Det sjuka folket

I gårdagens Debatt-debatt om hur ett av världens friskaste folk kan vara Europas mest sjukskrivna lyftes ett antal viktiga spörsmål.

Dels har sjukförsäkringen fungerat som ett slags arbetsmarknadspolitik åtgärd. Under Socialdemokraternas styre skickades 40 personer ut i förtidspension varje dag. Sjukförsäkringen har blivit ett slags avstjälpningsplats för personer som politiker vill ha bort ur statistiken över de öppet arbetslösa.

Dels handlar det om arbetsmoral. Jag tror att de allra flesta vill göra rätt för sig, men ett system som tillåter oss att komma undan med inte göra det kommer oundvikligen att utnyttjas. Ett sådant system gör oss latare och bekvämare. Vi behöver inte titta längre än till Greklands kollaps för att inse vad kutym och invanda mönster kan ställa till om grundpremisserna är uppåt väggarna.

I förhållandet Sverige och sjukskrivningar finns även en ideologisk dimension. Jag har berört det tidigare i bloggposten om hur mjukisideologin formar oss redan från skolans första dag. Den skapar ett vadderat samhälle i vilket vi invaggas att tro att staten finns där för oss närhelst vi behöver den. Känn efter lite extra. Är du lite ledsen? Har du lite ont? Lite snuvig? Sjukskriv dig!

Varför envisas Socialdemokraterna och den övriga vänstern med att förneka att det förekommer ett överutnyttjande? En annan parallell delförklaring kan vara den socialdemokratiska myten om den ihärdige arbetaren som sliter i ur och skur, snyter sig i armhålan, kammar sig med gaffeln och fullgör sina uppgifter med osviklig trofasthet. Den bilden går inte riktigt ihop med att samme arbetare hellre sjukskriver sig och sitter hemma och tycker synd om sig själv än går till jobbet när det är lite jobbigt med frugan. Sålunda måste det vara arbetsgivarens fel att den anställde sjukskriver sig, varför fack & pack kräver bättre arbetsmiljö och fler regleringar.

Jag tror inte att Sverige till stor del består av fuskare. Fusk är egentligen fel ord, det handlar snarare om perception, tradition och vana. Systemet har tillåtit att människor känner efter lite extra och sjukskriver sig om det kliar lite i halsen. Systemet har tillåtit att unga människor som saknar motivation och arbetsmoral förtidspensioneras, i stället för att pusha personerna i fråga att hitta något alternativt arbete som kanske passar bättre.

Vi vet att långtidsarbetslöshet kan skapa sjukdom hos människor. Med sjunkande självförtroende och i värsta fall en ökad social isolering kommer ett sämre psykiskt mående som ett brev på posten. Lars Ohly anser dock att det är "en rättighet att vara sjuk". Socialdemokraterna försöker utmåla Alliansens reform som ett hot mot alla cancersjuka och andra svårt sjuka. Som om den borgerliga regeringen genomförde dessa förändringar för att jävlas med några av de mest utsatta. Det är en hårresande anklagelse (av den typ vi kommit att vänja oss vid).

Vänsterpolitiker föredrar alltså på fullt allvar att människor hålls kvar i sjukskrivning i stället för att få chansen att arbeta. Ty många kan arbeta om de bara får chansen. Försäkringskassans siffror visade att mer än hälften av de utförsäkrade som inte anmälde sig hos Arbetsförmedlingen i dag har arbete. Endast några få procent levde vid Försäkringskassans granskning på försörjningsstöd. Vi talar om en grupp om endast tvåtusen personer, men procentuellt är det givetvis en succé utan like.

Det går inte att fortsätta som förr. Sverige har inte råd med en befolkning som trots att den lever längre och bättre liv än någonsin ändå sjukskriver sig mer än andra. Någon måste våga ställa relevanta frågor om varför norrlänningar, som lever i natursköna miljöer och i ett betydligt sävligare tempo än stockholmare, lik förbannat är mycket sjukare. Sverige kommer att bli omsprunget och varvat av en hungrig omvärld om detta fortgår. Vårt välstånd är faktiskt inget av Gud givet. Det finns ingen naturlag som säger att Sverige även i framtiden kommer att vara ett av världens rikaste länder. Om vi vill ligga i framkant även framgent krävs faktiskt hårt arbete och lite jävlaranamma. Förmodligen det som en gång byggde landet.