lördag 10 april 2010

USA:s skam

George W Bush, vicepresident Dick Cheney och försvarsminister Donald Rumsfeld kände alla till att det satt åtskilliga oskyldiga människor på Guantánamobasen på Kuba, berättar en pensionerad överste.

Dessa uppgifter känns inte särskilt förvånande. Även en fanatiker som Bush torde ha insett att många av dem som fängslats helt enkelt befunnit sig på fel plats vid fel tidpunkt. Men att bara släppa dem skulle ses som ett en eftergift. Och att pröva dem i domstol utan ett uns av bevis skulle resultera i ett för administrationen förödmjukande frikännande. Bush ville inte riskera att drabbas av den politiska prestigeförlusten.

Extraordinary rendition-programmet, som byggdes upp under Clinton men eskalerade under Bush, är en riktig skamfläck. Det är tecknet på en arrogant supermakt som helt tappat koncepten och inte längre förstår sig på idéer om demokratisk anständighet och mänskliga värden. Genom sitt agerande i "kriget mot terrorismen" har USA visat sig vara ännu en i raden av stater som anser att ändamålen helgar medlen och att vissa situationer kräver extrema åtgärder. Att något går förlorat längs vägen tycks inte bekymra Bush och hans likar.

"Mitt jobb är att försvara dig och jag har gett det mitt allt", sade Bush i sin sista stora intervju innan han lämnade Vita huset. Det är en tragedi att han inte ansåg att mänskliga fri- och rättigheter var lika viktiga att försvara.

2 kommentarer:

  1. Gitmo ar enda losningen. Inget europeiskt land, inkl sossesverige, vill ha att gora med dessa terrorister. Mer an helften av dem som har sleppts ut har omedelbart atervent till terroristverksamhet. De som ar emot Gitmo stodjer terrorister och sjelvmordsbombare

    SvaraRadera
  2. Ptja, el malo ..

    Om jag kidnappar dig i 5 år, utsätter dig för sleep deprevation och psykisk tortyr varje dag samtidigt som jag försöker övertyga dig om att du är en scumbag och att det är lika bra att du erkänner eftersom mänskliga rättigheter ändå inte gäller för dig och du ändå kommer dö på den miserabla plats jag lämnat dig, så är risken ganska stor att du hyser någon form av agg mot mig när jag släpper dig. Särskilt om skadeståndet du får är mindre än 20 tusen spänn... Eller kan du på fullt allvar säga att du skulle förlåta mig direkt för detta and simply get on with your life?

    Att det är så många som hälften som inte omedelbart tar vapen i hand och bekämpar denna urskilljningslösa ondska förvånar mig mer än att hälften av dem gör det. Den hälft som välkejr att inte strida måste ju vara mentala helgon. Personligen har jag fortfarande svårt att förlåta vår egen poliskår för en falsk terroranklagelse våren 2001 och följande 2-veckorsisolering. Som autist med extremt kommunikationsbehov kan du ju föreställa dig vad det gjorde med mitt psyke... 2 år hos psykolog men jag får fortfarande ont i magen när det knackar på dörren, särskilt när knackningen är bestämd. Varje gång en bil kör förbi sprin ger jag och kollar mm.. It's hell. Men jag har lovat säpo att inte vara arg mera på sverige, och det löftet tänker jag hålla since it's nicer to just be nice :)

    SvaraRadera

Håll en saklig ton. Personangrepp och inlägg ej relevanta för ämnet godkänns ej.