En erfarenhet rikare

Det är förstås tragiskt när en så ung person som William Petzäll missbrukar alkohol och tabletter och efter en tid på behandlingshem drabbas av återfall. Historien visar på offentlighetens pris men också på politikerklassens privilegier.

Sverigedemokraterna har, åtminstone om uppgifterna som cirkulerar i medierna stämmer, betett sig ungefär som man kan vänta sig. Sedan följer allmänhetens dom. Lyckligtvis för Petzäll har han inte rökt på eller snortat kokain. Nu var det "bara" alkohol och tabletter och då är det OK i Sverige. Debatten styrs därmed till att handla om riksdagsarvodet, inte drogerna.

Han har beslutat hoppa av partiet och bli politisk vilde. Det är ovanligt men inte unikt och eftersom alla ledamöter faktiskt är valda på ett personligt mandat (även om de i realiteten är röstboskap) finns inget att invända. Möjligen kan en och annan av hans väljare känna sig besvikna. Tiden på behandlingshem gjorde inte Petzäll nykter och tablettfri (vägen är sällan spikrak), men den gav åtminstone lite nya insikter i livet som gjorde att han beslöt att bryta med SD. Lite livserfarenhet skadar aldrig en 23-åring.

Borde han då sparkas ur riksdagen? Petzäll är knappast den förste som missköter ett riksdagsuppdrag. Vi bör minnas att Carl Bildt lät riksdagsplatsen stå tom när han mäklade frrred på Balkan. Andra ledamöter sitter visserligen på plats men gör inte ett jota för sina 56 000 kronor i grundlön. Petzäll är i sig ointressant.

Det pratas nu hett om hur mycket pengar han kommer att få utan att lyfta ett finger. Det är märkligt att en ung ledamot ska behöva bli inlagd på behandlingshem och sedan bli politisk vilde för att diskussionen om politikerklassens orimliga privilegier ska ta fart.