Att odla hotmyten

Sverigedemokraterna kan sällan hålla ett politiskt möte ostört. Partiledningen har lyckats dra nytta av denna situation då den gynnar partiets strävan efter martyrskap och position som antietablissemangsparti. Underförstått: när man säger sanningen hotas man.

Feministiskt initiativ gör samma sak. Såväl Fi som icke partianslutna feminister menar att kvinnor näthatas och utsätts för hot, och att det är allra värst för feministerna.

Enligt Gudrun Schyman har flera av partiets representanter utsatts för hot som tvingat dem att resa hem från Almedalen. Polisens skydd räcker inte, tycker hon. Men enligt polisen har det varken inkommit någon anmälan eller bevittnats något som bekräftar det Schyman påstår.

Vi vet alltså inget om huruvida det har inträffat något och vad dessa hot i så fall skulle bestå i - att som politisk motståndare besöka ett möte är faktiskt inte olagligt, även om Schyman inte gillar det.

Hon har inga problem med den toplessprotest som genomfördes mot Fredrik Reinfeldt i går. Då gäller devisen att "aktivism är att föredra framför passivitet". Jag tror inte att Schyman hade varit lika generös om protesten riktats mot henne eller hennes parti.

Samtidigt som Fi utmålar sig som utsatt nås vi av uppgifterna att en ung transsexuell man tagit livet av sig efter att ha utsatts för hat från Fi:s ungdomsförbund Unga feminister. Den nyheten nådde av någon outgrundlig anledning aldrig stora svenska medier...

Gudrun Schyman förklarar hoten mot Fi med en "polarisering i samhället". Lite ironiskt, kan tyckas, då hennes eget parti i allra högsta grad bidrar till polariseringen.

Tips:
Om du vill se SvD:s helt menlösa och undfallande intervju med Schyman kan du se den här. Men det vill du förmodligen inte.