Sammanfattning snarare än avslöjande i SVT

Kvällens SVT-produktion om FRA-lagen, FRA - Tre bokstäver som skakade Sverige, utmålades av SVT självt som programmet där det "avslöjades" att Sverige utbyter underrättelseinformation med diktaturer. I stort var det halvtimmeslånga programmet snarast en snabb sammanfattning av vad som har hänt i FRA-frågan än något avslöjande.

Jag tycker inte att det är särskilt märkligt om Sverige skulle utbyta information med länder som har låg demokratisk trovärdighet. Sverige är och bör givetvis se till att ta del av utländsk information som är av säkerhetspolitiskt intresse för landet. Carl Bildt var den ende som var ärlig nog att säga detta rätt ut medan FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson kategoriskt förnekade att det skulle ske (vilket ställer en del frågor om vad hans tidigare "rakryggade" ställningstaganden för den personliga integriteten betyder i praktiken). Säkerhetspolitik är smutsigt, förljuget, hemligt. Det hör liksom till. Om det visar sig att det inneburit att enskilda människor råkat illa ut, som i fallet med de utvisade och sedermera torterade egyptierna, ja då är det ett avslöjande. Inte annars.

Fredrick Federley (c) kröp med gömt huvud under programmet. Han kunde inte förstå hur hans egna väljare hade mage kräva av honom att han skulle rösta nej till FRA-lagen. Något sådant hade han ju aldrig lovat. Federley förolämpar därmed alla oss som röstade på honom och som svär att vi aldrig kommer att göra det igen. Personval handlar inte om att den man väljer ska ha tagit ställning i alla enskilda sakfrågor som kan tänkas dyka upp under en mandatperiod. Det är en omöjlighet. Men som väljare vill man när man kryssar en kandidat känna sig någotsånär säker på var personer kommer att landa i principiellt viktiga frågor när det blir dags att rösta. Där var Federley en av många borgerliga ledamöter som svek sina väljare den 18 juni - och han verkar inte ångra sig det minsta. Felet är därmed delvis mitt och alla andra som röstade på honom med felaktiga förväntningar. Vi ska inte göra det misstaget igen, Fredrick. Promise.

När centerpartister och moderater sviker och försvarar lagen eller vägrar kommentera den, hittar vi några modiga själar hos folkpartiet. Camilla Lindberg röstade som enda borgerlig ledamot nej. Birgitta Ohlsson röstade visserligen inte nej, hon röstade inte alls, men hon går till upprepade angrepp mot lagen, mot regeringens hantering av den och behandlingen av de kritiska borgerliga ledamöterna. Ohlsson är tillräckligt tung och erfaren för att fortsätta driva frågan om hon vill och hon verkar till skillnad från vissa centerpartister inte nöja sig med några meningslösa kompletteringar. Det gör att frågan kan hållas levande - om nu någon förmår lägga en motion.

Den stora frågan är vilka politiska konsekvenser FRA-cirkusen kommer att få på sikt. För den sittande regeringen, för kommande regeringar, för vart och ett av de borgerliga partierna. Professorn i underrättelseanalys Wilhelm Agrell menar att regeringens klumpiga hantering av FRA-lagen gör att frågan riskerar att kleta sig fast vid inte bara denna regering utan även kommande regeringar under lång tid. FRA-lagen och konsekvenserna av den kan komma att hemsöka alliansen för mycket lång tid framöver.

Om lagen blir kvar kommer de där kaotiska dagarna i juni 2008 att bli symboliska för en borgerlig regerings nesliga svek och för när alliansen vinkade ajöss till den unga generationen för överskådlig tid framöver. Utan att begripa hur det gick till.