Hägglund bättre än sin parti

Jag gillar Göran Hägglund. Det har jag konstaterat på bloggen tidigare. Jag gillar emellertid inte hans parti vilket gör en röst på Kristdemokraterna otänkbar.

I gårdagens partiledarutfrågning pressades KD-ledaren stundom hårt om bland annat sjukförsäkringen, uttrycket "verklighetens folk" och beskattningen av pensioner. Men jag tycker att han när krutröken lagt sig hade klarat sig mycket bra. Hägglund är den ende borgerliga partiledare, möjligen med visst sällskap av Maud Olofsson emellanåt, som vill diskutera värderingar och politikens begränsningar. Detta är fundamenta i begreppet "verklighetens folk". Politikerna ska inte bestämma allt. Man kan ogilla saker personligen utan att kräva lagstiftning mot det.

När det gäller att disponera tiden med barnen vill och ska vi själva bestämma mer, anser KD. Problemet, som också framkom i utfrågningen, är att KD vill lägga sig i så pass mycket annat som rör vårt familjeliv. Som vem vi får ha sex med och under vilka förutsättningar, exempelvis. KD är därtill folkhälsofascister och stöder alla tänkbara restriktiva åtgärder för "folkhälsans" skull, däribland skärpta införselregler av alkohol och höjda skatter på både tobak och alkohol. Sockerskatt på godis har också diskuterats. Då är plötsligt det egna ansvaret, rätten att få bestämma själv, bortblåst. "Vi är inte anarkister", konstaterade Hägglund. Nej, det ska gudarna veta. Men att vara konsekvent i sin politik behöver inte innebära att man tror på laglöshet. Eftersom KD består av så många moralister och pekpinnefantaster är det osannolikt att rätten att få bestämma själv kommer att sträcka sig särskilt mycket längre än just tiden med de egna barnen. Vill Hägglund går längre, lär det blåsa till strid på partiets framtida riksting.

Bland allt elände finns dock positiva ljusglimtar. Kristdemokraterna var, hör och häpna, det parti som hade det rimligaste förslaget till ny äktenskapslagstiftning när samkönade äktenskap diskuterades. I stället för att tvinga samfund att viga homosexuella föreslog KD en civil registrering av äktenskap för alla varefter varje gift par självt kan välja var deras ceremoni ska hållas och hur den ska se ut. Fritt, enkelt och bra för alla. KD kördes över av övriga riksdagspartier som hellre såg att kristna samfund tvingades till att viga homosexuella. Som om det vore en mänsklig rättighet att få gifta sig i kyrkan. Svenska kyrkan är i dag en fristående organisation till vilken medlemskap är frivilligt.

Jag skulle önska att Kristdemokraterna får byta ministerpost vid en borgerlig valseger. Ge folkhälsoministerposten till en företrädare för ett något mindre rabiat parti, säg Moderaterna, och låt Kristdemokraterna ta över jämställdhetsposten. När det gäller feminism är partiet faktiskt det enda vettiga i Alliansen.