Att planera för det osannolika

Ett invasionshot mot Sverige är mycket osannolikt, konstaterar försvarsminister Karin Enström. Det finns inget att invända i sakligheten i det påståendet. Men samtidigt är det ganska talande för regeringens, och tidigare regeringars, försvarspolitik.

Försvarspolitik handlar eller borde handla om att gardera sig för det osannolika. Det är därför Sverige över huvud taget har ett försvar. Vi har inte varit i krig på flera hundra år och lyckades till och med undvika att dras in i andra världskriget. Ändå anser Sveriges riksdag att det är värt 40 miljarder varje år att ha ett försvar som, enligt ÖB, kan försvara Sverige mot en begränsad attack i en vecka. Varför?

Att vi ska ha ett starkt försvar invänder inte ens nyliberaler emot. Tvärtom är det en liberal stats grunduppgift, tillsammans med att garantera individens rättigheter och skydda vår egendom. Att Sveriges politiker under lång tid har valt att banta försvaret till ett enveckasförsvar är därför problematiskt. Det går att ifrågasätta att pengarna läggs på utlandsinsatser i fjärran länder i stället för att freda landets gränser.

Även om Kristdemokraterna och Folkpartiet nu gnäller lite på försvarsförmågan och efterlyser mer pengar, lär det inte hända särskilt mycket. Inte heller vänsteroppositionen är intresserad av att pumpa in mer pengar i försvaret. Frågan är inte prioriterad bland väljarna och kommer inte att bli en valfråga 2014.

För politikerna spelar landets försvarsförmåga därför ingen större roll.