Dumhet kidnappar hjärnan

Citypolisens Lennart Karlsson, som inte sällan syns i TV och som jag själv hört på konferenser om Stockholmspolisens arbete mot narkotikan, verkar tro att den restriktiva politiken på området är hotad. Av svenska politiker. Jag vet inte vilka han avser ty det är endast ett fåtal svenska politiker som vågar yttra sig kritiskt och härleda de stigande dödstalen bland missbrukare till den svenska politiken.

Karlsson pratar om "avsaknad av respekt för den enskilde (miss)brukaren" (ordet brukare finns inte i polisens vokabulär) bland alla som vill avkriminalisera eller legalisera narkotika. Det är precis tvärtom. Det är den restriktiva narkotikapolitikens konsekvenser som en avkriminalisering avser att lösa. Det är sant att det inte finns någon mirakellösning, men det politiker kan göra är att åtminstone skapa spelregler vars syfte inte är att skada människor.

"Narkotika kidnappar hjärnan", säger Karlsson. Den fria viljan påverkas och den som använder droger gör inte ett fritt val, hävdas det. Därför behövs en nolltoleranspolitik. Problemet är att denna syn utgår från idé om det narkotikafria samhället, som om kampen stod mellan ett samhälle med droger och ett utan. Låt oss då fastslå följande: Sverige har kanske världens strängaste narkotikalagstiftning men vi är likafullt självförsörjande på cannabis.

Argumentationen är välbekant, men varför inte använda den på allt missbruk? Kidnappar inte alkoholen också hjärnan? Har spelmissbrukaren en fri vilja att fortsätta spela? Vad säger Karlsson om matmissbrukarens egen vilja att fortsätta äta? Karlsson är inte intresserad av missbruk som fenomen. Han fokuserar bara på "knarket", som vore vissa droger väsensskilda från allt annat som kan missbrukas. Det är fel.

Det är min övertygelse att missbruk och beroende, för övrigt två olika saker, fungerar på i stort sett samma sätt oavsett vad det är som missbrukas. Missbruk och beroende är ett synnerligen utforskat område, det saknas således inte studier för den som är intresserad (läs gärna Jim Orford men också det stora Project MATCH om matchning vid missbruksbehandling).

Jag känner till matmissbrukare vars beteende stämmer väldigt väl överens med hur en alkoholist beter sig men där det är mer socialt accepterat och där det därför är lättare att vara lite mer gränslös. Även på jobbet. Sexmissbrukare mår inte bättre än den som vars haschbruk börjat gå ut över den sociala tillvaron. Lennart Karlsson vill förmodligen inte reglera tillgången till sex.

Det finns inget som är så enkelt som att utgå från sina egna erfarenheter och sedan fälla tvärsäkra omdömen om ett fenomen. Det är föga förvånande att poliser, och narkotikapoliser i synnerhet, har negativa erfarenheter av droger. De får enbart se det allra värsta. Skulle jag som socionom basera min uppfattning om utlandsfödda och svensk invandringspolitik enbart på vad jag ser i mitt dagliga arbete skulle jag bli en mycket fördomsfull person med en svartvit världsbild. Precis som Lennart Karlsson. Jag hoppas att jag genom åren kan hålla mig lite mer nyanserad än så.

Vi kan trösta oss med att Sverige är en alltmer ensam utpost när det gäller synen på narkotikamissbruk. Karlsson har vinden emot sig och förr eller senare kommer det förmodligen att hända saker även i Svedala. Men det kommer att dröja.