Johan Norberg vet hur dock man klär av Klein in på bara kroppen. Han gjorde det tillsammans med Boris Benulic på Timbro i höstas, har gör det i en ny bok tillsammans med nämnde Benulic (Allt om Naomi Kleins nakenchock) och han gör det på Expressens debattsida.

"Det här är inte intellektuell samhällskritik, det är Svenska MAD", konstaterar Norberg.

Kriget mot terrorn...

Terroristhysterin tävlar med klimatalarmismen om vilken som kan vara mest verklighetsfrånvänd. Den förstnämnda tog just en liten ledning.

IT-konsulten Brad Jayakody nekades att kliva på sitt flyg på Heathrow. Orsak? Han hade en Transformers-t-shirt på sig föreställande Optimus Prime. Eftersom robotens ena arm bestod av ett vapen föll det under förbudet att ha på sig kläder med symboler som liknar vapen eller bomber. Att prata med säkerhetschefen hjälpte inte. Jayakody fick snällt byta om innan han tilläts kliva ombord. Detta måste vara ett hårt slag för al-Qaida som nu tvingas tänka över sin klädkod.

Om de ändå hade gett Michael Bay flygförbud för att ha regisserat kalkonfilmen Transformers hade jag inte klagat...

Clinton ger upp

Nu uppger amerikanska medier att Hillary Clinton har fattat galoppen och därmed beslutat ge upp sin kandidatur. Detta ska också ha bekräftats av representanter för det demokratiska partiet, oklart vilka. Hennes tillkännagivande kommer troligtvis i kväll amerikansk tid. Det ska bli lite intressant att se hur hon uppträder, Clinton har inte direkt varit ivrig att gratulera Barack Obama efter enskilda delstatsval. Vi kan nog räkna med ett något stelt leende...

Snart kan kampen mellan Obama och McCain börja på allvar.

Det borgerliga sveket

Försvarsutskottet godkände föga oväntat förslaget till den s.k. FRA-lagen i dag. Därmed tyder allt på att lagen går igenom riksdagens omröstning den 17 juni. Det är få omröstningar som brukar sluta på annat sätt än redan förutspått och mycket lite tyder på att det finns någon stake i de liberala ledamöter som av ren instinkt bara måste vara emot det här förslaget men som gör som politiker brukar och gömmer sig under den vinande partipiskan. Om de ändå bara kunde argumentera för sina sak. Hittills har vi inte sett några trovärdiga försök att försvara lagförslaget, man gömmer i stället sina ansikten och hoppas att ingen ska se eller höra. Fredrick Federley försöker rent av verka totalt ointresserad.

Det har uppstått en bisarr situation där en borgerlig majoritet i riksdagen är på väg att klubba igenom en av de mest integritetskränkande lagarna i mannaminne. Den majoritet som brukar prata om att att minska statens makt och öka friheten för individerna är alltså på väg att kasta alla principer överbord. Samtidigt är den rödgröna oppositionen, som i normala fall inte har det minsta emot att öka statens kontroll över befolkningen, emot förslaget av integritetsskäl. Det är ju som att se påven trä på en kondom.

Andra bloggare och skribenter är också upprörda: Anna Troberg, Maria Rankka, Lake, Pär Ström, Oscar Swartz, Rick Falkvinge.

Den glada högern

Ännu en studie visar att människor med borgerliga värderingar är gladare än folk med vänstersympatier - detta oavsett inkomst eller religiös tillhörighet. Det är roligare att vara höger, konstaterar Dick Erixon och hänvisar lite skämtsamt till queerfeministen Tiiiiiina Rosenbergs senaste utbrott.

Man ska förstås ta sådana här undersökningar för vad de är, men resultatet är egentligen ganska logiskt. Vilka är det som anser att världen går mot det sämre? Vilka är det (förutom religiösa fanatiker) som predikar världens undergång? Vilka är det som anser att människorna inte vet sitt eget bästa? Och vilka är det å den andra sidan som anser att alla gagnas av att människor får leva fria, att vi lever i den bästa av världar och dessutom kan uppvisa fakta som styrker det? Det hör helt enkelt till att vara pessimist om man är vänster ideologiskt och det är inte att förvåna att denna pessimistiska syn på världen och människorna skapar ångest, oro och nedstämdhet.

Ur lidandet föds konsten, brukar det sägas. Mycket riktigt är många konstnärer också vänstersympatisörer. Det vore därför mer korrekt att säga att ur lidandet föds vänstersympatierna.

Från det ena till det andra har sommaren kommit på riktigt. Och jag gillar egentligen bara värme när jag är ledig. För att citera Hunter S Thompson i Fear and Loathing: "My blood is too thick for Nevada. I've never been able to properly explain myself in this climate..." Det är så Stockholm känns i dag, särskilt när man ska plugga inför en juridiktenta och egentligen bara vill sitta och dricka öl.

Vakans på FRA

Som en kort uppföljning till FRA-demonstrationen kollade jag upp FRA lite närmare. Deras hemsida är i dessa dagar i princip ett långt försvarstal för propositionen "En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet" (= FRA-lagen), där alla "missuppfattningar" reds ut.

Överdirektör Anders Wik har erkänt att myndigheten sysslat med olaglig spaning sedan 1976, ett erkännande som Piratpartiets Rick Falkvinge har inspelat. Fast Wik är inte överdirektör längre. Intressant nog är platsen som överdirektör på FRA numera vakant...

Dagens minsta nyhet

Svenskarna lider av en skev självbild och tror att Sverige är mer attraktivt och intressant än det verkligen är, visar en undersökning som Svenska Institutet (SI) har gjort i 12 världsstäder. Svenskar har en tendens att övervärdera landets utbud, inte minst på det kulturella området.

På något sätt känns detta mer som ett nyktert konstaterande än en reell nyhet. Vi kände väl till begreppet "Storsvensken" sedan tidigare? Det kanske inte är en ond världskonspiration som ligger bakom nederlagen i Eurovision Song Contest ändå...