Dags för rationella och skarpa sinnen att kliva fram

Vi lever i intressanta tider. Det får man ändå tillstå. Men också förbryllande. I dag var det partiledardebatt i riksdagen, och föga förvånande var asylmottagandet en fråga som upptog en hel del av debattörernas tid. Jimmie Åkesson uppgav att han kände hopplöshet, och det är nog en känsla som delas av alltfler i dagsläget.

Debatten i svensk politik blir väldigt konstig just nu. Regeringen kritiserar allianspartierna för att inte ha något annat att komma med än skattesänkningar (en inte helt orättvis kritik). Alliansen dömer ut regeringens budget som skadlig för landet. Men de vill inte stoppa den.

I dag har Sverigedemokraterna deklarerat att de efter att deras egen budgetmotion har fallit i riksdagen kommer att ge sitt stöd för Moderaternas. Detta för att göra allt de kan för att försöka fälla den sittande regeringen. Därmed har SD åter igen, som det senast kallades, "tagit riksdagen som gisslan". Ur SD:s perspektiv går det att förstå varför partiet agerar så här.

Däremot lär det inte fungera den här gången eftersom alla allianspartier har sagt att de kommer att rösta för sina egna budgetmotioner och det saknas ett gemensamt alliansförslag. Vilket alltså betyder att det är regeringens budgetproposition som kommer få störst stöd i riksdagen. Enkel matematik.

Hur det går framöver är en annan fråga. Jag är inte särskilt hoppfull som läget just nu ser ut. Kristdemokraterna uppger att de kan tänka sig en gemensam alliansbudget nästa år. Det finns därmed en liten, liten öppning för att regeringen kan falla redan under våren 2016. Om detta skulle ske är vi till tillbaka i situationen vi hade i december 2014. Då återstår alternativen att statsministern avgår eller utlyser extraval.

Detta är bara hypotetiska frågor just nu. Det var endast med stor vånda som Centerpartiet avträdde från Decemberöverenskommelsen, och i nuläget verkar allianspartiernas intresse för att regera synnerligen begränsat. Moderatledaren Anna Kinberg Batra förtydligade i dagens partiledardebatt att hon inte vill byta regering här och nu. Moderaterna vill därmed vänta med att ta över makten. Hur länge vet ingen.

Regeringen vill å sin sida klamra sig kvar genom blocköverskridande samarbeten. Miljöpartiet har i dag gått ut med att de vill se "fler enkla jobb" och även "fler former av avdrag i reparationsbranschen", vilket har tolkats som en form av RUT-tjänster. MP vill vara "brobyggare" över blockgränsen, men för att bli intressant som samarbetsparter måste MP faktiskt gå mot mitten. Och få kontroll över migrationsutgifterna. Där syns ingen som helst insikt just nu. Tvärtom försvarade Gustav Fridolin i dag med emfas regeringens migrationspolitik från talarstolen.

Den alltmer förtvivlade situationen i asylmottagandet beror inte på omständigheter som Sverige inte rår över. Trycket på kommuner, landsting och frivilligorganisationer är tvärtom skapat av svenska lagstiftare. Det är ingen slump att det kommer tiotusen asylsökande till Sverige varje vecka medan andra europeiska länder närmare oroshärdarna har ett mycket lägre tryck.

Det talas alltid om kriget i Syrien som orsak till den stora flyktingströmmen genom Europa. Men knappt var tredje som söker asyl i Sverige är syrier. 68 procent är det inte, vilket säger ganska mycket om den folkvandring som nu sker genom Europa och hela vägen till Sverige. Och att den kommer att fortsätta.

Läget kräver ett kallt, rationellt och skarpt sinne. Endast så kan denna situation bemästras och förbättras.

Alternativet är faktiskt en kollaps av den offentliga servicen i Sverige och därmed ett brott mot det samhällskontrakt som alla svenska medborgare har upprättat med staten. I ett sådant läge kan inte heller politikerna förvänta sig att medborgarna ska uppfylla sin del av avtalet.