And the band played on

Vi lever i ett förbryllande tidevarv. Gamla sanningar gäller inte längre. Sällan har det talats så mycket om "ansvar" och samtidigt agerats så ansvarslöst från landets politiska ledning. Frågan är inte om regering och riksdag har förlorat kontrollen utan hur det kunde ske.

Samtidigt som asyltrycket pressar kommuner och myndigheter till bristningsgränsen, fortsätter vissa att leva i sina alldeles egna alternativa världar där varningar för en annalkande systeminfarkt är "överreaktioner" och främlingsfientlighet.

På DN överträffar man sig själva i dag med ett riktigt mysreportage om Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson. Danielsson citerar Churchill (uppenbarligen utan att förstå innebörden i premiärministern tal), talar om "onda krafter" och leker med tanken om inte Globen kan göras om till asylboende.

Jag fastnade för en passage i det långa reportaget:

Jag är inte dum. Jag förstår väl också att detta får konsekvenser. Men då får vi väl ändra våra system då! Jag talade med Skolverkets generaldirektör Anna Ekström om lärarlegitimationen. Det är väl jättebra med legitimerade lärare men just nu passar det kanske inte. Ta Suad Ali här: talar tre språk flytande. Skulle inte hon kunna utbilda människor grundläggande kunskaper om svenska samhället?

Risken är att Anders Danielsson nog är lite dum. Tänk efter lite. Varför lades ens förslaget om lärarlegitimationer? Var det för att jävlas med lärarkollektivet? För att göra det svårare och besvärligare att bli lärare? Nej, det var för att höja läraryrkets status och kvaliteten i undervisningen. Satsningen har fått kritik för att dra ut på tiden, men syftet var alltså att stärka kvaliteten på sikt. Det är något svensk skola behöver, och det har varit tämligen bred enighet i denna fråga.

Detta ska vi enligt Migrationsverkets generaldirektör, som plötsligt och lustigt uttalar sig i skolfrågor, kasta överbord. Han gör alltså prioriteringen att det är viktigare att invandrare kan bli lärare än att lärarna är bra.

Mona Sahlin lade ett liknande förslag för att möta bristen på förskolepersonal i ett land där barnkullarna kommer växa lavinartat under de kommande åren till följd av asylinvandringen. I en diskussion i Sveriges Radios Studio Ett i våras föreslog Sahlin att kvinnor från Somalia som uppfostrat många barn borde kunna anställas i förskolan och barnomsorgen. De vet ju hur man tar hand om barn, tyckte den före detta partiledaren.

Även här måste vi ställa oss frågan varför vi ens har förskolepedagogiska lärarutbildningar om det nu bara är att hoppa in i yrket med erfarenhet från egen barnuppfostran som enda merit? Sahlin problematiserade inte frågan.

Jag är inte alls främmande för att underlätta för människor att komma i arbete genom att förenkla en rad processer. I Sverige stirrar vi oss lite väl blinda på formell kompetens ibland, och det finns många som skulle kunna göra ett gott arbete inom en rad sektorer utan att ha en examen att visa upp. Men vi måste samtidigt beakta konsekvenserna om vi löper denna lina ända ut. I praktiken får vi då en nedvärdering av formella utbildningar. Det är en panikåtgärd som jag inte önskar se.

Tätt kopplad till diskussionen om att få folk i arbete är frågan om integration i samhället. Just nu handlar den dagliga debatten om den panikartade jakten efter tak över huvudet åt uppåt tvåtusen människor varje dag. Den stora och riktigt svåra utmaningen kommer emellertid senare. Det är när alla dessa människor ska vandra rakt in i socialstaten med alla dess förmåner i form av skola, vård, äldrevård och psykiatri som svenska folket kommer få se de långtgående konsekvenserna i sin vardag.

Förutsättningarna för att integrera utomeuropeiska invandrare från sönderfallande samhällen kunde knappast vara sämre. Tre faktorer kommer bli avgörande: bostadsfrågan, arbetsmarknaden och de offentliga trygghetssystemens kapacitet. Jag är inte särskilt hoppfull i någotdera fall. Regeringens svar är att placera asylsökande i tältläger och satsa på Komvux. Det hade varit skrattretande om situationen inte vore så pass allvarligt.

Det talas mycket om ansvar. Att fortsätta som nu är möjligen att ta ansvar för människor från andra länder. Men det är inte att agera med det bästa för Sverige som land för ögonen. Sveriges politiska ledning lägger just nu grunden för något väldigt obehagligt: en systemkollaps. 

Läs även:
Anna Dahlberg, Dick Erixon, Lars J Eriksson

Detta bådar illa. Väldigt illa.