Sverige behöver rusta upp

Jag är ingen krigshetsare och tillhör inte bombhögern. Det vet den som läst denna blogg en tid. Men jag är heller inte pacifist.

Jag tror på ett starkt svenskt försvar. Ett militärt försvar är lite som en försäkring. Vi tror inte att huset eller lägenheten kommer att brandskadas i morgon, sannolikheten för det är liten. Vi hoppas att det inte ska hända om fem år heller. Rent statistiskt kommer det inte att göra det. Men vi vet inte. Bor man dessutom i ett område där antalet bränder ökar, är det ganska klokt att ha en försäkring.

Utvecklingen i världen har varit positiv i flera decennier. Antalet militära konflikter minskar, demokratierna blir fler (vilket inte sällan hänger ihop), den extrema fattigdomen sjunker. Däremot finns det fortfarande uppenbara hot mot fred och säkerhet i vissa delar av världen.

Det hot som världen kallar ISIS eller Islamiska staten, IS, men som Malaysia, som en protest mot att dessa religiösa extremister och barbarer varken är muslimer eller en stat, kallar daesh tycks ha tagit ledare och säkerhetsbedömare på sängen.

IS expanderar sitt terrorvälde i Irak, Syrien och Kurdistan. Rörelsen tycks välfinansierad, vältränad och välorganiserad. Motståndare avrättas under förödmjukande former. Halshuggningar av journalister filmas och sprids. Kvinnor våldtas.

Nu har USA med stöd från en rad arabstater börjat bomba IS-mål. Det går inte att hitta några vettiga invändningar mot sådana insatser. IS är en farsot som bara måste utrotas. Det finns inget förhandlingsläge med dessa extremister.

IS utgör inget direkt hot mot Sverige, även om det finns svenska islamister som åker för att slåss för dem. Vi har däremot desto större anledning att hålla koll på Ryssland. Det tycks ha slagit runt för Putin på riktigt på sistone. Alternativt spelar han ett väldigt medvetet och uträknat spel mot västmakterna. I så fall är han en spelare av rang och ett reellt hot.

Svenskt luftrum har kränkts upprepade gånger av Ryssland på sistone. Om Sverige har någon incidentberedskap beror lite på när kränkningen sker (man vill ju inte jobba övertid). Nu senast skedde den när Sverige råkade ha flygplan till hands. Dessa markerade och regeringen gjorde sin egen markering genom att kalla upp ryske ambassadören till UD.

Men nu framkommer uppgifter att flygplanen inte var beväpnade med robotar. Jag kan förstå om Ryssland inte tar Sverige på något som helst allvar. Sverige kommer dessutom snart få en regering i vilken ett parti som vill nedrusta försvaret väntas ingå. Miljöpartiet kanske kan tänka sig en kompromiss här, men då kommer en svekdebatt att följa i de grönmuskiga lägren.

Det svenska försvaret blev en marginell fråga i valrörelsen. Såväl Socialdemokraterna som Alliansen föreslog ökade anslag - men det var små ökningar och det skedde under galgen. Båda har under lång tid fört en resolut nedrustningspolitik.

Nu står vi där med dålig incidentberedskap, såväl för militära hot som för stora nationella katastrofer, och en regering som inte lär vilja göra så mycket åt saken. Men gissa om Alliansen kommer att låta som försvarets bästa vänner i opposition.