Makten framför allt

Idén att registrera Alliansen som ett parti inför nästa riksdagsval har diskuterats till och från i några år nu, och bland annat förfäktats på ledarplats i SvD. I dag skriver Maria Abrahamsson och Krister Thelin på debattplats i ämnet.

Det är inte så förvånande att det är två moderater som framför idén. Deras parti har under Reinfeldts ledning blivit så urvattnat, så idéfattigt och så innehållslöst att det inte skulle spela någon större roll vilket parti de regerade eller bildade en partikonstellation med. Moderaterna skulle med kraften av sin storlek ändå få ett stort inflytande att kunna hävda "fortsatt förnyelse" (så mycket mer tycks de inte vilja göra).

Det går att förstå varför idén om ett alliansparti blir en allt hetare fråga för somliga inom borgerligheten. Kristdemokraterna har inte nått över fyra procent i en opinionsmätning på evigheter och Centerpartiet balanserar på en slak lina: ibland under, ibland över. Samtidigt gör Sverigedemokraternas framgångar det blir svårt för Alliansen att bli största block.

Men att slå ihop de fyra partierna till ett gemensamt parti inför ett val, om än med fyra olika valsedlar, framstår snarast som ett desperat försök att hitta en väg att sitta kvar vid makten, trots att väljarna är redo att sparka ut två av fyra regeringspartier.

Det är ganska talande för den idémässiga stagnation som borgerligheten drabbats av efter sex år vid makten att det är en registrering av Alliansen som parti som ska vinna nästa val, inte regeringens idéer och visioner.

Sedan kan det ju faktiskt vara så, att Kristdemokraterna och Centerpartiet genomgår en kris därför att väljarna helt enkelt inte vill ha dem.