Det är kanske den nya virtuella välfärds-mössan till alla Svenskar. Fluffigt och mjukt. Innehåller msm-videos med lugnande budskap att allt är bra som vanligt.
Om jag satte en sån där grunka på huvudet skulle jag efter en eller två minuter bli sjukt nyfiken på vad som händer överallt runt omkring mig.
Flera gånger de senaste åren har jag tänkt att nu f*n får det vara nog med bloggar och alternativmedia och nu ska jag aldrig mer diskutera i kommentarsfält - någonsin. Men efter bara några timmar har jag ryckt av mig den löjliga censurhatten. Jag är helt enkelt för intresserad och nyfiken på vad som händer med vårt samhälle. Jag vet inte riktigt vilket som varit mest smärtsam för mig de senaste åren: 1) upptäckten om vad som händer med vårt samhälle, eller 2) upptäckten att så oerhört många inte bryr sig om det eller har den minsta susning om det!
När jag ändå är inne på detta. Jag är bekymrad över perceptionen i dagens samhälle. Många verkar ha en begränsad förmåga att föreställa sig att det finns andra personer på andra platser som lever undra omständigheter än vad man själv gör. Alternativt är folk självupptagna och bryr sig inte om negativa saker, så länge det inte drabbar de själva. Det gäller t.ex. levnadsförhållandena i våra "problemområden". För några dagar sedan såg jag på ett tyskt nyhetsprogram och det handlade om rädslan för terrorattacker. Det nämndes att risken att drabbas för en terrorattack är en på 72 miljoner, eller vad det nu var. Tack för det, då är inte risken för att jag dör i en terrorattack så stor. Men, jag vill inte att någon medmänniska i mitt land drabbas av en terrorattack. Jag vill helt enkelt inte ha sådant i den civilisation jag lever i. Det handlar om världsbild och människosyn. På samma sätt är det med olika fenomen som förekommer på platser där jag inte bor: shariapoliser, bilbränder och mycket mer. Ja, det är klart att jag är glad över att det inte händer på min gata, men jag vill faktiskt inte att det händer någon annanstans heller. Och det är något för miljöpartisterna på Södermalm att tänka på. Världen tar inte slut vid Skanstull och Hornstull.
Tack vare Internet har vi i dag helt sensationellt mycket bättre möjligheter än tidigare att ta del av en uppsjö information som tidigare skulle ha varit omöjlig eller förenad med mycket tidsödande arbete att få tag i. Jag är född på 70-talet, så jag var med redan innan Internet fanns och vet hur mycket tid och resor fram och tillbaka det kunde innebära att få fram information som i dag går på några sekunder. Men trots detta är det så oerhört många svenskar som fortfarande läser samma tidningar som de läste för 20 år sedan: DN, SvD, Expressen, Aftonbladet med flera. De har bara bytt plattform: från papper till datorskärm. Många verkar inte ha begripit att en informationsrevolution har ägt rum!
De flesta i min umgängeskrets läser inget annat än den officiella propagandan. Någon gång är det någon som vill prata politik och då suckar jag tungt inombords. För då vet jag att det kommer att levereras haranger av citat från Wolodarski & Co och att jag kommer att behöva ägna en massa tid åt att upplysa om de mest elementära faktauppgifter. "Nej, de flesta är inte välutbildade!" "Nej, gränsen är inte stängd!" "Nationalism är inte automatiskt ont. Vet du egentligen vad nationalism är?"
Jag tror att det är Sovande Svensson vi ser på bilden.
Här exempel på en högmodig journalist, som anser att han förstår mer än den simpla allmänhetens primitiva sinnessvaghet: http://www.friatider.se/aftonbladet-anklagar-aktorer-som-uppmarksammar-att-knivmannen-ar-somalier-for-att-vara-hatsajter Han är inte ensam om sin självgodhet så all skugga skall inte falla över honom.
Aftonbladet är ett av exemplen på medier, som hatar Svenska befolkningen och borde kallas hatsajt, eftersom de inte kan avslöja sanningen därför de tycker Svenskarna inte är mogen att förstå vad som händer.
Det man inser med åldern är att vissa identifierar problem och tror att andra också gör det. Många är dock helt uppfyllda av sig själva, särskilt i det Västerländska konsumtions- och karriärssamhället, att de inte bekymrar sig över sitt lands väl och ve mer än att de ska ha det arbetet, det par skorna och det rödvinet till middagen (Virtanen passar bra in i bilden).
Alltså, ju mer jag tänker på det har jag ingen särskild lust att bry mig om dem som tänker på det viset. Och ifall de drabbas av en terrorattack eller får se invandrarghettots baksidor är verkligen inte mitt problem. Jag var vaken och ville ha förändring medan dessa människor ville ha sin karriär och sitt rödvin.
Anders, ett råd, be folk dra åt helvete och försök sansa dig. Det land du tänker på har svenskarna och journalisterna skjutit bort. Det är dags att vara klok och inte låta de där tankarna om det gamla Sverige ta över.
Jag är född på 60-talet och ända sen jag blev vuxen har jag i princip betraktat svenskarna som en närmast fanatisk självmordssekt. En helt förkrossande majoritet var mycket länge fullkomligt omöjliga att resonera med. Hade jag inte lämnat landet för 20 år sen, tror jag ärligen att jag hade blivit tokig.
