Urartad konst

I vissa länder lever konstnärer farligt. När yttrandefriheten är inskränkt blir konsten ofta den enda vägen att uttrycka regimkritik. Världen över sätter konstnärer sin frihet på spel för att utöva sådan kritik genom sitt konstnärliga arbete. Många fängslas.

I Sverige är vi inte vana vid att konstnärer kastas i fängelse. Enskilda attacker mot konstverk - både verbala och fysiska - sker, ja. Men fängelse? Nej.

Ändå är det precis detta som är på väg att hända. Konstnären Dan Park sitter sedan i går förmiddag häktad misstänkt för hets mot folkgrupp. Jag kan inte påminna mig när en konstnär sist blev häktad för sin konst i Sverige. Sådant sker bara inte.

Dan Parks verk är provocerande. Precis som konst ska vara, alltså. Konst ska väcka känslor. Men i Sverige ska den också vara rätt. När Anna Odell fejkar en psykos och tas om hand av sjukvårdspersonal (som hon sedan kritiserar för ingripandet, trots att personalen trodde att de räddade hennes liv) är det tydligen bra konst. Parks konst är inte tillräckligt vänster. Dessutom utpekas den som rasistisk.

En konstnär sitter häktad, men tystnaden från Kultursverige närmast ekar. Jag tittar i DN Kultur, som brukar hålla fanan högt och inte förspilla ett tillfälle att försvara konsten när den utsätts för attacker. Inte ett ord. Inte ens med en notis nämner DN:s stolta kulturbilaga det inträffade. Varken i går eller i dag.

SVT:s Kulturnytt har en notis, men tycker att det är viktigare att fokusera på "mansdominansen i konstlivet" i stället för att diskutera jobbiga frågor som yttrandefrihet och konstnärlig frihet.

Att så få bryr sig att ens kommentera att en man sitter häktad för sina konstverk säger en del om konstkonformismen i Sverige.