Marcus Birro, som gjorde ett blixtförsök att bli partiledare för Kristdemokraterna men inte möttes av de applåder han väntat sig och därmed lika snabbt hoppade av kandidaturen, tycker att det behövs ett nytt politiskt parti i Sverige.
Nu tycker jag att ett parti som fokuserar på just "Gud, skuld, synd, bot, frälsning", som Birro efterlyser, vore alldeles förfärligt. Sannolikt ett moralistparti som får Kristdemokraterna att framstå som libertarianska. Och framgångschanserna för ett sådant parti synes tämligen begränsade. Marcus Birro får nog söka sig till en mycket religiös amerikansk delstat för att nå framgång.
Men Birro har rätt i en sak och det är att svensk politik har blivit innehållslös. Som utblandad lättmjölk. Det behövs framför allt partier med idéer, visioner (ni vet sådana som Reinfeldt varnar för) och mod.
Inget av riksdagens partier har egentligen något av detta. De två största partierna är förvillande lika varandra och de övriga förtvinar långsamt. Miljöpartiet är framgångsrikt i opinionen men deras politik handlar främst om skattehöjningar, kostnadsökningar i glesbygd och moralism.
Att starta ett nytt parti är både svårt, jobbigt och kräver starka finansiärer. Framför allt krävs dock en långsiktig plan och tålamod att följa den. Den som tror att det går att ta sig in i riksdagen efter några års politiskt arbete kan tänka om. Och märkligt nog verkar riksdagspartierna inte alls intresserade av att sänka spärren när de väl kommit in...
Motsvarar inte dagens partier egentligen bara ett behov som finns? D.v.s. om det fanns en marknad för liberala idéer och visioner, skulle inte då moderater och sossar springa benen av sig för att genomföra sådana reformer? Det Sverige främst saknar är väl starka fristående folkrörelser utanför systemen som driver libertarianska idéer i stil med t.ex. amerikanska Free Stateprojektet (http://freestateproject.org/) eller Tentherrörelsen (http://tenthamendmentcenter.com/)?
SvaraRaderaMotargumentet är att de politiska partierna mäter opinionen och de har flirtat med en liberal målgrupp (C två val sen, KD av alla partier med verklighetens folk, MP har flirtat med vissa debatörer).
SvaraRaderaDet som slår mig är att Birros parti liknar de andra partierna så mycket. Hans slagord är ju det samma som de erbjuder precis samma sak som majoriteten som de andra partierna erbjuder. Det formuleras bara lite mer sekulärt.
En för länge sen sjöng Ronny Eriksson "innerst inne är vi alla folkpartister". Jag tror att han har fel. Innerst inne är vi alla kristdemokrater.
Det vill säga ett gäng reaktionärer som vill kontrollera våra liv och lägga sig i trots att det synnerligen privata angelägenheter.
/B
"Det vill säga ett gäng reaktionärer som vill kontrollera våra liv och lägga sig i trots att det synnerligen privata angelägenheter."
SvaraRaderaLåter rätt folkpartistiskt. ;-)
@ B och Hans Engnell
SvaraRaderaPrecis, det är ju Sveriges frikyrko- och nykterhetstraditioner, och att folkhemsstatens hörnstenar var dels amerikansk puritanism (skötsamhetsideologin) och tysk nationalism (Volksgemeinschaft) som gör att landet ofta sticker ut bland Västländer.
Eftersom Sverige näst Frankrike är Europas mest centraliserade stat och nästan har karaktär av oligarki snarare än demokrati, är nog frågan vilka förändringar man egentligen kan åstadkomma inifrån systemen?
En slående tanke t.ex. med det amerikanska Free Stateprojektet där man försöker få så många libertarianskt sinnade som möjligt att flytta till en plats, är att en sådan strategi vore tämligen dödfödd i Sverige där medborgarinflytandet är litet.
Till gengäld har vi nu i det digitala samhället helt andra möjligheter med socia medier etc än någonsin förr.
Återstår bara väpnad revolution då om man ska övertyga idioterna om det fina med att all makt ska utgå från dom som köper den.
SvaraRaderaBirro har i varje fall slutat med spriten vilket en här INTE gjort!
SvaraRadera/Charlie Pitt