Hotet mot integriteten är politikerna, inte företagen

Avslöjanden om NSA:s massövervakning gav oss också information om hur svenska FRA arbetar och befinner sig i ett suddigt gränsland som lagstiftarna medvetet skapade när FRA-lagen tillkom.

Frågor ställdes. Men svaren från svenska politiker var nästan uteslutande pinsamt undfallande. Fredrik Reinfeldt antog bara att lagen följdes. Det gjorde Socialdemokraterna också, och såg därmed till att det inte blev en blockfråga. Försvarsministern lät som Bosse Ringholm på den där ökända presskonferensen. Då skrattade journalisterna. Karin Enström fick däremot hållas som om hon faktiskt svarade på frågorna som ställdes.

Sedan kom avslöjandet att Säpo försökt pressa teleoperatörer för att få direkttillgång till info om kundernas internet- och telekommunikation, det vill säga metadata. Bahnhofs Jon Karlung bandade i hemlighet samtalet. Även denna gång kom ansvarig politiker, i detta fall Beatrice Ask, undan med att egentligen inte säga någonting alls. Hon antog att lagen följdes.

En positiv aspekt av Edward Snowdens avslöjanden om hur västerländska demokratier går över alla anständighetens gränser för att övervaka vanligt folk, är att storföretagen tycks ha reagerat. Apple, Microsoft, Google och flera andra IT-jättar har velat distansera sig från NSA och den amerikanska övervakningsstaten. På nyårsafton fick vi veta att NSA i fem års tid kunnat installera en bakdörr in i Apples populära Iphone. Apple replikerade snabbt: De har inte samarbetat med NSA och gör allt de kan för att ligga steget före "ondsinta hackare". Vad som är sant kan vi förstås inte veta med säkerhet.

Ett annat exempel på att storföretagen på allvar kan ha börjat intressera sig för sina kunders personliga integritet är hur Microsoft agerat kring sin smarta kamera, Kinect. När den första versionen släpptes till Xbox 360 för drygt tre år sedan talades det väldigt lite, om ens alls, om vad den kunde innebära för integriteten. Alla var fullt upptagna med att hoppa framför TV:n.

När den nya och mycket mer avancerade kameran, som kan läsa av hjärtrytmen och till en början inte ens skulle gå att stänga av, visades upp med nya Xbox One krockade det ganska lägligt med Snowdens läckor. Nu undrade plötsligt alltfler om det var så vettigt att i vardagsrummet ha en intelligent kamera som både hör och ser dig (i 1080p) kopplad till ett multinationellt storföretag som samarbetar med NSA. Microsoft tvangs förklara utförligt vilka säkerhetsåtgärder som skulle vidtas för att förhindra missbruk.

I Sverige bar inte Säpos påtryckningar frukt. Tvärtom sade ett antal operatörer omedelbart och offentligt nej (att Bahnhof var en av dem behöver knappast påpekas). Tele2 hävdar att deras kunders integritet "alltid kommer i första rummet".

Utvecklingen är intressant. Ty massövervakningen kan endast fungera friktionsfritt om det finns ett slags allians mellan staten och det privata näringslivet. Nu tror jag visserligen inte att vare sig Microsoft eller Apple är oskyldiga duvungar - avslöjandet av Prism var minst sagt besvärande, även om Apple svurit sig fria från misstankarna som riktats mot företaget.

Men det är ändå uppenbart att den stora boven här är - staten. Politikerna. Lagstiftarna. De kan givetvis tvinga teleoperatörer och mobiltillverkare att lämna över all information om kunderna till underrättelsetjänsten, säkerhetspolisen eller närmsta lokala polisstation. Om de vill. Men det är mycket bekvämare att skapa ett samarbete där detta sker i samförstånd.

Utvecklingen har gått rasande snabbt, och vem vet hur det ser ut om tio eller ens fem år. En stor varningssignal är att det viktigaste för Reinfeldt, Enström och Ask inte tycks vara att lagen skyddar medborgarna mot övergrepp, utan att lagen följs. Hur den än ser ut.

Människor med en sådan inställning till fri- och rättigheter borde över huvud taget inte komma i närheten av en lagstiftande församling. Nu råkar de i stället vara tongivande figurer i den. Vad detta får för konsekvenser borde vi prata mer om.