Det blossar med jämna mellanrum upp heta diskussioner om varför svenska myndigheter utvisar personer som invandrat och försörjer sig själva - samtidigt som andra som aldrig lyfter ett finger för att bli självförsörjande kan bo kvar och inkassera bidrag livet ut. Detta förefaller ju orimligt.
Ofta är bilden inte så svartvit. Det framkommer sällan tydligt i mediernas rapportering att den som utvisas efter åtta eller tio år inte sällan kom till Sverige som asylsökande, fick avslag och sedan dess har hållit sig gömd. Enligt gällande regler kan man söka asyl på nytt efter fyra år. Får personen avslag en andra gång kan processen upprepas.
Att en asylsökande som fått avslag hittar ett arbete under tiden förändrar inte faktumet att personen i fråga ej har rätt att få uppehållstillstånd i Sverige. Ett uppenbart problem är att polisen i praktiken har slutat att uppsöka och utvisa personer - det handlar om runt fyratusen fall per år - och många "går inte" att utvisa eftersom hemlandet inte tar emot.
Så ser situationen ut, så ser reglerna ut. Migrationsverket får ofta skäll, men det är som bekant politikerna som bär ansvar för regelverket och prioriteringarna. Inte Migrationsverkets handläggare eller Polismyndigheten.
Vad ska man då göra i ett fall där en skattbetalande företagare som fått avslag på sin asylansökan ska utvisas efter tio år i landet? Vi behöver hålla flera tankar i luften samtidigt här. Å ena sidan måste frågan ställas om vi ens ska ha ett asylsystem som prövar människors ansökningar och ger bifall eller avslag. Om svaret på den frågan är nej undanröjs alla hinder för såväl skyddsbehövande som välfärdsmigranter att komma in i landet. Då ska Migrationsverket läggas ned. Rimligen måste även kommunernas bostads- och försörjningsansvar som ett led i detta avskaffas.
Om svaret på frågan är ja, måste bifall leda till snabb assimilering och avslag till utvisning. Inte om fyra eller tio år utan så snabbt det bara är möjligt. Annars förlorar hela systemet sin legitimitet. Ingen seriös politisk kraft har föreslagit linje 1. Då återstår linje 2. Det är där vi befinner oss nu.
Å andra sidan är frågan om en asylsökande inte skulle kunna "omvandlas" till en arbetskraftsinvandrare? Jag ser vissa bekymmer med detta. Moderaternas idé om att tillfälliga uppehållstillstånd ska kunna bli permanenta om den nyanlände hittar jobb kan låta som ett vettigt incitament för att komma i arbete. Men det luktar desperation.
Asyl ska beviljas utifrån skyddsbehov och inte göras till en arbetsmarknadspolitisk mekanism som kan regleras åt ena eller andra hållet utifrån arbetslöshetssituationen.
Jag är orolig för att Moderaternas förslag kommer att skapa ett utbrett system av fuskanställningar. Underskatta aldrig desperata människors uppfinningsrikedom och skrupelfria människors girighet.
Det är möjligen väldigt fyrkantigt, men jag kan inte se hur legitimiteten i nuvarande system ska kunna upprätthållas om den som stannar i landet trots avslag på en asylansökan belönas med ett permanent uppehållstillstånd. Det kan visserligen sägas vara åtminstone delvis Sveriges ansvar att en person som fått avslag har kunnat stanna kvar i landet i ett decennium och både jobba och betala skatt. Så borde det förstås inte se ut.
I stället för att luckra upp gränsen mellan asyl- och arbetskraftsinvandring är det förmodligen en bättre lösning att vara generös kring vem som får komma till Sverige som arbetskraftsinvandrare, ge dem TUT och när de under en tid visat att de kan försörja sig själva bevilja PUT.
Självfallet ska vi uppmuntra människor att bli självförsörjande. Detta måste emellertid även gälla alla som redan lever här, och av det skälet måste landets hela bidragssystem ses över i grunden. Den frågan är mycket större än den om migrationspolitiken.
