Ajöss, usla ministrar!

Jag måste säga att jag är oförskämt glad att slippa vissa av de ministrar som nu lämnar regeringen och i vissa fall även riksdagen. I synnerhet fyra av dem.

Carl Bildt har varit en ogenerad amerikansk knähund under Alliansens hela regeringstid (i detta avseende har den ryska propagandan faktiskt rätt). Jag hoppas att hans tid som svensk toppolitiker nu är slutgiltigt över.

Erik Ullenhag har varit en helt misslyckad integrationsminister i fyra år (där har Sverigedemokraterna alldeles rätt). Att slippa se hans floskelfyllda nuna försvara regeringens politik är en befrielse.

Maria "Tänk på barnen" Larsson har varit moralismens röst i regeringen och försvarat såväl alkoholmonopol som en dödlig och inhuman narkotikapolitik. För det sistnämnda har hon fått kritik från Svenska Brukarföreningen och en mängd kunniga debattörer som driver frågan om harm reduction.

Maria Larsson har förstrött återanvänt uttjänta argument för en nolltoleranspolitik som misslyckats kapitalt. För detta bär hon ett personligt ansvar. Extra glädjande är att Larsson även mister sin riksdagsplats och därmed allt politiskt inflytande på riksplanet.

Och så slutligen: Beatrice Ask. En sämre kandidat till posten som justitieminister var förmodligen svår att hitta när Fredrik Reinfeldt skulle sätta ihop sitt lag 2006. Men hon fick förtroende att sitta kvar i åtta långa, hemska år.

Skadorna är tydliga. Under Asks ledning har sexköpslagen skärpts, efter att en politisk "utvärdering" gett lagen tummen upp. Men det juridiska straffet räcker inte för Ask - hon föreslog som bekant att personer misstänkta för sexköp skulle få gredelina brev hem som markerade för hela hushållet vad den misstänkte var för en filur. Att en justititeminister på allvar föreslår skamstraff är uppseendeväckande. Ask har därutöve visat okunskap och skämt ut sig genom att ta satir om effekterna av droglegalisering i Colorado på fullaste allvar.

Kommer den nya regeringen att besättas av mer kompetenta personer på ovanstående befattningar? Inte alls säkert. Eller kanske ens troligt. Det skulle rent av kunna bli ännu värre, även om det just nu är svårt att föreställa sig vilka spån som skulle överträffa nämnda ministrar.

Men när det väl händer, för jag kan tänka mig att den nya rödgröna regeringen i likhet med alla andra får sin beskärda del av fåntrattar, kommer det förstås skrivas en del om det på den här bloggen.