Moderaterna R.I.P

De nya moderaterna är inget skämt. Vi var nog ganska många som hoppades att Reinfeldt innerst inne bara var en slug strateg som förstod att det inte gick att vinna val om socialdemokraterna kunde skjuta in sig på 130 miljarder i skattesänkningar och att det frihetliga budskapet, sjukt nog, måste kamoufleras för att gå hem. Hade vi tur skulle vänsterns eviga tjat om ”samma gamla höger” visa sig stämma. Politiken skulle ändå finnas där och genomföras i maklig takt.

Efterhand har våra förhoppningar dock kommit på skam, gång på gång. Att moderaterna nu definitivt ”stänger dörren” (en synnerligen tydlig markering) för vidare diskussioner om marknadshyror är ännu ett tecken på att moderaternas förvandling inte handlar om strategi i första hand: det är en medvetet ideologisk förskjutning bort från frihetliga värderingar om individens frihet, om fria marknadslösningar till ett kollektivistiskt och elitistiskt ovanifrånperspektiv.

Enstaka positionsförflyttningar går att acceptera, problemet är att tendensen har varit så entydig sedan Reinfeldt tog över moderaterna och i synnerhet sedan partiet hamnade i regeringsställning. Vi har en moderat finansminister som försvarar spelmonopolet. Vi har en moderatledd regering som vill motverka privata försäkringslösningar för människor och göra a-kassan obligatorisk. Detta är inte borgerlig politik!

Det är tragiskt att se det största borgerliga partiet göra avkall på viktiga principiella frågor. Moderaterna har förvandlats till ett feghetens och principlöshetens parti som är redo sälja ut grundläggande frihetliga värden för att det a) inte vill/vågar ta debatten eller b) inte har något intresse av det längre. Peter Eriksson kritiserade vänsterpartiet för att vara ”bakåtsträvande och gammalmodigt”. Precis den kritiken borde de frihetligt borgerliga som trots allt finns i riksdagen, och runt om i landet för all del, rikta mot moderaterna nu.

På valnatten sa Fredrik Reinfeldt att partiet hade att tillvarata förtroendet från tre olika grupper av väljare: de som alltid röstat på moderaterna, de som kommit tillbaka efter fiaskot 2002 och de som aldrig tidigare röstat på moderaterna. De trogna moderata väljarna har all anledning att se sig om efter ett nytt parti. Nu.