Integrationen och regeringens brist på idéer

Så kom då slutligen den rödgröna regeringen ut, snubblande och utan boll, på den integrationspolitiska spelplanen. I en DN Debatt-artikel lägger fyra av ministrarna ut texten om hur flyktingmottagandet ska bli bättre.

Artikeln inleds med ett påpekande om att Sverige i det stora hela tar emot väldigt få av världens flyktingar (1-2 promille), och att Sverige därmed bär "en liten del av ansvaret".

Detta påstående döljer förstås faktumet att Sverige tar emot flest asylsökande i hela EU inte bara räknat per capita utan också i antal. Flyktingarna är en endast en del av den totala mängden som söker sig till Sverige. I påståendet döljer sig också faktumet att Sverige ligger i linje med Kenya och Kongo i flyktingmottagande räknat per tusen invånare.

Men nog om det. Vad vill då regeringen göra? Den tycks ju ense med oppositionen om att mottagandet inte fungerar så bra. Jo, det är som väntat påtagligt mycket "goddag yxskaft" över alltihop.

Regeringen tycker att det är viktigt att flyktingar kommer i arbete - men nämner inte ett ord om hur det ska gå till. Flertalet som kommer till Sverige är trots allt inte akademiker. Regeringen anser också att det är viktigt att fler lär sig svenska snabbare - men presenterar inga konkreta idéer på hur det ska gå till.

Så där fortsätter det. Det som är bra är bra, det som är dåligt är dåligt. Därför ska vi göra mer av det som är bra. Vad det nu är. Nu säger sig regeringen arbeta på ett så kallat "etableringspaket", men den som sitter och hoppas på något konkret och fungerande, kommer att bli besviken.

Alla kommuner måste ta emot flyktingar, slår regeringen fast. De ska, sägs det, "möta rimliga och stabila ekonomiska villkor". Sanningen är dock att det inte bara handlar om pengar. Det handlar om brist på lokaler, brist på bostäder, brist på lärare, brist på tolkar och så vidare. Dessa problem löser man inte genom att tillfälligt förse kommunerna med en större pengapung. Dessa problem är direkt kopplade till omfattningen av mottagandet. Vilket regeringen aldrig skulle medge.

Dessutom vill man se "aktiva åtgärder" mot diskriminering inom arbetslivet. Som om hindret för att flyktingar, vars kompetens inte efterfrågas på svensk arbetsmarknad, misslyckas med att få en anställning skulle ligga i att de diskrimineras. Det är en allvarlig anklagelse mot svenska företagare och tar inte hänsyn till det egna politiska misslyckandet.

Ursäkta om jag låter cynisk. Men det finns egentligen inget som tyder på att den sittande regeringen har någon uppfattning om hur flertalet av de 400 000 asylsökande och deras anhöriga som väntas under de kommande åren ska bli en aktiv del av det svenska samhället.

Därför finns det starka skäl att ifrågasätta det rödgröna omdömet.