Dags att tänka om

Det är många som är besvikna på den sittande regeringen. Den ersatte en trött och visionslös socialdemokratisk regering. Den unge, fräsche (hrm) moderatledaren ersatte en trött statsminister som ägnade mer tanke åt sitt husbygge än åt politiken. Det kunde ha blivit så bra. Om det inte vore för att regeringen valde att inte bedriva en annan politik än den som bedrevs av den samling flottsuggor som avgick 2006. I stort och i smått har det gått fel. FRA. IPRED. Datalagringsdirektivet. Jämställdhetsbonus. Skärpt sexköpslag. Skål för facket. Kram på er, LO. Käften, liberaler.

Det mesta är faktiskt de nya moderaternas fel. Att kristdemokraterna skulle vara tokiga visste vi när alliansen vann valet. Men de är små och går att hantera. Detsamma gäller folkpartisterna. Att folkpartiet skulle komma att blanda vettig skolpolitik med feministisk mumbojumbo och vara fullkomligt opålitliga i största allmänhet var väntat. Men detta hade gått att leva med om vi samtidigt hade haft ett starkt frihetligt moderatparti. Det har vi inte längre.

Moderaterna har valt en helt annan väg genom i stället för att putta på i frihetlig riktning bromsa alla chanser till en sådan utveckling. Lilla centerpartiet har inte fått minsta gehör för nödvändiga förändringar av den svenska arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsministern har fått i uppdrag att försvara den socialdemokratiska ("den svenska") modellen i vått och torrt. Mot EU. Mot alla som vill ha fri rörlighet och flexibilitet. Moderaternas mest radikala åtgärd under mandatperioden är den ökade egenfinansieringen av arbetslöshetsförsäkringen, något man nu har börjat backa ifrån i både retorik och praktik för att inte skrämma bort potentiella sosseväljare.

Vad finns kvar? Varför ska den som inte gillar socialdemokraterna rösta på moderaterna? Det ska du inte, menar Reinfeldt. Det är socialdemokraternas väljare moderaterna vill åt. Reinfeldt vill inte ha något värderingsskifte. Han vill inte förändra Sverige. Han vill putsa lite försiktigt på den fasad som sossarna byggt på i 70 år. Och då är det fanimej egalt om statsministern kallar sig moderat eller socialdemokrat.

Som konstaterats gör sig de borgerliga bäst i opposition. Då kan de skälla på socialdemokratins brister och måla upp ett bättre, frihetligare alternativ. Väcka hopp om en ljusare morgondag. De kommer aldrig att, när de väl får chansen att regera, infria ens en bråkdel av de vackra tal och löften som givits under lång tid i opposition. Det spelar mindre roll, ty folk hinner glömma hur mycket borgerligheten pissade på dem förra gången det begav sig. Människor lider av konstant taskigt politiskt närminne, något som politiker världen över lärt sig att utnyttja till fulländning.

Det är med växande lättnad jag kan konstatera att jag inte är partipolitiskt aktiv. Jag ser hur frihetligt sinnade människor vänder och vrider på sig med sina partiböcker när alliansen klampar fram som en elefant i integritetens känsliga glashus.

Jag vet inte om det bara är en instinkt att söka sig till något bättre i tider av besvikelse och politiskt resignation. Kanske är det vintern, kylan och mörkret som spökar. Eller så är det helt enkelt en längtan efter något helt annat. Paradiset Shangri-La finns inte, landet med fullkomlig frihet och lycka är en ouppnåelig utopi. Men efter att ha sett Sverige i över 26 år är det kanske på sin plats att se sig om efter något annat. Världen är större än både Stockholm och Sverige.

Flyg mig till något annat.