Terrorindustrin

Världens befolkningar förlamas allt mer av regeringars terrornoja. Terrorismen, detta vida begrepp som kan fyllas med i stort sett vilket innehåll som helst, har blivit ett verktyg för staten att flytta fram sina positioner. Det sker i såväl diktaturer som demokratier.

Bombhot får även svensk polis att gå i spinn och fullständigt tappa koncepten. Terrornojan är ur detta hänseende rent samhällsfarlig. Den odlar fruktan hos befolkningen och riskerar att skapa trigger happy-poliser. Det mest flagranta exemplet på det senare såg vi i Londons tunnelbana. Terrornojan skapar ett slags acceptans för extrema åtgärder i upplevt extrema situationer och normaliserar därmed just extrema åtgärder. De som drabbas av detta är just vanligt folk.

Extremexemplet är USA, som har så många myndigheter som sysslar med antiterrorverksamhet att ingen vet hur många de är eller hur många personer de sysselsätter. Bara att det kostar fruktansvärt mycket pengar. George W Bush hade en fäbless för att starta nya myndigheter och terrorattackerna den 11 september 2001 gav honom grönt ljus för att expandera statens makt betänkligt. Fler myndigheter. Ny övervakningslagstiftning. Kringskurna fri- och rättigheter. Allt för att bekämpa den store fienden. Och så lite anfallskrig på det.

Effekterna blir allt tydligare. Integritetskränkningarna spränger alla vallar. Det som hände i USA efter 11 septemberattackerna har fått ringar på vattnet över hela världen. Det som händer i EU påverkar i högsta grad oss i Sverige. Och som om det inte räckte, tycker svenska politiker att svenska folket behöver övervakas lite extra. Och övervakar inte svenska staten oss, tar den amerikanska över det ansvaret. Trygghet i tiden?

De industrier som tillhandahåller militär- och övervakningsteknologi går på högvarv. Politiker får spela ansvarstagande och skydda oss skrämda medborgare från upplevda hot. Det finns kort sagt många intressen som vill hålla terrorindustrin igång. Vi medborgare tillhör definitivt inte vara ett av dem.