Sossepopulism

Jag är lite kluven till att preskriptionstiden för mord har tagits bort. Mest är det en symbolisk handling eftersom mord som är äldre än 25 år i princip aldrig får en lösning. Vi har några riktigt gamla mordfall som lösts i Sverige, däribland mordet på Hélen Nilsson 1989 som Ulf Olsson dömdes för 2005, men det är ytterst, ytterst ovanligt. Spåren kallnar.

Andra brott som saknar preskriptionstid är terroristbrott, folkmord, grovt folkrättsbrott och dråp. Nu vill S-kvinnorna att även sexualbrott mot barn omfattas. "Brott mot barn skadar barnen så mycket. Det är hemskt att de inte kan få upprättelse, bara för att preskriptionstiden har gått ut", säger Hillevi Larsson. Har hon några exempel på en vuxen persons berättelse om övergrepp i barndomen som efter tiotals år kunnat leda till en fällande dom och upprättelse? Åter igen handlar det om symbolpolitik och populism, att visa att man gör "allt för barnen".

Därtill kommer förstås det faktum att personer som har frivilligt sex med någon under 15 år kan dömas för våldtäkt mot barn - i synnerhet om den äldre är pojke och den yngre flicka. Men alldeles oavsett detta är det fel att göra just sexualbrott till något betydligt värre än exempelvis misshandel.

Brott mot barn är naturligtvis särskilt hemska eftersom offret är en svagare part, kan manipuleras och utnyttjas. Men jag ogillar att det i dessa dagar fokuseras så starkt på just sex. Det ligger väl i tiden. I media utmålas våldtäkt som det ultimata ondskefulla brottet, något offret knappt förväntas överleva. Värre än en brutal misshandel, värre än rånöverfall eller psykisk tortyr. Varför?

I stället för avskaffade preskriptionstider, förbättra och effektivisera polisens utredningsarbete, bemötande av våldtäktsoffer och förhör med utsatta barn. Då ska ni se att fler brott klaras upp utan att någon preskriptionstid behöver bli aktuell.

Läs även: Johanna Sjödin