Anna Laestadius Larsson har skrivit krönikor i SvD ganska länge nu. För att använda Göran Perssons omdöme om Henrik Brors alster i DN, har Laestadius Larsson nog inte skrivit en enda krönika som håller ihop intellektuellt.
Dagens försök att kritisera personer som inte delar hennes statsfeministiska övertygelser är inget undantag. Roland Poirier Martinsson retade gallfeber på Laestadius Larsson när han skrev att feminismen i praktiken var död i Sverige. Den vreden har nu räckt till två helt meningslösa krönikor där hon i stället för att förklara varför feminismen inte är död väljer att gå till vresiga och sarkastiska angrepp.
I stället för att argumentera i sak försöker hon förminska och misstänkliggöra sina åsiktsmotståndare, visa vilka knäppisar de är. Laestadius Larsson kallar alla som inte ställer upp på de statsfeministiska idealen för "feminismrevisionister" (naturligtvis en tydlig blinkning till historierevisionister). Det är lågt, det är unket och det visar på en oförmåga att bemöta kritik. Och det är, förstås, klassisk härskarteknik - denna gång utövad av statsfeminist som får betalt för att med jämna mellanrum spy ur sig dynga i Stockholms konservativa morgontidning.
Laestadius Larsson gör ett ordinärt försök att få statsfeminismen att verka ofarlig och snäll genom att hävda att feminismen är en bred rörelse som bara handlar om att låta män och kvinnor uppnå sin fulla potential (vem ska bedöma det?). Vad det handlar om är förstås att flytta makt från individen till den politiska makteliten. Det är skit samma om det är en feministisk moderat eller en feministisk sosse som lägger förslaget. Poängen är att båda anser att det inte är vid köksbordet som besluten om arbete, fritid och barnpassning ska fattas utan av den lagstiftande församlingen med politiskt korrekta jämställdhetsmål framför nosen.
Avvägningen mellan det privata och det politiska - det är i grunden där skiljelinjen går mellan dem som vill ha verklig jämställdhet och de som vill ha könskamp. Laestadius Larsson tillhör naturligtvis den senare kategorin. Det vore klädsamt om hon åtminstone kunde stå för det. Kanske tog ilskan mot alla som inte tycker likadant överhanden. Även denna gång.
Läs även: Pelle Billing, Tysta tankar
Sluta grina.
SvaraRaderaMartinsson fick betalt med skattemedel för att i SVD påstå att vänsterröstande per definition är otrevligare än högerröstande efter att han i en krönika hävdat att kvinnornas plats är i hemmet vilket fick folk att uttrycka sig ungefär som du gör nu.
*ahahhaÄ
SvaraRaderaStatsfeminist?! Så talar bara en antifeminist som ser feminister i varje hörn och som hävdar att att jämställdhet sker vid matbordet. Fakta är lika relevant som för den kristna amerikanska högerns världssyn.
Och roligare blir det. Du är alltså skribent själv och tar det totala tolkningsföreträdandet att berätta hur någon annan skriver. du är ju trotsallt en ung arg vit man så allt som det ska vara. Fy fy Anna för att du skriver nedlåtande om vår konservativa filosof. Men hur skriver du om Anna? Nedlåtande? Konstruktivt? Fakta?
Näe, så blev det ju inte när du ska omsätta ditt hat mot att kvinnor tar plats, att feminismen inte har den roll som du skulle må bättre av.
Ditt inlägg är ännu ett exempel på det hat som frodas i en klick av män mot allt som inte främjar dessa män. Ditt språkbruk säger allt om det hat du härbärgar.
Puss på dig hatgubben!
Feminismen lever och förändrar.
:)