Vidare har jag också många, många gånger sagt till mig själv att nu ska jag helt släppa Sverige och sluta att läsa och kommentera om eländet. Men 3 månader är nog mitt rekord. Det bara går inte. Jag ser det ungefär som att en nära bekant eller släkting som utvecklar ett missbruk. Man vill gärna hjälpa, men efter 5-10 år inser man att det inte går och att man själv påverkas negativt av att försöka. Likväl kan man inte släppa saken helt.
Men det har faktiskt skett väldigt stora förändringar senaste året, större än något annat de senaste 20 åren. Många som har suttit i sekten länge tittar yrvaket upp och får inte längre världen att gå ihop. En hel del genomgår den smärtsamma personliga resan att lämna sekten.
Frågan är i grunden vad som går fortast, svenskarnas avhopp från sekten eller den demografiska trenden som gör svensken irrelevant. Tyvärr pekar det mesta på det senare....
Man får plantera små frön i deras sinnen, i syfte att framtvinga kognitiv dissonans när observerad verklighet och antagen eller tolkad verklighet skär sig å det brutalaste. Alla har vi en gräns för förmåga att rationalisera och bortförklara (även om goda fanatiker också har en välutvecklad reflex för att bli mer progressiva och fanatiska som respons), och förr eller senare tvingas individen konfrontera sina illusioner, om så bara för att fly in i nonchalans och ignorans.
I övrigt känner jag igen mig i din beskrivning; även jag (och jag tror de flesta av oss som läser Hans utmärkta blogg) har en vän- och bekantskapskrets där majoriteten resonerar på Virtanens nivå (av lathet, gammal vana och den mänskliga instinkten för konformism). hur många gånger har man inte hört "Höhö, vet du vad den dumme SD-aren (oavsett om detta epitet är tekniskt korrekt eller ej) sade/gjorde/blev utsatt för?" eller "Men de ar ju sagt att de skall utvisa 80 000 i år, ju?! Varför säger du att det är nonsens?" Och så vidare.
@Utlandsvensk: ditt långtidsperspektiv, dessutom med både inifrån kommande kunskap och i jämförelse med utomståendes analyser är värdefullt - det är svårt att se sig själv med andras ögon, av flera skäl.
@Magne: jag känner igen den uppgivenhet och bitterhet (?) du ger uttryck för. Jag har självt känt den även i skarpa situationer, men kan inte låta bli att ingripa trots att jag egentligen känner att jag borde låta folk lära sig genom att (om och om igen) "köra k*ken i getingboet" (som en yngre kollega uttryckte saken om skolans hantering av muslimer).
Den där kudden är väl för övrigt att betrakta som ett billigare alternativ till 'Occulus Rift'? Utan kontakt med verkligheten kan man leva i sin egen lilla värld, och vilket utvecklingssteg hos psyket är det som innehåller omnipotenta fantasier? Det säger något om våra makthavare och mediala profeter och profitörer, skulle jag vilja påstå.
Det där var ju en smårolig sak att säga av en som arbetar på aftonblaskan..
-"Vi sysslar inte med att stärka fördomar."
Sen glor man runt på deras skräp i 5 min och inser ganska fort att det är ju precis exakt det de sysslar med. Det blir lite som diskussionen kring "det goda hatet". Hat åt ena hållet, helt ok och accepterat. Hat åt andra hållet, då är det aja-baja.
Se bara på hur mkt rampljus kompletta tokar får i den där "tidningen". Se på reklamen. Se på deras artiklar kring hälsa och leverne. Allt går ju ut på fördomar! Vi ska vara smala och vältränade, så uppnår vi drömkroppen!, Så får vi bättre sex! Så får henne att komma!, Så ska vi äta! Så ska vi göra! Sen läser man deras hatiska kolumnister och ledare..
Närmare propaganda.. Är det faktiskt svårt att komma.
Jisses, är karln helt sinnesslö eller vad? Stefan Löfven varnar Turkiet för att flyktingöverenskommelsen med de nya visumreglerna kan gå åt helvete om Turkiet fortsätter på den inslagna vägen. Exakt hur djävla dum får en sosse vara?
Tja, att Löfven inte är den vassaste kniven i lådan är väl redan bevisat? Tydligen tror han att han sitter med starka kort på hand och moderaterna låter honom hållas. Hur vasst är det på en skala?
"Många är dock helt uppfyllda av sig själva, särskilt i det Västerländska konsumtions- och karriärssamhället"
Mitt i prick! Lägg därtill underhållningskulturen så har vi ringat in det som Sovande Svensson ägnar sig åt. Det är inte bara politiken som har alienerat mig från andra svenskar under de senaste åren, utan även konsumtions-, karriär- och underhållningssamhället.
Jag är förfärad över hur ytliga och statusdyrkande många är – eller har blivit. För egen del har jag aldrig varit intresserad av märkeskläder, elektriska prylar etc. för prylarnas skull. Det är rent sjukt hur så många i praktiken är fans inte till artister utan till företag! När en ny ajfåne släpps blir folk som galna. Och trenden med Pokémon Go tycker jag visar på något mycket skrämmande: hur lättledda folk är. Detsamma gäller Facebook, som jag betraktar som ett gigantiskt sociologiskt experiment med det mänskliga psyket.
Svenska folket har aldrig varit så välutbildat som i dag, om man med väl utbildad menar antal år i skolbänken. Att utbildningskvaliteten och kunskapsnivåerna minskat är ju väl känt. Men något annat som förfärar mig är också att så många inte verkar vara intresserad av det de studerar eller har studerat. Under studietiden läser de avancerad akademisk litteratur, men så fort examen är klar är det deckare och annan förströelse som gäller. Vad hände med nyfikenheten och viljan att lära mer? Jag känner många akademiker, men det är bara en bråkdel av dem som kan eller vill diskutera något inom de ämnen de studerat, för de har lagt det bakom sig! De har studerat något för att få ett jobb och när de lyckats med det är det bara att luta sig bakåt. Synnerligen ointressanta människor!