13 kommentarer:
När det gäller avvisningarna som inte polisen kan sköta så borde gå att kontraktera den amerikanska myndighetens (U.S. Immigration and Customs Enforcement - ICE) tjänstemän för att sköta avvisningar för de som inte har asylskäl.
ICE har på senare år haft en kraftig minskning av antalet utvisningar. Det finns därför sannolikt en stor överkapacitet som säkerligen borde gå att upphandla för Sverige.
Jag vet inte som det måste vara svenska tjänstemän som sköter den direkta avvisning, men är det så får man snabbt ordna med en lagändring.
Eftersom jag vet hur utbrett det är med fuskanställningar inom restaurangbranschen så VET jag att det inte fungerar.
Du kan gå in i köket på i stort sett vilken restaurang som helst så jobbar det personer där som är arbetskraftsinvandrare. De får ingen lön och betalar in skatt och arbetsgivaravgift själva så att det ska se ut som att de är anställda. Det är helt enkelt oavlönade slavarbetare som utnyttjas av restaurangen och de i sin tur utnyttjar "die dumme schweden"
Det beror på vad man menar med att vara generös med arbetskraftsinvandring. Om vi skall tillåta att folk hittar jobb som diskare och städare är de till viss del självförsörjande men kommer att ligga systemet till last då deras skatteinbetalning är liten. Vi måste helt enkelt bli striktare med vilka arbeten som skall leda till arbetskraftsinvandring. Som det är nu är cirka 20% av personer som arbetskraftsinvandrar arbetslösa efter ett år.
Det kan visst låta förnuftigt att den som försörjer sig själv, betalar skatt, och inte ligger samhället och (de andra) skattebetalarna till last, får stanna. Men frågan är då om det inte finns någon svensk medborgare som hade kunnat göra det jobbet och som nu går arbetslös, och ligger samhället till last....
Tydligen backade regeringen från att sätta ner foten ens någorlunda tydligt i sin åtstraming av asylpolitiken: enligt tidningarnas rapporter om den 116:e presskonferensen på Rosenbad så viker man ner sig ifråga om TUT och uppstramningar av "rätten" för familjemedlemmar och s k ensamkommande "barn" att hämta hit släkten på svenska statens bekostnad. Dessutom ska starten för dessa urvattnade åtgärder knuffas fram några månader till juli.
I USA kallas sådant här för flip-flopping. Under tiden kommer mljarderna att fortsätta rulla, långt in i framtiden. (Förmodligen är det delvis mp som konstrar, men det är ingen ursäkt)
Hellre en neuropsykiatiker från Ukraina än en analfabet med IQ å 68 från Eritrea.
Finns det överhuvudtaget något längre i Sverige som funkar logiskt och med någon sorts linje?
Något som inte spretar och är ambivalent så till den grad att det alls går att tro på och än mindre att följa?
Vi väljer att rösta på politiker som så länge det går väljer att INTE ta några beslut överhuvudtaget och att leverera varmluft för att se upptagna ut.Har vi egentligen någon rätt att förvänta oss att Sverige ska fungera då?
Hej.
Grundproblemet är att den som kommer till Sverige och påstår sig ha asylskäl förutsätts agera utan egenintresse. Tills asylskäl är bevisat av den sökande, tills identitet är bevisad av den sökande och kontrollerad av svensk myndighet, skall de sökande hållas i förvar. Inte spridas runt i landet och inte förväntas självmant lämna vad som i jämförelse med hemlandet är ett schlaraffenland.
Så skulle man gjort från början; ett centralt välbevakat och flyktsäkert förvar. Den som kommer utan papper utvisas utan vidare spisning efter tre månader - antingen till ursprungslandet eller närmaste säkra land.
