ACTA, FRA, IPRED - finns någon väg tillbaka?

Under lördagen hölls demonstrationer mot ACTA i en rad svenska städer, störst var uppslutningen i Stockholm och Malmö. Demonstrationerna fick faktiskt viss täckning i medierna, men deltagarna var långt färre än i Polen.

Tyvärr verkar ACTA-frågan, precis som de om FRA och IPRED, vara en generationsfråga. Det var få äldre personer som deltog i demonstrationerna och det är framför allt på bloggar på nätet som frågorna uppmärksammas. Detta gör mig bekymrad. Även om medierna pliktskyldigast har rapporterat om demonstrationerna är det tydligt att det inte finns något större intresse för dessa frågor från landets större nyhetsredaktioner. Kanske anses de för otillgängliga, för svårbegripliga. Men även komplicerade nyheter går att göra lättillgängliga - om bara viljan finns. Och det gör den uppenbarligen inte.

Huvudproblemet med ACTA är sättet på vilken det har kommit till: bakom stängda dörrar. FRA-lagen klubbades igenom med knapp marginal, men trots att regeringen svikit löfte på löfte om vad lagen inte skulle handla om har Socialdemokraterna nu ställt sig bakom den. Vilket gör frågan död. Intresset för "internetfrågor" från politiker och allmänhet är litet. Frågan är vad som krävs ör att det ska öka.

FRA, IPRED, ACTA, PIPA, SOPA - bokstavskombinationer som har gemensamt att de stryper vår frihet på olika sätt. Kommer det att fortsätta så här? Finns det ens någon väg tillbaka?