Lida pin

Efter talangfulla Ye Shiwens (叶诗文) OS-guld i simning haglade dopningsryktena. Orättvist, tyckte kineserna. Ye har dopningstestats och visat sig ren.

Säkert finns det gott om dopade guldmedaljörer även i London-OS, inom en rad olika grenar. Men en förklaring till stora framgångar kan också vara djävulsk träning.

I Kina drillas barn från tidig ålder på hårda idrottsskolor. Ye Shiwen säger att hon tränat fem timmar om dagen sedan hon var nio år gammal. Det är priset för ett OS-guld.

Det är därför inte så överraskande att Sverige inte tar några OS- och VM-medaljer i gymnastik. Kinesiska barn drillas stenhårt från lågskoleåldern medan vi i Sverige anser att "barn ska få vara barn" och upprörs över att det sker en utsortering bland mer och mindre begåvade barn som idrottar.

Om lidandet är värt guldmedaljen är förstås en annan femma.

Varför misstänks kineser för dopning?

"Nej, jag har aldrig hört talas om Haile Gebrsellassie. Men det finns ju rätt många afrikaner och deras namn låter likadant."

Nej, så skulle man förstås inte säga. Men när det gäller en annan etnisk grupp, kineser, går det bra att vara okunnig och dryg i TV.

Förre huvudtränaren för det svenska simlandslaget, numera expertkommentator, Hans Chrunak uttryckte i SVT att Ye Shiwens (叶诗文) simresultat är "mycket, mycket märkligt". Dessutom hade han aldrig hört talas om henne, men "det finns ju rätt många kineser och deras namn låter likadant." För den okunnige, ja.

Och Chrunak, som ska föreställa simexpert, borde känna till att Ye vann VM-guld och silver 2010 och 2011. Är en så kallad experts ögon så klistrade vid allt som sker i västvärlden att övriga idrottare glöms bort? Eller handlar det bara om lathet, en ovilja att läsa på om idrottare vars namn anses svåra att uttala och med ursprung i platser många västlänningar inte hört talas om?

Dopningsmisstankarna mot den 16-åriga kinesiskan har haglat sedan hon vann OS-guld i 400 meter medley genom att avsluta de sista 50 meterna snabbare än en mjölksyrepumpad Ryan Lochte. Kineserna är förstås irriterade på amerikanernas, eller snarare tränaren John Leonards, misstänksamhet. De anklagade aldrig Michael Phelps för dopning efter dennes åtta OS-guld i Beijing. Såväl Kina som USA har drabbats av dopningsfall, misstankar borde således riktas åt båda håll. Eller så låter man dopningskontrollanterna sköta den saken.

Inte heller fick blott 15-åriga Sarah Sjöström några misstankar riktade mot sig när hon vann VM-guld 2009. Hon var ju... svenska. Var var Chrunaks misstankar då? Månne är han på dåligt humör efter att Sjöström floppat och Therese Alshammar skadat sig.

Varför får just kineserna stå ut med misstankar om fusk? SVT:s Jonas Karlsson, som får mycket skit men som är en kunnig kommentator som jag uppskattar, ställer den frågan i denna krönika (SVT Play). Phelps och Lochte är lätta att googla, kineserna vet västerländska sportjournalister inget om. Därför "kommer de från ingenstans" när de vinner OS-guld. I västerlänningarnas ögon.

Storbritanniens Olympiska Kommitté har svarat att Ye Shiwen är dopningstestad och har lämnat negativa prover. Saken borde därmed vara utagerad.

OS med västerländska ögon

Redan på förhand satt svenska journalister och hoppades på att Londons OS-invigning, och själva spelen, skulle slå Beijings från 2008. Det vore ett slags revansch för att diktaturen gjorde så bra ifrån sig för fyra år sedan, från första till sista dagen.

Såväl DN:s Johan Esk som SvD:s Ola Billger hoppades och fick enligt dem själva se London bräcka Beijing i kategorier invigningsceremonier. "Så mycket bättre än Peking", konstaterar den sistnämnda.

Mycket av invigningen måste ha varit tämligen obegriplig för alla utanför västvärlden, något som dagen efter även belystes för ett ögonblick i BBC. DN:s Lisa Edwinsson skriver att världen häpnat inför Londons invigningsshow och citerar en rad både brittiska och andra tidningar som sprider rosor över spektaklet. 

Washington Post citeras inte. De håller nämligen inte med. "Whereas Beijing had 2,008 pounding drummers, London's ceremony started with 70 sheep, 12 horses, 10 chickens and nine geese in a quirky farmyard scene." Bleacher Report jämför Beijings och Londons invigningar i olika kategorier och ger London 8 och Beijing 9,5.

Britterna älskar sin drottning. Men att fjäsket för monarkin skulle få en sådan framträdande roll under invigningen av sommarspelen var bara för mycket. Tänk om Kina hade hyllat Mao Zedong under sin invigning. Nu är drottning Elizabeth ingen despot, men hon är en representant för ett odemokratiskt, förlegat och stockkonservativt statsskick som trots detta (eller kanske tack vare?) är omåttligt populärt i England.

Så nej, objektivt kan man knappast hävda att Londons invigning var bättre än Beijings. Den var roligare, mer lekfull, mer avslappnad, kort sagt annorlunda. Väldigt många västerlänningar ville emellertid att den skulle vara bättre och ansträngde sig för att se just detta.