För ett land med Sveriges geografiska läge hade det varit, och är ännu ett ta möjligt, att upprätta en fungerande invandringspolitik. Släpp fisliberala illusioner om öppna gränser, alla människors lika värde och att alla egentligen gillar västerländska värderingar. Den demokratiska, kring en folkgrupp uppbyggda nationalstaten, är det som bäst och tryggast kan erbjuda likhet inför lagen och lika rätt att försöka uppfylla krav på deltagande och delaktighet.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Jag är mycket frågande till alla diskussioner om familjeåterföreningar. I min enfald har jag trott att familjeåterförening syftade till att återförena familjer som befinner sig på flykt, men på olika platser. Familjen är ju knappast på flykt om alla utom den som skickats till Sverige befinner sig på hemorten. I vår svenska debatt verkar det som om det är legitimt att skicka hit ett barn och därefter skall svenska samhället ta ansvaret för hela familjen. Jag vill jämföra detta med att sätta eld på sin villa och sedan be om försäkringspengar. Normalt är detta straffbart och försäkringsbolagen betalar inget.
Låt mig då återkomma till att familjen skall befinna sig på flykt och vara utspridd. Jag tycker att det är legitimt att återförena familjer som befinner sig på flykt, men det betyder inte att de behöver återförenas i Sverige. Om nu exempelvis syriska flyktingfamiljer befinner sig utspridda i Europa är det rimligt att de återförenas och då skall återföreningen kunna ske var som helst inom EU. Slutligen vill jag ställa frågan om en familj som skickat ett barn till Europa medan resten av familjen befinner sig på hemorten egentligen har ett skyddsbehov.
Eftersom "flyktingkramarna" hela tiden (mer eller mindre öppet) liknar dagens situation vid andra världskriget, J-stämplar i passen, statslösa judar, Auschwitz osv, blir det närmast omöjligt att i media ställa några kritiska frågor om vad en flykting har berättat eller vad denne gör i ett konkret fall. Alla sådana frågor ses som liktydiga med att vilja skicka judar tillbaka till Berlin 1940 eller att vägra hjälpa de danska judarna 1943 - och att vilja hoppa på enskilda migranter. Men samtidigt beskrivs inflyttarna som om de vore en ekonomisk guldgruva på sikt (så sent som förra sommaren var det den officiella linjen från både regeringen och stockholmsmedia) och en försumbar utgift, tils MigV och gränspolisen plötsligt slår larm: det går inte längre.
Det är uppriktigt sagt ett svidande nederlag för svensk gammelmedia (och särskilt för SVT/SR och de stora stockholmsdrakarna i pressen) att det har blivit så här omöjligt att skilja på olika motiv, olika strategier i frågan och att kunna diskutera dem på ett vuxet och nyanserat sätt.
Den som undrar vad svaret är på vem som ska få komma: Sverige är som en urspårad hemmafest - alla får komma! Du blir inte ens utslängd ifall du lever på bidrag, gör kriminella handlingar etc., och ifall du huggit halsen av en otrogen har vi en lägenhet åt dig.
Magne
"Slutligen vill jag ställa frågan om en familj som skickat ett barn till Europa medan resten av familjen befinner sig på hemorten egentligen har ett skyddsbehov"
Om det rör sig om en känd oppositionspolitiker i en riktig diktatur eller en nordkoreansk avhoppare kan nog familjen som blir kvar hemma utsättas för repressalier och behöva skydd, men det var ju knappast 160 000 sådana som kom till Sverige förra året.
Hur svårt jan det vara? Kraven ska ju inte vara kopplat till en anställning (intyg köpa svart) utan till hur mycket pengar som sätts in på individens skattekonto av arbetsgivaren!
X antal 10.000-lappar per år under Y antal år = du får PUT och tillgång till skattefinansierad välfärdstjänster och bidrag. Ytterligare Z tusenlappar så får anhörig komma hit men med samma ingångsregler som ovan.
KISS = Keep It Simple Stupid
Skicka en kommentar