国庆快乐!

Kina är kontrasternas land på många sätt. Rikedom samsas med fattigdom. Hypermodern arkitektur kontrasterar tvåtusen år gamla byggnadsverk. Människor är blyga men samtidigt rättframma till sättet ("Vad kort du är! Vad tjock du har blivit. Vad tjänar du? Är din flickvän vacker?"). Samtidigt som gamla sedvänjor lever vidare knackar västerländska ideal på dörren och drar med sig unga människor.

Jag minns första gången jag klev av bussen i Beijing och såg mig omkring. Var det här huvudstaden i den förfärliga kommuniststaten? Det första jag såg var några unga tjejer som gick omkring i jeans, tajta t-shirts, med snygga handväskor runt axeln och iPod-lurar i öronen samtidigt som de pratade i mobiltelefoner som var nyare än min egen. På ett ögonblick avmystifierades Kina lite grand och resten av vistelsen i huvudstaden gick åt till att få även andra fördomar prövade.

I dag fyller Folkrepubliken Kina 60 år. Det är främst en fest för Kinas Kommunistiska Parti, som kan fira att det hållit sig kvar vid makten under sex decennier. I stort sett ohotat. Visst har det protesterats, men inte ens de omfattande protesterna på Tian'anmen-torget 1989 riktade sig direkt mot partiets maktinnehav som sådant. Just nu förmedlas känslan att reformer i Kina bara kan ske med Kommunistpartiets godkännande. Och det är naturligtvis precis den känslan som partiet vill skapa.

Orosmoln finns. Ekonomiska klyftor är naturliga i ett kapitalistiskt samhälle, men kombinerat med bristande respekt för mänskliga rättigheter kan de bli livsfarliga. Inte minst för regimen själv. Utökad personlig äganderätt är positiv, men fortfarande saknar vanliga kinesiska medborgare en äganderätt jämförbar med våra västerländska demokratiers. När människor hamnar i vägen för den kinesiska centralregeringens planer - må det vara infrastrukturprojekt eller OS-arenor - står sig den enskilda medborgaren slätt.

Samtidigt måste vi hela tiden påminna oss om den enorma utveckling som skett sedan Maos död 1976. Inte bara ekonomiskt utan även kulturellt och själsligt. Människor är betydligt friare i dag än under Mao-eran. Kina var under en tid ett av världens fattigaste länder. I dag är det åter igen på väg att bli Mittens rike i världen, det är inte fult att tjäna pengar längre. Fråga kineserna och ingen pratar nostalgiskt om dåtiden, som vi ofta gör i Sverige. Det är här och nu som gäller, och kanske, kanske något ännu bättre i framtiden...?

Att Mao Zedongs porträtt fortfarande pryder Himmelska fridens port är inte så lite ironiskt. Hans mausoleum besöks fortfarande av många kineser, men när jag var där var det i alla fall en klar minoritet som bugade och lade blommor framför den vita statyn på den sittande ledaren - plastblommor som sedan samlas ihop och säljs på nytt. Tittar man riktigt noga kan man nästan se hur ordföranden roterar av irritation över Kinas ekonomiska utveckling från fattigdomsekonomi till kapitalistisk stormakt.

Det pratas titt som tätt om Kinas oundvikliga kollaps. Tanken är att systemet en dag måste braka samman, precis som det östeuropeiska kommunistblocket och Sovjetunionen. Den första uppenbara invändningen är att Kina, till skillnad från Östeuropa och Sovjetunionen, har gått från kommunistisk planekonomi till kapitalistisk marknadsekonomi. Genom reformer har Kinas ledning lyckats förhindra den kollaps som förmodligen hade kommit förr eller senare, föregått av stort mänskligt lidande under den socialistiska fattigdomsekonomin. Dissidenten Wei Jingsheng har förutspått Kinas kollaps flera gånger och idén får stöd även i bloggosfären. Jag tror att det ligger mycket önsketänkande i detta scenario - önsketänkande ur ett västligt perspektiv, knappast ett kinesiskt. Vanliga kineser har lite att tjäna på att deras eget land kollapsar, med kaos som följd.

Det som behövs är fortsatta ekonomiska och politiska reformer under kommande år och decennier. Kina kommer inte att vara en fullfjädrad demokrati enligt västerländsk modell år 2020. Men landet är på väg i en riktning vi bör uppmuntra, inte rädas.

Not:
För dig som är intresserad och vill lära dig mer om Kina eller bara läsa om nyheter och intressanta betraktelser, finns gott om sajter att besöka. Bara i största korthet:

Radio 86, Svensk-kinesiska föreningen (ej att sammanblanda med den ideologiskt galna Svensk-koreanska föreningen!), YSCA (Young Swedish Chinese Association) och vardagsbloggande SHE in China, där det ibland går att hitta roliga intressanta iakttagelser.

På Tian'anmen-torget med blicken vänd mot Folkets stora sal.