Jag förundrar mig över bekanta som med ett par års mellanrum byter jobb och svingar sig upp till en högre position. Hann de över huvud taget bidra med något på förra arbetsplatsen på ett par år? Min erfarenhet från arbetslivet är att det tar ungefär ett år innan man lär känna ett företag så mycket att man kan börja bidra substantiellt. Fast å andra sidan har väl jag lite annorlunda syn på företagande också, eftersom jag värderar substans och beständiga värden.
Jag har aldrig gått någon utbildning i marknadsföring, men har lärt mig en hel del om det på flera arbetsplatser. I det ofantliga reklamflöde vi har tycker jag att det är så oerhört sällsynt med intelligent reklam. Mycket reklam är helt förfelad. Man märker direkt att det är någon konsult utan kunskap om företaget och utan engagemang som har skrivit en säljtext, till exempel.
Vi har en så förbaskat infantil underhållningskultur! Jag tror att TV:n har inverkat mycket skadligt på mänskligheten genom att folk förvandlas till passiva mottagare av budskap och att självständigt tänkande blockeras genom ett ständigt utbud av hjärndöd underhållning. Lägg därtill att de flesta av de program som kunde ha varit seriösa helt saknar djup och intellektuell kvalitet. Det handlar verkligen om bröd och skådespel – romarnas koncept för att hålla befolkningen nöjd och upptagen med annat för att undvika protester.
Jag har personligen tagit ställning mot den meningslösa underhållningskulturen (t.ex. lekprogram i TV) och vägrar att konsumera den i någon form. Och mycket av det som mainstreammedia presenterar som "nyheter" är ju egentligen bara kändisskvaller, livsstilsreportage eller sensationsreportage ("fastnade med brösten i mangeln", typ). Nu för tiden är det bara "nyttiga" saker som gäller för mig, alternativt högkvalitativ underhållning som en skönlitterär klassiker eller ett gammaldags teaterstycke! (Modern teater verkar till stor del präglas av politisk aktivism.) "Pretentious, moi?" ;-)
"Man vill gärna hjälpa, men efter 5-10 år inser man att det inte går och att man själv påverkas negativt av att försöka."
Jag har slutat helt med att försöka få folk att lämna sekten. Det påverkar mig för mycket negativt. Och har de inte begripit de senaste åren vad som egentligen händer, trots all information överallt, så lär de inte begripa nu.
Dessutom upplever jag att problemkomplexet är så stort och vittförgrenat. Det är så lätt att det blir bara en fråga om invandring, men det är inte bara det det handlar om. Det är ett helt samhällsbygge som håller på och krackelerar och den stora asylinvandringen är det som gör samhällsförfallet tydligt tidigare än vad som annars skulle ha varit fallet. Att försöka redogöra för allt detta är en lite för stor uppgift, känner jag, och det skulle ta för lång tid. Det krävs så mycket förkunskaper för att kunna tillgodogöra sig ett kritiskt perspektiv, så jag finner det svårt att veta var man ska börja och vilka förkunskaper man kan förvänta sig. Det får ju inte bli så att någon sitter och lyssnar och inombords tänker "Djävla rasist" på grund av förutfattade meningar om vad samhällskritik går ut på. Många har dessutom ytterst dimmiga uppfattningar om vad begrepp som "demokrati", "nationalism" eller "nationalism" egentligen går ut på.
Många har hört talas om olika missförhållanden via media, men att därifrån dra slutsatser på en högre nivå kräver andra insikter och framför allt kunskap om hur många "undantagsfallen" är. Många förstår inte heller att man inte kan göra undantag när det gäller tillämpning av lagstiftning, som t.ex. kränkningar av äganderätten vad gäller illegal bosättning eller tiggeri. Om man aktivt väljer att se mellan fingrarna har man dels skapat ett prejudikat, dels ökat incitamentet till att det oönskade beteendet upprepar sig, eftersom alla kan se att det inte får några konsekvenser. Varje gång man struntar i att tillämpa lag så naggar man på samhällskontraktet och gränsen för vad som anses tillåtet förskjuts en liten aning gång på gång.
@ Rikard
"Man får plantera små frön i deras sinnen, i syfte att framtvinga kognitiv dissonans när observerad verklighet och antagen eller tolkad verklighet skär sig å det brutalaste."
Jo, jag har gjort det några gånger. Tydligaste exemplet är med min flickvän, som har lång högskoleutbildning. Hon är helt hjärntvättad och har mekaniskt upprepat de fullkomligt vettlösa argument som har serverats de senaste åren. När jag ifrågasätter argumenten har hon blivit rasande. Exempelvis att asylinvandringen är lönsam. För några år sedan hade jag en lång diskussion med henne om just detta och detta drev henne till något slags härdsmälta som utmynnade i att hon skrek åt mig: "Nej, självklart är invandringen inte lönsam!" Det var en fullkomligt fascinerande upplevelse för mig. Jag hade uppenbarligen borrat så djupt in i hennes hjärna att den kognitiva dissonansen tog över.
"Men de ar ju sagt att de skall utvisa 80 000 i år, ju?! Varför säger du att det är nonsens?"
