.jpg){kind=spacer}
Stefan Löfven är de stora ordens man. Inget är för stort för hans regering att ordna. Det ena ska lösas, det andra fixas. Arbetslösheten ska "knäckas". 38-procensregeringens budget skulle "självklart" gå igenom.
Det är inget fel med att ha gott självförtroende. Men det var ändå med en anmärkningsvärd frånvaro av ödmjukhet som Löfven tillträdde som statsminister. Det tog inte lång tid innan det blev uppenbart att verkligheten inte var så lätthanterad som den gamle fackpampen gett sken av.
Därför har de brutna löftena avlöst varandra. Budgeten gick inte alls igenom. Den röstades ned. Det var den första missbedömningen. Löfven skulle "aldrig" regera på någon annans budget. Sedan snart ett halvår tillbaka regerar han emellertid på Alliansens budget. Och det där extra valet blev det som bekant inget av.
Överskottsmålet skulle behållas. Nu vill regeringen slopa det. Rot-avdraget skulle inte röras. Nu vill regeringen sänka det. Den som påpekade att en rödgrön regering skulle innebära kraftigt höjda miljöskatter viftades bort. Nu vill regeringen höja skatten på drivmedel. Socialdemokraterna, dock inte Löfven själv, har medgett att vissa skattehöjningar är eftergifter till regeringspartnern Miljöpartiet. Men detta scenario kunde väl vilken fåntratt som helst ha räknat ut innan valet.
Jag sa före valet att jag inte är särskilt rädd för Löfven som statsminister. Problemet är att han regerar tillsammans med riksdagens mest extrema parti och att varken S eller MP har några realistiska lösningar på de största problemen som Sveriges just nu brottas med, däribland migrationen och bostadsbristen.
I det förstnämnda fallet vill regeringen fortsätta som vanligt, alldeles oavsett vilka alarmerande siffror om situationen som presenteras. I det sistnämnda sitter bostadsministern fortfarande och vänder på stenar.
Löfven själv verkar ha väldigt få idéer om vart han vill ta Sverige. Vilket får mig att tro att han i själ och sinne fortfarande är fackförbundsordförande, inte statsman. En idélös socialdemokrati leds alltså av en man som hellre sprider floskler om "samarbete" och "ansvar" än pekar ut en riktning för framtiden.
Det är kort sagt en sorglig samling stollar som styr Sverige. Så illa är det, tyvärr. Visst hade det varit trevligt med en opposition just nu?
Visst vore det trevligt med en opposition med lite idéer men hur sannolikt är det när till och med Timbro tycker att den största samhällsutmaningen idag är vad korna ska äta.
SvaraRaderaDet verkar som fler inser vilken stolleregering vi har,t.om hos vänstermedia hörs kritiska röster.
SvaraRaderaNär fanns det någon reell opposition eller större skillnad mellan partierna i konformitets- och konsensusvolkhemmet, där epitetet extremist betyder att du inte håller med Reinfeldt OCH Löfven?
SvaraRaderaLöfven kan skratta och vara glad eftersom han vet att hans hybris blir godkänd ändå av "oppositionen"
SvaraRaderaSD är riksdagens extremaste parti.
SvaraRaderaDet råkar bara vara så att de är de minst extrema i immigrationsfrågan.
I princip fortfarande bara silkesvantar från medierna, Löfven får inte bli för pressad uppenbarligen. Man låter honom komma undan med floskler, upprepningar, ibland rena motsägelser och ickessvar.
SvaraRaderaFör blir han riktigt pressad blir det lyteskomik... då går han in i nån sorts oändlig loop och bara upprepar samma mening (nåt man inte inte sett sen Bosse Ringholm). Skrämmande hovsamt agerande av medierna, vill man inte att de ska komma ut att han är obildad?
Skrämmande hovsamt agerande av medierna, vill man inte att de ska komma ut att han är obildad?
SvaraRadera--------------------
Ditt inlägg är ett mått på din bildning.
Exakt Micke.
SvaraRaderaDitt inlägg är ett mått på din brist på bildning(som vanligt).