fredag 30 oktober 2009

Moore is less

Michael Moore är i farten igen. Efter att ha ha ljugit, bedragit, förfalskat och samtidigt underhållit i ett flertal tidigare filmer riktade mot amerikanska vapenlagar, sjukvårdssystem, storföretag och republikanska politiker vänder Moore nu gevärspipan mot själva grunden i hatet: kapitalismen.

Michael Moore är en väldigt typisk vänsteragitator. Han angriper och raljerar över en företeelse och kräver dess utplåning - men erbjuder inget som helst trovärdigt alternativ. Bort med det gamla och in med... vad? Oavsett vad vänstern nu vill ersätta kapitalismen med (tidigare försök har ju gått så oerhört bra, tycker ni inte?), verkar inte resten av världen vara särskilt intresserad. Under brinnande finanskris, den kris som kallats den värsta sedan 30-talskrisen och kraschen 1929, synes ingen väljarflykt till extremvänsterpartierna. Kapitalismen är ohotad (om än sönderreglerad).

Detta väcker frustration hos vänstern. Vänstermänniskor törstar så efter publikfriande kritik mot kapitalismen att de är beredda att köpa i stort sett vad som helst. Således älskar de Michael Moore. Och visst är det ironiskt att Moore så kraftigt angriper ett system utan vilket han inte skulle ha kunnat bli rik på att göra taffliga "dokumentärer" av detta slag.

SvD:s Jan Söderqvist är inte överförtjust. DN:s Johan Croneman beter sig som ett stöddigt arsle när han kallar Per Gudmundson för "högerspöke" och raljerar över att en ledarskribent kan ha synpunkter på Michael Moores nya film. Slutsats: om du inte gillar Moore, håll käft.

Michael Moore gör alltid en stor grej av att ingen "ansvarig" (vem som anses ansvarig väljer han givetvis själv) vill prata med honom inför kameran. Han intar rollen som grävande journalist (vilket är det sista han är) som avslöjar överhetens brott mot vanligt folk. Och han gör det, ska erkännas, på ett roligt sätt. Men det mesta är, som vi vet vid det här laget, skapat vid klippbordet. Människor som medverkar förs bakom ljuset, deras uttalanden klipps sönder och samman och många händelser är rena falsarier.

Själv är Moore inte särskilt tillgänglig för sina egna kritiker. Ett kanadensiskt filmteam gjorde åtskilliga försök att få prata med honom, men Moores egna vakter stod alltid i vägen. Han framstår som en arrogant, narcissistisk skitstövel som endast är intresserad av sin egen plånbok och berömmelse. En person som Johan Croneman et al uppenbarligen älskar.

Se dokumentären Manufacturing Dissent.

6 kommentarer:

  1. Vad exakt menar du att Moore har ljugit om i tidigare filmer? Att Bush-familjen hade kontakter med Bin Ladin? Att USA har absurda vapenlagar? Att människor utnyttjas och behandlas illa i det amerikanska sjukvårdssystemet? Men jag antar att bara för att han inte håller med om dina åsikter, så ljuger och förfalskar han. Moore är en av de absolut viktigaste filmmakarna just nu.

    SvaraRadera
  2. Anonym: Börja kolla här:

    http://www.spinsanity.org/columns/20040702.html

    Eller varför inte: http://spinsanity.org/topics/#MichaelMoore

    Och sedan till: http://factcheck.org/archives/search-results/?cx=006313184908531579811%3Ahm8n5-dxba0&cof=FORID%3A10%3BNB%3A1&ie=UTF-8&q=Michael+Moore&sa=Search#896

    SvaraRadera
  3. Det handlar inte om att Moore ska presentera några förslag som är bättre. Han visar med sina filmer på påtagliga brister som vi behöver vara medvetna om.
    Det blir lite fjantigt när man inte kan komma med kritik om man inte har bättre idéer själv.

    SvaraRadera
  4. För det första visar inte Moore på några konkreta brister i det kapitalistiska systemet, han målar en svartvit bild och gör egentligen en traditionell amerikansk westernfilm där bankerna är skurkarna och där han själv är Hjälten. Han gör underhållning och har egentligen inga som helst dokumentära ambitioner.

    För det andra: om du säger att du vill avskaffa något, särskilt om det rör sig om ett ekonomiskt system inom vilket miljarder människor lever och i olika grad påverkas, är det ganska naturligt att följdfrågan blir: och vad ska vi ha i stället? Att inte ha något rimligt svar på den frågan, är att visa att man inte är seriös. Michael Moore är ute efter att provocera, bli känd och framför allt tjäna pengar. Något som normalt inte brukar hyllas av vänsterfolk, men Moore är tydligen ett undantag.

    SvaraRadera
  5. Jag har inte sett filmen men har sett Moore's tidigare filmer och tycker tyvärr att han ofta snokar upp väldigt obskyra företeelser bara för det råkar gynna filmens budskap. Kanadensare låser dörren precis som alla andra när de går ut. MEN på frågan om det finns alternativ till kapitalismen: JA. Och svaret har inget med kommunism att göra. Den resursbaserade ekonomi som presenteras av bl.a. Jacques Fresco är ett exempel. Det är en omfattande teori som i grova drag handlar om en fundamental transformering av social medvetenhet, utvecklingsmotivation och tillämpning av modern teknologi. Googla "Venus Project".

    SvaraRadera
  6. "Det handlar inte om att Moore ska presentera några förslag som är bättre."

    Om man kallar för utplåning av något bör man i regel ha ett vettigt alternativ.

    Det alternativ som gör sig uppenbart för mig är Kina före marknadsreform och Soviet unionen. Köttkvarnar där gemene man är träl till en inkompetent stat; som kollapsade under sin egen vikt så fort dem slutade skjuta folk.

    "Han visar med sina filmer på påtagliga brister som vi behöver vara medvetna om."

    Han visar på brister i den amerikanska statens klåfingriga interventioner i marknaden och låtsas att det är kapitalismens fel. Han slåss mot halmfigurer.

    SvaraRadera

Håll en saklig ton. Personangrepp och inlägg ej relevanta för ämnet godkänns ej.