Jag två vänner som håller med mig om mycket, men som tror att det inte är så allvarligt trots allt. De går på sådana här saker som utvisning av 80 000. De tror också att gränsen är "stängd" nu. De tror också att Moderaternas asylpolitik kommer att lösa Sveriges problem och att de därför med gott samvete kan rösta på Moderaterna 2018 (vilket de gjorde även 2014).
@ alla
Tack Hans och alla ni stammisar i kommentarsfältet för det goda sällskapet! Det är värdefullt att kunna titta in här och diskutera med förnuftiga och insiktsfulla människor!
Jag har accepterat att den skada Sverige har lidit är irreparabel. Jag har också insett att sammanhållningen i det svenska folket har förstörts under de senaste tio åren. Etablissemanget och dess nyttiga idioter har drivit in en kil genom folkdjupet och den kilen går även genom familjer. Respekten för oliktänkande har många lämnat därhän. Nu är det en enda linje som gäller och den som ifrågasätter är automatiskt ond. Och det är tillåtet att hata onda. "Det goda hatet" alltså.
När man utpekar den som kritiserar som den som splittrar samhället är det ungefär samma sak som att mobba någon och när den mobbade till slut säger ifrån så är det mobbaren som skapar dålig stämning. Splittringen i samhället beror på att en relativt liten grupp (och dess talrika nyttiga idioter) har valt att slå in på en extrem kurs utan att förankra den bland befolkningen. När sedan folk ifrågasätter heter det att det är de ifrågasättande som splittrar. Så djävla fräckt.
Jag känner två personer i verkliga livet som delar mina åsikter till 100 procent. Det är alltid en befrielse att träffa dem och kunna "prata ur skägget". Sedan känner jag ytterligare två som håller med om det mesta jag säger, men som inte verkar förstå hur allvarligt det är. De verkar tro att missförhållandena på något sätt är en liten detalj som man kan bortse ifrån och att det jag håller på med är någon bisarr felfinnarhobby.
Mina föräldrar är i 70-årsåldern och har aktivt valt bort att ta del av information via nätet. De har bägge förmågan och möjligheten, men vill inte. De låter sig indoktrineras framför allt av SVT och inget jag säger kan få dem att komma på tanken att det de har hört på TV kan vara falskt eller förvanskat – eller att det finns viktiga saker som inte sägs på TV. Bägge är dessutom uttalat ointresserad av politik och samhällsfrågor generellt, och det gör dem bara lättare offer för propaganda eftersom de inte bryr sig om att ifrågasätta. Jag har sedan ett par år slutat berätta saker för dem och jag är uppriktigt sårad över att de aldrig frågar mig om något eller vill diskutera något av det de hört i nyheterna.
Jag känner mig inte längre som en del av det svenska folket så som det folket har utvecklats det senaste decenniet. Ett land är dess folk och jag måste tyvärr konstatera att mina känslor för Sverige är i källaren på grund av folkets auktoritetslydnad, bristande respekt för oliktänkande, brist på kritiskt tänkande, konsumtionshets, underhållningslystnad, egoism och mycket annat. Paradoxalt nog delar jag numera etablissemangets avoghet mot svenska folket, men av helt andra skäl.
Vad kan det heta när det är mer än slagit slint i skallen? Slagit slintare i hela skallen? Slagit slintast? Här har det brunnit i varje fall.Hela vägen ner i värdegrunden. Efter att ha läst den inser man att desperat det var länge sen det.
"Därför är det fantastiskt att fler våldtäkter anmäls och att festivalsommaren blivit en blåslampa på sexualbrott."
Tack Anders. Det du skriver hade lika gärna kunnat komma från mig själv. Fördelen med nätet är att man får se att det faktiskt verkar finnas normala människor där ute.
Var finns ni alla kloka människor? Är nästan så jag skulle vilja gå ut o ta en öl med er nån gång. Själv bor jag i stockholmsområdet.
Jag delar dina erfarenheter, med vissa undantag. Jag har sluppit konflikter inom familjen då responsen antingen har varit att ge upp när argumenten tryter, eller att faktiskt skaffa sig kunskap på egen hand - ett par anhöriga har börjat läsa utländska medier och jämföra med rapporteringen i svenska. Bara en sådan enkel sak har gjort att de gått från chockartad förvåning över statsmedias propaganda till ibland närmast missionerande agitation gentemot övriga släktingar. Det finns hopp - eller som en kamrat uttrycker saken:
"Man har inte förlorat förrän man ger upp. Eller dör. I värsta fall får man blöda framför den dj*velns fötter och hoppas att han halkar och bryter nacken."
Ett alternativ till joga, meditering, marijuana och alkohol?
SvaraRaderaÄr det något en kan beställa på Nätet?
Magne
Självklart
RaderaThe Power Nap Head Pillow
Är det en mössa som delades ut till Riksrevisionen som straff?
SvaraRaderaStefan använder en sån här...
SvaraRaderaDet är kanske den nya virtuella välfärds-mössan till alla Svenskar. Fluffigt och mjukt. Innehåller msm-videos med lugnande budskap att allt är bra som vanligt.
SvaraRaderaOm jag satte en sån där grunka på huvudet skulle jag efter en eller två minuter bli sjukt nyfiken på vad som händer överallt runt omkring mig.
