fredag 2 oktober 2009

Andra klassens medborgare

Det finns en omotiverad och växande rädsla för pedofiler i samhället. Det västerländska samhället håller på att bli spritt språngande galet när det gäller att vidta åtgärder för att "skydda barnen" mot alla reella och presumtiva hot som finns där ute. Allt från TV- och datorspel till droger och snuskiga gubbar i buskarna ska bemötas med kraftåtgärder. Det sistnämnda brukar ges mest uppmärksamhet, trots att risken att utsättas för sexuellt våld av en främmande person är oerhört liten. 9 av 10 sexuella brott mot barn begås inom familjen/släkten. Bilden av den snuskige mannen som smyger runt och jagar okända offer vid skolgårdar hör hemma i dåliga amerikanska kriminalserier, inte i verkligheten.

Börje Svensson, som arbetat för Rädda Barnen och är psykoterapeut på Norrtäljeanstalten, satt som enda riktigt vettig röst i SVT:s Debatt när pedofilhotet diskuterades. Han satt som en sansad motpol till "lås in dom och kasta bort nyckeln!"-agitatorerna, alla med "pappa" och "mamma" som enda titel.

Polens parlament har godkänt en lag om obligatorisk kemisk kastrering av personer som dömts för sexbrott mot barn. I USA har det gått betydligt längre än så. Där är dömda barnsexbrottslingar inte längre önskvärda i städerna utan tvingas tälta i skogen. I delstater i USA har det länge funnits krav på att dömda sexbrottslingar ska registreras och allmänheten varnas för deras existens när de ska ut i samhället igen. På sajten Family Watchdog kan du söka efter dömda förbrytare delstat för delstat.

Frågan är hur dessa människor någonsin ska kunna återanpassas i samhället när de tvingas skylta med sitt förflutna långt efter avtjänat straff? Här handlar det inte längre om prevention utan om ren pennalistisk sadism. Det är inte svårt att föreställa sig, att steget att återfalla i brott igen är väldigt litet när ingen annan i din närhet förväntar sig något annat. Detta är en kriminalpolitik Sverige absolut inte bör ta efter på något sätt.

Dessutom kan sexförbrytare även ha egna barn. Är det rätt att straffa dem genom att hänga ut deras förälder i grannskapet? Hur tror du att detta barns skolgång och uppväxt påverkas av det? Är dessa barn värda att offras för vår förmenta trygghets skull?

Du kan inte behandla bort en sexuell läggning, men du kan behandla bort det kriminella beteendet, viljan att begå övergrepp. Återfallsfrekvensen för behandlade sexualförbrytare är väldigt låg jämfört med andra brottslingar, påpekade Börje Svensson i Debatt. Men det hjälps inte. Människor vill inte lyssna på det örat, i synnerhet inte om de har egna barn. Förnuftet flyger ut ur fönstret när dessa frågor diskuteras. Därför är det befriande att se en klok och resonerande person som Börje Svensson, även om han är förskräckligt ensam.

Ämnet är onekligen känsligt, men lyd ett litet råd: ta ett djupt andetag och tänk längre än näsan räcker.

En annan resonerande person är Axel Kronholm, som är inne på samma linje.

1 kommentar:

  1. Kan bara hålla med. Hur sjukt det kan bli finns beskrivet på (obligatorisk läsning): http://freestudents.blogspot.com/2009/09/there-is-fury-and-and-sadness-inside.html

    Hur ett helt samhälle kan sluta tänka är j-igt skrämmande.

    SvaraRadera

Håll en saklig ton. Personangrepp och inlägg ej relevanta för ämnet godkänns ej.