Med könet som villkor

Synen på jämställdhet i Sverige är i sanning märklig. Som konstaterat tidigare är det inte fråga om någon riktig jämställdhet utan om ett kvinnoperspektiv. Det är precis detta vi får se nu när Socialdemokraternas valförlust ska analyseras och efterträdarfrågan lösas.

Det måste bli en feminist, helst ska hon vara kvinna också, säger S-kvinnorna. Jo, det var ju ingen högoddsare att partiets kvinnoförbund skulle framföra den ståndpunkten. Men de är inte ensamma om sitt könsstereotypa förhållningssätt. Fotbollsfrun Malin Wollin tycker att "mansgrejen" har provats så många gånger nu, nu är det dags för en kvinnlig statsminister. Som om Sverige skulle bli ett bättre land bara statsministern inte hade penis. Och som om chansen inte funnits där för bara någon månad sedan. Det hon tydligen inte har lyckats snappa upp är att svenska folket med buller och bång faktiskt röstade nej till möjligheten att få en kvinnlig statsminister. Inte för att Mona Sahlin är kvinna, vilket somliga tydligen fortfarande vill få den rödgröna valförlusten att handla om, utan för att väljarna inte hade förtroende för henne.

Jag tror faktiskt att svenska folket bryr sig väldigt lite om huruvida landets statsminister är man eller kvinna. Några av världens ledande länder leds numera av kvinnor. Både Margot Wallströms och Maria Wetterstrands popularitet visar att förtroendet eller förmågan inte sitter i könet. Men en kvinnlig statsministerkandidat ska vaskas fram för att hon är kompetent, inte för att hon är kvinna. Feministerna börjar således i fel ände. Att skylla Sahlins misslyckande på något annat än hennes bristande ledarförmåga, partiets bristande vilja att förnyas samt en rad strategiska misstag längs vägen, är dessutom att göra det väldigt lätt för sig. Men fokuseringen vid könet, kvinnoperspektivet, genus och patriarkala maktstrukturer skymmer allt annat.

Det socialdemokratiska partiet är i akut behov av förnyelse. Men det enda S-kvinnorna vill är att nästa partiledare är feminist och (i första hand) kvinna. Det är en ren sosseparodi som utspelas framför våra ögon. Wollin föreslår Veronica Palm som nästa S-ledare. Ur mitt perspektiv är det ett alldeles strålande val. Det ökar möjligheterna för 12 raka år i opposition för Socialdemokraterna. Och fortsatta ledarkriser. Just do it.