SvaraRaderaFlera gånger de senaste åren har jag tänkt att nu f*n får det vara nog med bloggar och alternativmedia och nu ska jag aldrig mer diskutera i kommentarsfält - någonsin. Men efter bara några timmar har jag ryckt av mig den löjliga censurhatten. Jag är helt enkelt för intresserad och nyfiken på vad som händer med vårt samhälle. Jag vet inte riktigt vilket som varit mest smärtsam för mig de senaste åren: 1) upptäckten om vad som händer med vårt samhälle, eller 2) upptäckten att så oerhört många inte bryr sig om det eller har den minsta susning om det!
När jag ändå är inne på detta. Jag är bekymrad över perceptionen i dagens samhälle. Många verkar ha en begränsad förmåga att föreställa sig att det finns andra personer på andra platser som lever undra omständigheter än vad man själv gör. Alternativt är folk självupptagna och bryr sig inte om negativa saker, så länge det inte drabbar de själva. Det gäller t.ex. levnadsförhållandena i våra "problemområden". För några dagar sedan såg jag på ett tyskt nyhetsprogram och det handlade om rädslan för terrorattacker. Det nämndes att risken att drabbas för en terrorattack är en på 72 miljoner, eller vad det nu var. Tack för det, då är inte risken för att jag dör i en terrorattack så stor. Men, jag vill inte att någon medmänniska i mitt land drabbas av en terrorattack. Jag vill helt enkelt inte ha sådant i den civilisation jag lever i. Det handlar om världsbild och människosyn. På samma sätt är det med olika fenomen som förekommer på platser där jag inte bor: shariapoliser, bilbränder och mycket mer. Ja, det är klart att jag är glad över att det inte händer på min gata, men jag vill faktiskt inte att det händer någon annanstans heller. Och det är något för miljöpartisterna på Södermalm att tänka på. Världen tar inte slut vid Skanstull och Hornstull.
Tack vare Internet har vi i dag helt sensationellt mycket bättre möjligheter än tidigare att ta del av en uppsjö information som tidigare skulle ha varit omöjlig eller förenad med mycket tidsödande arbete att få tag i. Jag är född på 70-talet, så jag var med redan innan Internet fanns och vet hur mycket tid och resor fram och tillbaka det kunde innebära att få fram information som i dag går på några sekunder. Men trots detta är det så oerhört många svenskar som fortfarande läser samma tidningar som de läste för 20 år sedan: DN, SvD, Expressen, Aftonbladet med flera. De har bara bytt plattform: från papper till datorskärm. Många verkar inte ha begripit att en informationsrevolution har ägt rum!
De flesta i min umgängeskrets läser inget annat än den officiella propagandan. Någon gång är det någon som vill prata politik och då suckar jag tungt inombords. För då vet jag att det kommer att levereras haranger av citat från Wolodarski & Co och att jag kommer att behöva ägna en massa tid åt att upplysa om de mest elementära faktauppgifter. "Nej, de flesta är inte välutbildade!" "Nej, gränsen är inte stängd!" "Nationalism är inte automatiskt ont. Vet du egentligen vad nationalism är?"
Jag tror att det är Sovande Svensson vi ser på bilden.
Anders Eriksson, som sällan sover
Ser ut som Fredrik, när han blickar ut över alla dessa oändliga fält och ängar från 10 000 meters höjd, och frågar sig: - Brann granen?
SvaraRaderaV
Här exempel på en högmodig journalist, som anser att han förstår mer än den simpla allmänhetens primitiva sinnessvaghet:
SvaraRaderahttp://www.friatider.se/aftonbladet-anklagar-aktorer-som-uppmarksammar-att-knivmannen-ar-somalier-for-att-vara-hatsajter
Han är inte ensam om sin självgodhet så all skugga skall inte falla över honom.
Aftonbladet är ett av exemplen på medier, som hatar Svenska befolkningen och borde kallas hatsajt, eftersom de inte kan avslöja sanningen därför de tycker Svenskarna inte är mogen att förstå vad som händer.
SvaraRaderaLäsvärd kommentar från dig Anders.
SvaraRaderaDet man inser med åldern är att vissa identifierar problem och tror att andra också gör det. Många är dock helt uppfyllda av sig själva, särskilt i det Västerländska konsumtions- och karriärssamhället, att de inte bekymrar sig över sitt lands väl och ve mer än att de ska ha det arbetet, det par skorna och det rödvinet till middagen (Virtanen passar bra in i bilden).
Alltså, ju mer jag tänker på det har jag ingen särskild lust att bry mig om dem som tänker på det viset. Och ifall de drabbas av en terrorattack eller får se invandrarghettots baksidor är verkligen inte mitt problem. Jag var vaken och ville ha förändring medan dessa människor ville ha sin karriär och sitt rödvin.
Anders, ett råd, be folk dra åt helvete och försök sansa dig. Det land du tänker på har svenskarna och journalisterna skjutit bort. Det är dags att vara klok och inte låta de där tankarna om det gamla Sverige ta över.
Magne
En variant på tyghink?
SvaraRaderahttp://4.bp.blogspot.com/-4smmRe1_0Q4/VgQzH2aiiyI/AAAAAAAAQoQ/-T1ds9e9mnw/s1600/default_title.jpg
@ Anders & Magne,
SvaraRaderaJag är född på 60-talet och ända sen jag blev vuxen har jag i princip betraktat svenskarna som en närmast fanatisk självmordssekt. En helt förkrossande majoritet var mycket länge fullkomligt omöjliga att resonera med. Hade jag inte lämnat landet för 20 år sen, tror jag ärligen att jag hade blivit tokig.
