Svensk narkotikapolitik dödar

I morse satt Svenska Brukarföreningens ordförande Berne Stålenkrantz i SVT:s morgonsoffa för att diskutera det faktum att dödstalen för narkomaner i Sverige åter igen stiger.

Precis som när han talade på Frihetsfrontens talarkväll i april drev Berne Stålenkrantz tesen att människor måste få fortsätta knarka. Med metadon och subutex kan heroinister leva normala liv. Problemet är att så få får möjlighet till denna hjälp och att hjälpen främst finns att tillgå i storstäderna. I vanlig ordning gäller det att bo på rätt ställe när du får problem i ditt liv (detta gäller även vanlig sjukvård samt psykvård).

Stålenkrantz vill ha en harm reduction-policy. Harm reduction, vilket innebär en narkotikapolitik som fokuserar på att få ned dödligheten, är rätt väg att gå. Men det måste samtidigt vara ett mål att den som går på heroin och behöver det allmännas hjälp, ska sluta. Det är ingen rättighet att droga och bli försörjd av alla skattebetalare. Metadon och subutex är mycket dyra läkemedel och även om personer som använder dem kan leva normala liv, vilket är jättebra, är det att föredra att de kan leva normala liv utan att ligga skattebetalarna till last genom väldigt höga kostnader.

Grundbulten är ändå kritiken mot dagens inhumana svenska narkotikapolitik, sprungen ur de förvirrade teorier som den restriktiva narkotikapolitikens fader Nils Bejerot en gång presenterade. Sverige har sedan länge en nollvision när det gäller illegal narkotika. Detta blir tydligt när remissinstanser för propositioner gällande LVM-lagstiftning visar sig vara bland andra Föräldraföreningen Mot Narkotika (FMN) och Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS)! FMN:s policy är uttryckligen att allt knark är "samma skit". Redan där stängs dörren för en meningsfull diskussion. Föreningen drivs delvis av hysteriska mammor och pappor som förlorat barn och därmed är lite väl involverade i frågan på ett känslomässigt plan. Fast på fel sätt. Svensk narkotikapolitik dödar. Att narkomaner råkar dö är nämligen en ren besparingsåtgärd enligt den cyniska logik som den rådande politiken företräder. Varje dödsfall kan fungerar som avskräckande exempel. Ilskan och sorgen borde vändas mot den restriktiva narkotikapolitiken, som föder förakt mot och socialt avståndstagande från konsumenter av narkotika, oavsett om de är rekreationskonsumenter eller har svåra problem av sitt bruk, och i förlängningen dödar människor.

Här blottas ännu en inkonsekvens i politiken och inte minst i människors attityder i Sverige. Att supa skallen i bitar är socialt accepterat. Lite kul, till och med. Sådant har vi ju alla gjort. Snacka om bakfylla - höhö. Men det där med cannabis är ett elände. Sånt skit ska man inte syssla med. Det är mycket bättre att folk blir aggressiva, slåss, gråter, kräks, mördas, drunknar eller får tillbringa dagen efter i sängen med tidernas huvudvärk. Alkoholen är när man tänker efter en så mycket sämre drog än cannabis på alla punkter att den svenska inställningen i frågan inte kan betraktas som annat än infantilt efterbliven.

Berne Stålenkrantz kommer även till Frihetsfrontens sommarseminarium som hålls på Barnens ö helgen den 22-24 augusti (prenumerara på frontinfo här för att få information om fler talare och framtida aktiviteter).

Se även den ämnesaktuella bloggposten Kriget mot humaniteten.