Om att dra snabba slutsatser

När en moské brann i Eskilstuna på juldagen i fjol blev det en riksnyhet. Alla antog att branden var anlagd och att det var högerextremister som låg bakom dådet. Den utbrända lokalen kärleksbombades, demonstrationer mot våldet hölls. Spaltmeter skrevs om den växande islamofobin i det svenska samhället.

Snart framkom att branden inte alls var anlagd. Uppgifter pekade mot en överhettad fritös som brandorsak, men sedan dess har vi inte hört något närmare om vad som kan tänkas ha orsakat att lokalen blev övertänd. Det blev tyst i medierna.

När Ingvar Persson på Aftonbladets ledarsida kräver att en av landets partiledare tar avstånd från den senaste tidens angrepp på EU-migranter drar han en rak linje mellan gärningsmannen och partiet i fråga. Det är märkligt att göra det eftersom polisen inte har identifierat några gärningsmän än.

Förutom i ett fall. I lördags misshandlades en man och en kvinna i Enköping, båda EU-migranter, med ett basebollträ. Tre misstänkta har gripits. Enligt polisen handlar dådet om konkurrens - "det hela grundar sig i vem som ska få tigga var i Enköping." Alltså: EU-migranter som angriper EU-migranter. Ingvar Persson nämnde inget om detta i sin text, trots att det här alltså fanns misstänkta. Antagligen för att denna verklighet stör harmonin i hans förenklade politiska analys.

Kräver vi då inte att muslimer tar avstånd från islamistisk terrorism? Jo, och det är inte alltid befogat. Jag tycker inte att vanliga moderata muslimer behöver ta avstånd från någonting som islamister bär ansvaret för. Imamers öppna avståndstagande kan däremot fungera avskräckande eftersom många troende ser upp till sina religiösa ledare. Att unga män och kvinnor radikaliseras i några av landets moskéer, inte sällan finansierade av utlandet, är ett reellt problem som det muslimska samfundet och i förlängningen hela samhället har att hantera.

Sverigedemokraterna anklagas för att utnyttja våldsdåd i sin politiska retorik. Men detta görs i allra högsta grad även av den fina, goda vänster som ser sig som SD:s raka motsats på alla plan. Ja, just den vänster som säger sig stå upp för människovärdet och allas rättigheter utnyttjar i själva verket angrepp på enskilda människor i sin egen politiska propaganda. Ingvar Persson gjorde det nu igen.

Man ska alltid vara försiktig med att dra snabba slutsatser när man inte har hela bilden klar för sig, det är en lärdom från moskébranden i Eskilstuna. Men jag misstänker att möjligheten att blixtsnabbt koppla samman våldsdåd med alla muslimer eller med sverigedemokratiska annonskampanjer är alldeles för lockande för många.

I de sociala medierna är tiden för djupare analyser alltid knapp, och viljan att lära av gamla felsteg obefintlig. Vi sorterar automatiskt bort sådant vi inte gillar att läsa, vilket sällan är ett sätt att bli mer nyanserad. Till detta är vi alla skyldiga i någon mån. Men av en skribent på en av landets största ledarsidor borde man kunna förvänta sig lite mer än av en genomsnittlig twittrare.