Stolliga Miljöpartiet

Det finns knäppskallar i alla politiska partier. Men så finns det knäppa partier. Där vansinnet är kutym, inte undantag. Miljöpartiet är ett sådant parti.

En indikation på stollighetsnivån i ett parti framkommer när det vankas kongress och medlemmarna inkommer med sina motioner. Det är då gräsrötterna talar. Rebecca Weidmo Uvell har tittat på motionsfloden inför Miljöpartiets kongress. Det är fantastisk läsning. Men skrattet fastnar i halsen när jag tänker på att detta parti sitter i regeringen.

Nu ska man inte dra alltför stora växlar på vad som står i motioner till en partistämma. I likhet med riksdagsmotioner avslås de oftast, och det är sällan som partiledningar körs över av medlemmarna. Men poängen är att motionerna speglar gräsrötternas åsikter. MP:s bas drivs av idén att vi ska arbeta mindre men få mer pengar (oklart varifrån de ska komma).

Bland motionerna hittar vi smaskens som införandet av regionala kemikaliekontor, att göra nöjesflygandet tråkigare och besvärligare för dem som inte förstår vilken miljöskada flyget orsakar samt ett förbud mot privata banker.

Att Miljöpartiet har svårt för vita heterosexuella män blev vi om inte tidigare varse när Åsa Romson talade i Almedalen i fjol. Föga förvånande finns förslag, i jämställdhetens och antirasismens namn, på att i MP inrätta en mångfaldskommitté för att öka representationen av människor med utomeuropeisk bakgrund på maktpositioner i partiet. Lika lite förvånar det att "cis-män" inte ska kunna väljas in i denna kommitté samt att jämställdhetskommitténs pengar ska gå till "icke-mäns" organisering.

Bland alla stolligheter är det en motion som står ut. Den handlar om asylprocessen. MP står som bekant på barrikaderna för en fri invandring, slopade prestationskrav vid anhöriginvandring och full samhällsservice till alla som vistas i Sverige, oavsett om de gör det lagligt eller ej. I en motion från Grön Ungdom önskas en flyttad bevisbörda från den sökande till Migrationsverket när någon söker asyl. Det ska alltså vara upp till Migrationsverket att hitta bevis för att den enskilde inte ska få asyl.

Denna motion är talande för vad MP är för slags parti. Det är ett parti som kan beskrivas som en perfekt storm av tokerier som intersektionalitet, normkritik, gå barfota i naturen-vurm och allmänt manshat. MP är ett idealistiskt, naivt och verklighetsfrämmande parti som för all del skulle kunna få puttra på med sina stolligheter på kammaren i god ro men som absolut inte borde släppas i närheten av ett beslutsfattande organ.

Nu sitter de lik förbannat både i majoritetskoalitioner i landets tre största städer och innehar ministerportföljer med ett avgörande inflytande över migrationspolitiken, bostadspolitiken, miljöpolitiken och utbildningspolitiken. Flera för Sveriges framtid avgörande frågor dikteras alltså av balkongodlande dillrunkare. Det är inget skämt. Det är allvarligt.

Miljöpartiet säger sig vilja skapa ett giftfritt samhälle. Det har bara missat att det är partiet självt som är giftet.