Vidare har jag också många, många gånger sagt till mig själv att nu ska jag helt släppa Sverige och sluta att läsa och kommentera om eländet. Men 3 månader är nog mitt rekord. Det bara går inte. Jag ser det ungefär som att en nära bekant eller släkting som utvecklar ett missbruk. Man vill gärna hjälpa, men efter 5-10 år inser man att det inte går och att man själv påverkas negativt av att försöka. Likväl kan man inte släppa saken helt.
Men det har faktiskt skett väldigt stora förändringar senaste året, större än något annat de senaste 20 åren. Många som har suttit i sekten länge tittar yrvaket upp och får inte längre världen att gå ihop. En hel del genomgår den smärtsamma personliga resan att lämna sekten.
Frågan är i grunden vad som går fortast, svenskarnas avhopp från sekten eller den demografiska trenden som gör svensken irrelevant. Tyvärr pekar det mesta på det senare....
Hej.
SvaraRadera@Anders Eriksson:
Man får plantera små frön i deras sinnen, i syfte att framtvinga kognitiv dissonans när observerad verklighet och antagen eller tolkad verklighet skär sig å det brutalaste. Alla har vi en gräns för förmåga att rationalisera och bortförklara (även om goda fanatiker också har en välutvecklad reflex för att bli mer progressiva och fanatiska som respons), och förr eller senare tvingas individen konfrontera sina illusioner, om så bara för att fly in i nonchalans och ignorans.
I övrigt känner jag igen mig i din beskrivning; även jag (och jag tror de flesta av oss som läser Hans utmärkta blogg) har en vän- och bekantskapskrets där majoriteten resonerar på Virtanens nivå (av lathet, gammal vana och den mänskliga instinkten för konformism). hur många gånger har man inte hört "Höhö, vet du vad den dumme SD-aren (oavsett om detta epitet är tekniskt korrekt eller ej) sade/gjorde/blev utsatt för?" eller "Men de ar ju sagt att de skall utvisa 80 000 i år, ju?! Varför säger du att det är nonsens?" Och så vidare.
@Utlandsvensk: ditt långtidsperspektiv, dessutom med både inifrån kommande kunskap och i jämförelse med utomståendes analyser är värdefullt - det är svårt att se sig själv med andras ögon, av flera skäl.
@Magne: jag känner igen den uppgivenhet och bitterhet (?) du ger uttryck för. Jag har självt känt den även i skarpa situationer, men kan inte låta bli att ingripa trots att jag egentligen känner att jag borde låta folk lära sig genom att (om och om igen) "köra k*ken i getingboet" (som en yngre kollega uttryckte saken om skolans hantering av muslimer).
Den där kudden är väl för övrigt att betrakta som ett billigare alternativ till 'Occulus Rift'? Utan kontakt med verkligheten kan man leva i sin egen lilla värld, och vilket utvecklingssteg hos psyket är det som innehåller omnipotenta fantasier? Det säger något om våra makthavare och mediala profeter och profitörer, skulle jag vilja påstå.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Det där var ju en smårolig sak att säga av en som arbetar på aftonblaskan..
SvaraRadera-"Vi sysslar inte med att stärka fördomar."
Sen glor man runt på deras skräp i 5 min och inser ganska fort att det är ju precis exakt det de sysslar med. Det blir lite som diskussionen kring "det goda hatet". Hat åt ena hållet, helt ok och accepterat. Hat åt andra hållet, då är det aja-baja.
Se bara på hur mkt rampljus kompletta tokar får i den där "tidningen". Se på reklamen. Se på deras artiklar kring hälsa och leverne. Allt går ju ut på fördomar! Vi ska vara smala och vältränade, så uppnår vi drömkroppen!, Så får vi bättre sex! Så får henne att komma!, Så ska vi äta! Så ska vi göra! Sen läser man deras hatiska kolumnister och ledare..
Närmare propaganda.. Är det faktiskt svårt att komma.
Jisses, är karln helt sinnesslö eller vad?
SvaraRaderaStefan Löfven varnar Turkiet för att flyktingöverenskommelsen med de nya visumreglerna
kan gå åt helvete om Turkiet fortsätter på den inslagna vägen.
Exakt hur djävla dum får en sosse vara?
Tja, att Löfven inte är den vassaste kniven i lådan är väl redan bevisat?
SvaraRaderaTydligen tror han att han sitter med starka kort på hand och moderaterna låter honom hållas.
Hur vasst är det på en skala?
@ Magne
SvaraRadera"Många är dock helt uppfyllda av sig själva, särskilt i det Västerländska konsumtions- och karriärssamhället"
Mitt i prick! Lägg därtill underhållningskulturen så har vi ringat in det som Sovande Svensson ägnar sig åt. Det är inte bara politiken som har alienerat mig från andra svenskar under de senaste åren, utan även konsumtions-, karriär- och underhållningssamhället.
Jag är förfärad över hur ytliga och statusdyrkande många är – eller har blivit. För egen del har jag aldrig varit intresserad av märkeskläder, elektriska prylar etc. för prylarnas skull. Det är rent sjukt hur så många i praktiken är fans inte till artister utan till företag! När en ny ajfåne släpps blir folk som galna. Och trenden med Pokémon Go tycker jag visar på något mycket skrämmande: hur lättledda folk är. Detsamma gäller Facebook, som jag betraktar som ett gigantiskt sociologiskt experiment med det mänskliga psyket.
