Regeringens fula knep

"Med det nya förslaget klarläggs också att det inte är straffbart som barnpornografibrott om jämngamla eller ungefär jämngamla ungdomar tar bilder av sitt sexualliv och någon av dem eller båda är under 18 år."

Allas vår justitieminister, Beatrice Ask, replikerar på Johanna Sjödins Sidan 4-artikel i Expressen. I likhet med sitt svar på Oscar Swartz' funderingar kring barnporrlagstiftningen, pratar Beatrice Ask om sexuella övergrepp på spädbarn för att inskärpa allvaret i frågan och nödvändigheten av lagstiftningen och hoppar därmed helt över den principiella dimensionen.

Det är lite tråkigt att diskussionen, som egentligen är principiell och rör större frågor, av politiker begränsas till att endast handla om barnpornografi och våldtäkt på spädbarn. Det är ingen i debatten som försvarar vare sig barnporren eller de sexuella övergreppen. Ask et al använder det emellertid som ett retoriskt knep för att undvika den jobbiga principiella diskussionen om huruvida innehav av en bild (eller i detta fall att över huvud taget titta på en bild) kan vara en kränkning mot någon och därmed att anse som en kriminell handling. Om vi anlägger detta perspektiv växer frågan och berör även annan pornografi samt bildmaterial från krig, brott och olyckor. En sådan diskussion är justitieministern inte intresserad av. Hon vill bygga ut barnpornografilagstiftningen i lugn och ro och sannolikt använda den som murbräcka för annan lagstiftning i framtiden (om inte annat finns det gott om politiker som är villiga att driva denna sorts lagar vidare).

Frågan aktualiserar en rad viktiga spörsmål. När är vi att anse som sexuellt självbestämmande? När är vi mogna att fatta sexuella beslut? Vad bör lagen säga och vad säger verkligheten? Bör de inte överensstämma med varandra någotsånär? Detta är frågor vi inte kommer undan.

Jag vill ha en ökad tydlighet om när vi människor tillmäts sexuellt självbestämmande, tyvärr riskerar regeringens lagförslag att endast skapa ytterligare förvirring. Vi anses myndiga nog att ha sex från 15 års ålder (en åldersgräns som i dag känns rätt daterad och som rimligen borde omvärderas), men får inte avbildas i sexuella situationer förrän vi är 18. Om inte personen som håller i kameran är jämngammal eller "ungefär jämngammal", enligt den föreslagna lagändringen. Detta bör rimligen betyda plus eller minus något år. En 23-åring får alltså inte ta bilder av sin 17-åriga flickvän. Plötsligt hittar vi genast gråzoner och mittemellan-fall som regeringen inte vill kännas vid (därför pratar Ask hellre om spädbarn).

Nu handlar det inte längre om att stävja övergrepp på barn, nu handlar det plötsligt bara om sexualmoral. Regeringen tycker inte att det ska vara för stor åldersskillnad mellan ungdomar när de är ihop eller har sex och denna åsikt manifesteras i en lagstiftning som egentligen borde handla om att skydda förpubertala barn från sexuella kränkningar. Det är egentligen ett ganska fult sätt att bedriva sexualmoralistisk kamp på. Sexuella övergrepp på barn används som ursäkt för något helt annat.

Åter igen bör påpekas att rättsväsendets resurser borde koncentreras på de som begår övergreppen och sprider materialet över nätet, inte de som endast sitter och laddar ned bilder eller filmer för sitt egna "nöjes" skull. Jag tror inte riktigt på ekvationen att sexuella övergrepp mot barn skulle upphöra eller ens kraftigt minska om färre hade möjlighet att beskåda övergreppen på bild. Jag tror att problemet med sexuella övergrepp på minderåriga är betydligt mer komplext än att kunna förklaras av ett enkelt "utbud och efterfrågan"-resonemang.

Således: Barnporren är ointressant. Låt oss diskutera principer, Beatrice Ask.