Tyskland är ett föredöme

I Sverige har vissa föreningar och förbund uppnått något slags objektivt hög status. Dit hör nykterhetsorganisationer som IOGT-NTO och ungdomsnykteristerna UNF men också Naturskyddsföreningen, som när de tillfrågas betraktas som någon sorts objektiv part.

Detta är inte ovanligt. Föreställ dig att du ska skriva en artikel om prostitution och det svenska sexköpsförbudet. Du vill ha någons åsikt om företeelsen och frågar därför - polisens prostitutionsgrupp. Därefter kanske du ringer till några kvinnojourer som anser att all sexhandel är likställt med övergrepp på kvinnor och barn och vips har du en artikel till vilken du kan sätta rubriken att sexköpslagen fungerar men att den behöver skärpas. De som berörs av lagen, nämligen sexsäljarna, har förstås inte fått komma till tals. Svenska Dagbladet vill inte vara sämre.

Enligt SvD har "forskning som offentliggjordes i slutet av förra året" (rapporten var EU-finansierad, men vilket som var dess syfte framgår inte i texten) visat att antalet sexköp har ökat markant sedan det blev legalt i Tyskland 2002. Sexköpen är 60 gånger fler i Tyskland än i Sverige, sägs det, och även fallen med människohandel för sexuella ändamål uppges vara i samma storleksordning. Inte så märkvärdigt, kan man tycka. Tyskland är Europas största land befolkningsmässigt, det ligger därtill mitt på kontinenten. Att jämföra med Sverige som är ett litet avlägset land i norr.

Självfallet tillfrågas även personer vars uppfattning om prostitution torde stå klar redan innan de öppnar munnen. Att fråga "kristkonservativa" politiker om vad de tycker om legal sexhandel är ju lite som att, ja just det, fråga IOGT-NTO om de tycker att det är en bra idé att tillåts gårdsförsäljning av alkohol.

Enligt en undersökning på order av regeringen var det endast en procent av sexsäljarna som hade ett arbetskontrakt och bara "ett fåtal" som var sjukförsäkrade 2007. Detta kan dock inte ses som ett argument emot lika rättigheter. Även sexsäljare har rätt att ta del av sjukförsäkringssystemet. Den rätten får inte ifrågasättas, ty den handlar om likabehandling och icke-diskriminering. Varför så gör det kan vi självklart diskutera, i samma veva som vi även lyfter frågan om hur sexsäljarnas situation ytterligare kan förbättras. Men det förutsätter att vi faktiskt frågar dem.

I Sverige lär det dröja innan vi ens kan föra diskussionen om lika rättigheter på politisk nivå. Tyskland ligger således långt före oss, inte efter.