Svenska folket har aldrig varit så välutbildat som i dag, om man med väl utbildad menar antal år i skolbänken. Att utbildningskvaliteten och kunskapsnivåerna minskat är ju väl känt. Men något annat som förfärar mig är också att så många inte verkar vara intresserad av det de studerar eller har studerat. Under studietiden läser de avancerad akademisk litteratur, men så fort examen är klar är det deckare och annan förströelse som gäller. Vad hände med nyfikenheten och viljan att lära mer? Jag känner många akademiker, men det är bara en bråkdel av dem som kan eller vill diskutera något inom de ämnen de studerat, för de har lagt det bakom sig! De har studerat något för att få ett jobb och när de lyckats med det är det bara att luta sig bakåt. Synnerligen ointressanta människor!
Jag förundrar mig över bekanta som med ett par års mellanrum byter jobb och svingar sig upp till en högre position. Hann de över huvud taget bidra med något på förra arbetsplatsen på ett par år? Min erfarenhet från arbetslivet är att det tar ungefär ett år innan man lär känna ett företag så mycket att man kan börja bidra substantiellt. Fast å andra sidan har väl jag lite annorlunda syn på företagande också, eftersom jag värderar substans och beständiga värden.
Jag har aldrig gått någon utbildning i marknadsföring, men har lärt mig en hel del om det på flera arbetsplatser. I det ofantliga reklamflöde vi har tycker jag att det är så oerhört sällsynt med intelligent reklam. Mycket reklam är helt förfelad. Man märker direkt att det är någon konsult utan kunskap om företaget och utan engagemang som har skrivit en säljtext, till exempel.
Vi har en så förbaskat infantil underhållningskultur! Jag tror att TV:n har inverkat mycket skadligt på mänskligheten genom att folk förvandlas till passiva mottagare av budskap och att självständigt tänkande blockeras genom ett ständigt utbud av hjärndöd underhållning. Lägg därtill att de flesta av de program som kunde ha varit seriösa helt saknar djup och intellektuell kvalitet. Det handlar verkligen om bröd och skådespel – romarnas koncept för att hålla befolkningen nöjd och upptagen med annat för att undvika protester.
Jag har personligen tagit ställning mot den meningslösa underhållningskulturen (t.ex. lekprogram i TV) och vägrar att konsumera den i någon form. Och mycket av det som mainstreammedia presenterar som "nyheter" är ju egentligen bara kändisskvaller, livsstilsreportage eller sensationsreportage ("fastnade med brösten i mangeln", typ). Nu för tiden är det bara "nyttiga" saker som gäller för mig, alternativt högkvalitativ underhållning som en skönlitterär klassiker eller ett gammaldags teaterstycke! (Modern teater verkar till stor del präglas av politisk aktivism.) "Pretentious, moi?" ;-)
Anders Eriksson
@ Utlandssvensk
SvaraRadera"Man vill gärna hjälpa, men efter 5-10 år inser man att det inte går och att man själv påverkas negativt av att försöka."
Jag har slutat helt med att försöka få folk att lämna sekten. Det påverkar mig för mycket negativt. Och har de inte begripit de senaste åren vad som egentligen händer, trots all information överallt, så lär de inte begripa nu.
Dessutom upplever jag att problemkomplexet är så stort och vittförgrenat. Det är så lätt att det blir bara en fråga om invandring, men det är inte bara det det handlar om. Det är ett helt samhällsbygge som håller på och krackelerar och den stora asylinvandringen är det som gör samhällsförfallet tydligt tidigare än vad som annars skulle ha varit fallet. Att försöka redogöra för allt detta är en lite för stor uppgift, känner jag, och det skulle ta för lång tid. Det krävs så mycket förkunskaper för att kunna tillgodogöra sig ett kritiskt perspektiv, så jag finner det svårt att veta var man ska börja och vilka förkunskaper man kan förvänta sig. Det får ju inte bli så att någon sitter och lyssnar och inombords tänker "Djävla rasist" på grund av förutfattade meningar om vad samhällskritik går ut på. Många har dessutom ytterst dimmiga uppfattningar om vad begrepp som "demokrati", "nationalism" eller "nationalism" egentligen går ut på.
Många har hört talas om olika missförhållanden via media, men att därifrån dra slutsatser på en högre nivå kräver andra insikter och framför allt kunskap om hur många "undantagsfallen" är. Många förstår inte heller att man inte kan göra undantag när det gäller tillämpning av lagstiftning, som t.ex. kränkningar av äganderätten vad gäller illegal bosättning eller tiggeri. Om man aktivt väljer att se mellan fingrarna har man dels skapat ett prejudikat, dels ökat incitamentet till att det oönskade beteendet upprepar sig, eftersom alla kan se att det inte får några konsekvenser. Varje gång man struntar i att tillämpa lag så naggar man på samhällskontraktet och gränsen för vad som anses tillåtet förskjuts en liten aning gång på gång.
@ Rikard
"Man får plantera små frön i deras sinnen, i syfte att framtvinga kognitiv dissonans när observerad verklighet och antagen eller tolkad verklighet skär sig å det brutalaste."
Jo, jag har gjort det några gånger. Tydligaste exemplet är med min flickvän, som har lång högskoleutbildning. Hon är helt hjärntvättad och har mekaniskt upprepat de fullkomligt vettlösa argument som har serverats de senaste åren. När jag ifrågasätter argumenten har hon blivit rasande. Exempelvis att asylinvandringen är lönsam. För några år sedan hade jag en lång diskussion med henne om just detta och detta drev henne till något slags härdsmälta som utmynnade i att hon skrek åt mig: "Nej, självklart är invandringen inte lönsam!" Det var en fullkomligt fascinerande upplevelse för mig. Jag hade uppenbarligen borrat så djupt in i hennes hjärna att den kognitiva dissonansen tog över.
