Håller inte andan

Hanna Wagenius är sedan tidigare ny CUF-ordförande. Nu är Annie Lööf vald till ny Centerledare. Två unga liberala kvinnor (Wagenius kallar sig nyliberal) ska alltså leda CUF och C under de kommande åren.

Båda säger bra saker. Men när det gäller Lööf finns det anledning att vara återhållsam i sina förväntningar. Det positiva är att hon fått ett så starkt stöd av hela partiet, det ger henne mandat att genomföra förändringar hon anser viktiga. Det negativa är att hon sannolikt inte kan driva partiet särskilt långt i liberal riktning utan att utpekas som det nya högerspöket (vänsterpressens Lööfblås har redan dragit igång) och utan att hamna i klinch med en statsminister som över huvud taget inte förstår sig på ideologi eller principer. Hur kaxig vågar Lööf vara när hon samtidigt ska förvalta alliansarvet efter Maud? Det är få svenska politiker som vågar sticka ut, kanterna slipas av och alla blir i slutändan ungefär likadana. Vad det är som skulle tyda på att Lööf blir annorlunda vet jag inte.

Centerpartiet var redan innan Lööfs kröning det minst dåliga allianspartiet. Efter upprepade tal om frihet och självbestämmande väntar vi nu på att Annie Lööf ska göra konkret politik av de stora orden. Jag är försiktigt optimistisk. Men jag håller inte andan.