Regeringen skiter i svenska folket

Jag skrev inför riksdagsvalet att jag inte var särskilt rädd för ett Sverige med Stefan Löfven som statsminister. Han har inte framstått som en extremist utan tvärtom en politiker med fötterna på jorden. Socialdemokrat, ja, men det finns bättre och sämre sossar. Jag fick intrycket av att Löfven tillhörde den första kategorin.

I dag har jag en mindre smickrande bild av honom, både som politiker och statsminister. Det är sant att han kom till makten i ett allt annat än gynnsamt läge. Både parlamentariskt och ekonomiskt. Hans regeringspartner, det tillväxtfientliga och utopiska Miljöpartiet, är inte direkt ett drömsällskap för en person med bakgrund i den svenska industrin. Men Löfven gjorde inga seriösa försök att skapa en annan regeringskonstellation, och som statsminister för han nu en politik som riskerar att skada Sverige för decennier framöver.

Redan efter ett års rödgrönt maktinnehav ser vi hur allt håller på att rämna. Asyltrycket på Sverige är nu så massivt att statsministern kallar situationen för "exceptionell", SKL varnar för att det behövs stora skattehöjningar för att klara välfärden framöver och Migrationsverket förbereder tältläger för asylsökande. Det mest alarmerande med hela situationen är att ingen kan slå fast att den är tillfällig. Det exceptionella riskerar att bli ett normalläge ganska snart.

I Löfvens Sverige har äganderätten upphört att existera när migranter kan flytta in på tomter och i sommarstugor utan att myndigheterna förmår agera. I Löfvens Sverige får vi vänja oss vid tanken på att offentliga lokaler förvandlas till asylboenden och att tältläger för asylsökande slås upp på fält och i skogar.

Mycket av det vi nu upplever är ett arv från Fredrik Reinfeldt. Grunden för dagens situation lades av alliansregeringarna. Löfven ärvde denna politik och har på ett ynka år lyckats förvärra situationen så dramatiskt att han vid en presskonferens hävdar att Sverige befinner sig i en krissituation. Någon omprövning av migrationspolitiken står däremot inte på agendan.

Detta betyder att regeringen just nu gör en väldigt tydlig prioritering: asylpolitiken går före allting annat. I klarspråk betyder det att regeringen, faktiskt, ger blanka fan i svenska folket. Svenska skattebetalare är inte vatten värda.

Vi vet vad det betyder. Sjuk- och äldrevården kommer gå på knäna. Resultaten i skolan kommer att försämras. Situationen på bostadsmarknaden kommer att allvarligt förvärras, inte minst för låginkomsttagare och unga. Kostnaderna ute i kommunerna kommer att skena när tiotusentals människor fastnar i ekonomiskt utanförskap. Vi vet allt detta. Och som tack kommer svenska folket tvingas betala högre skatter för att försörja en rekordstor del av befolkningen som inte är och aldrig kommer att bli självförsörjande.

Situationen är ohållbar. Men just nu finns inget samlat alternativ till denna politik. Även om DÖ tack och lov har fallit, saknas en gemensam alliansbudget att fälla regeringens budget med. På det migrationspolitiska området har dessutom Centerpartiet betydligt mer gemensamt med regeringen och utopisterna i MP än med övriga allianskollegor. Det är därför inte självklart vilken migrationspolitik som en ny alliansregering skulle föra.

Vi kan därför sluta oss till att eländet kommer att fortsätta. Precis som tidigare skulle jag därför uppmana alla att se om sitt hus. Det kommer att bli värre. Mycket värre.

Läs även:
Fnordspotting