"Men de ar ju sagt att de skall utvisa 80 000 i år, ju?! Varför säger du att det är nonsens?"
Jag två vänner som håller med mig om mycket, men som tror att det inte är så allvarligt trots allt. De går på sådana här saker som utvisning av 80 000. De tror också att gränsen är "stängd" nu. De tror också att Moderaternas asylpolitik kommer att lösa Sveriges problem och att de därför med gott samvete kan rösta på Moderaterna 2018 (vilket de gjorde även 2014).
@ alla
Tack Hans och alla ni stammisar i kommentarsfältet för det goda sällskapet! Det är värdefullt att kunna titta in här och diskutera med förnuftiga och insiktsfulla människor!
Anders Eriksson
Jag har accepterat att den skada Sverige har lidit är irreparabel. Jag har också insett att sammanhållningen i det svenska folket har förstörts under de senaste tio åren. Etablissemanget och dess nyttiga idioter har drivit in en kil genom folkdjupet och den kilen går även genom familjer. Respekten för oliktänkande har många lämnat därhän. Nu är det en enda linje som gäller och den som ifrågasätter är automatiskt ond. Och det är tillåtet att hata onda. "Det goda hatet" alltså.
SvaraRaderaNär man utpekar den som kritiserar som den som splittrar samhället är det ungefär samma sak som att mobba någon och när den mobbade till slut säger ifrån så är det mobbaren som skapar dålig stämning. Splittringen i samhället beror på att en relativt liten grupp (och dess talrika nyttiga idioter) har valt att slå in på en extrem kurs utan att förankra den bland befolkningen. När sedan folk ifrågasätter heter det att det är de ifrågasättande som splittrar. Så djävla fräckt.
Jag känner två personer i verkliga livet som delar mina åsikter till 100 procent. Det är alltid en befrielse att träffa dem och kunna "prata ur skägget". Sedan känner jag ytterligare två som håller med om det mesta jag säger, men som inte verkar förstå hur allvarligt det är. De verkar tro att missförhållandena på något sätt är en liten detalj som man kan bortse ifrån och att det jag håller på med är någon bisarr felfinnarhobby.
Mina föräldrar är i 70-årsåldern och har aktivt valt bort att ta del av information via nätet. De har bägge förmågan och möjligheten, men vill inte. De låter sig indoktrineras framför allt av SVT och inget jag säger kan få dem att komma på tanken att det de har hört på TV kan vara falskt eller förvanskat – eller att det finns viktiga saker som inte sägs på TV. Bägge är dessutom uttalat ointresserad av politik och samhällsfrågor generellt, och det gör dem bara lättare offer för propaganda eftersom de inte bryr sig om att ifrågasätta. Jag har sedan ett par år slutat berätta saker för dem och jag är uppriktigt sårad över att de aldrig frågar mig om något eller vill diskutera något av det de hört i nyheterna.
Jag känner mig inte längre som en del av det svenska folket så som det folket har utvecklats det senaste decenniet. Ett land är dess folk och jag måste tyvärr konstatera att mina känslor för Sverige är i källaren på grund av folkets auktoritetslydnad, bristande respekt för oliktänkande, brist på kritiskt tänkande, konsumtionshets, underhållningslystnad, egoism och mycket annat. Paradoxalt nog delar jag numera etablissemangets avoghet mot svenska folket, men av helt andra skäl.
Anders Eriksson
Expressen:
SvaraRadera"Gärningsmannen ska ha skrikit "Allahu Akbar" på arabiska."
Det var då för innerligt väl att det inte var på norska den här gången också!!
http://www.expressen.se/nyheter/tva-belgiska-poliser-i-attack-med-machete/
Vad kan det heta när det är mer än slagit slint i skallen?
SvaraRaderaSlagit slintare i hela skallen? Slagit slintast?
Här har det brunnit i varje fall.Hela vägen ner i värdegrunden.
Efter att ha läst den inser man att desperat det var länge sen det.
"Därför är det fantastiskt att fler våldtäkter anmäls och att festivalsommaren blivit en blåslampa på sexualbrott."
http://www.op.se/opinion/ledare/karin-jonsson-fantastiskt-att-de-anmalda-valdtakterna-okade-i-sommar
Tack Anders.
SvaraRaderaDet du skriver hade lika gärna kunnat komma från mig själv. Fördelen med nätet är att man får se att det faktiskt verkar finnas normala människor där ute.
Var finns ni alla kloka människor? Är nästan så jag skulle vilja gå ut o ta en öl med er nån gång. Själv bor jag i stockholmsområdet.
Hej.
SvaraRadera@anders Eriksson:
Jag delar dina erfarenheter, med vissa undantag. Jag har sluppit konflikter inom familjen då responsen antingen har varit att ge upp när argumenten tryter, eller att faktiskt skaffa sig kunskap på egen hand - ett par anhöriga har börjat läsa utländska medier och jämföra med rapporteringen i svenska. Bara en sådan enkel sak har gjort att de gått från chockartad förvåning över statsmedias propaganda till ibland närmast missionerande agitation gentemot övriga släktingar. Det finns hopp - eller som en kamrat uttrycker saken:
"Man har inte förlorat förrän man ger upp. Eller dör. I värsta fall får man blöda framför den dj*velns fötter och hoppas att han halkar och bryter nacken."
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare