Rätten att bestämma över andra

"Själviskhet är inte att leva som man själv vill utan att tvinga någon annan att leva som man själv vill."

I mina politiska ställningstaganden faller jag alltid tillbaka på en enda sak. Det handlar inte om religion, att vara bokstavstrogen någon ideologi eller personlig vinning. Det handlar om allas vår rätt att få leva våra liv som vi själva vill. Göra våra egna val. I mataffären, på bostadsmarknaden, i utbildningsväsendet, på arbetsmarknaden, i sänghalmen. Oj, vad självklart det låter. Men det är väldigt, väldigt få som ställer upp på detta när det väl kommer till kritan. Oftast är det någon fråga (inte sällan droger eller sex) som fungerar som ett slags gräns de flesta inte vill passera. Gränsen kan flyttas beroende på hur inskränkt personen i fråga är.

Denna simpla tanke om leva och låta leva utgör inget hot mot någon eftersom den ger dig rätten att bestämma över ditt liv - ändå är den så provocerande för så många. Detta eftersom så många vill bestämma över oss. Gudrun Schyman tar på sig rätten att bestämma över både min och din sexualitet när hon definierar vad som är sex och hur "okej" sex ska se ut. Lars Ohly tar på sig rätten att bestämma hur rätt skolundervisning för alla ska se ut när han säger nej till friskolor. Politiker från alla möjliga läger vill också bestämma vem som ska passa barnen hemma hos dig. De vill kontrollera din konsumtion genom att straffbeskatta vissa varor och/eller göra dem mindre tillgängliga än andra. De tvingar helt enkelt sin moral på dig och har mage att påstå att det är för ditt eget bästa.

Det är märkligt att det från både socialistiskt och konservativt håll hävdas att liberaler, som bara vill leva sina liv i fred, är själviska. Det är ju precis tvärtom. En liberal person tvingar inte någon annan att dansa efter hans/hennes pipa. Vi är nöjda om vi får leva våra liv i frihet och slipper påbud från människor som Schyman, Ohly, Reinfeldt och Hägglund.

Men det får vi inte. I stället lever vi i sönderreglerade samhällen där även små vardagsbeslut måste gå via omröstningar i ett stort hus i Stockholm där välbetalda gubbar och gummor sitter och tycker saker om hur resten av befolkningen ska bete sig när de är ölsugna, vill ha sex, ska dela på barnansvaret eller vad det nu kan röra sig om. Och alla Svenssons bara sitter tysta och accepterar denna förnedring - i hopp om att deras lag ska vinna nästa val så att de under de kommande fyra åren kan få chansen att påtvinga alla andra just sina värderingar.

Snart riskerar dessutom vår frihet att ytterligare begränsas i "klimathotets" spår när politiker, glada som barn som hittat nyckeln till godisskafferiet, har tillverkat nya argument för att reglera, kontrollera och beskära våra liv. Det är så att man vill kräkas.

När känner du dig fri?