Landsbygden är inget offer

Larz Danielsson är inte bara tjänstledigt kommunalråd i jämtländska Ragunda, han är arg också. Utflyttning och nedlagda företag är en realitet för många glesbygdsorter, även för Ragunda. Och det är tydligen centerpartiets fel, om man får tro Danielsson. Centerpartiet är stora i Jämtland och har för vana att styra tillsammans med socialdemokraterna. De har alltså generellt sett legat närmare sossarna än övriga borgerliga partier. Men centern är mer liberalt nationellt.

Företaget Aktsams nedläggning i Hammarstrand har gjort en tiondel av invånarna arbetslösa. Vilket ansvar bär Danielsson och andra politiker i Ragunda för den uppkomna situationen? I stället för att klura på detta går han till attack mot den borttagna rätten att stämpla upp till heltid, som om landsbygdens demografiska problem hängde på detta! Det finns faktiskt positiva exempel i samma län, orter som drivs av en entreprenöranda och en stark vilja att utveckla bygden. Självömkan föder inga nya företag.

Ragunda hade 2006 en ungdomsarbetslöshet på 14 procent, i Danderyd ligger den på 1,3 och i Solna 1,9. Skattesatsen är den näst högsta i landet med 34, 24 procent (jämför med Vellinge som ligger på 28,89 men även Ängelholm på 29,49). Hur stimulerar detta människor att flytta till Ragunda?

Det finns mycket för Larz Danielsson att ta itu med. I stället väljer han att skjuta ett långdistansskott på liberaler inom centerpartiet på nationell nivå, som enligt Danielsson på något sätt skulle förminska glesbygdsperspektivet i partiet. Glesbygdspolitiker behöver komma bort från det osunda bidragstänkandet som har dominerat och fortfarande dominerar på många håll. Övertygelsen om att hjälpen hela tiden måste komma utifrån förminskar landsbygdens potential och passiviserar både politiker och medborgare.

Efter att ha bott i just jämtländsk glesbygd i 19 år känner jag igen mig i Danielssons sätt att resonera. Jag bodde visserligen i den ort som i media ofta pekas ut som ”undret”, glesbygdsföretagandets goda exempel, men lokal media domineras av ett offerperspektiv och ett vi-och-dom-tänkande. Landsbygden är ”vi”, Stockholm är ”dom”. Att Danielsson är centerpartist och därför kritiserar Stureplanscentern är mer en slump. Det råder bred enighet om att Stockholm är problemet, oavsett partifärg.

På samma sätt utmålas glesbygden ofta som problemet av stockholmarna. Jag har aldrig sett konflikten. Det är upp till varje enskild kommun att jobba med sin attraktionskraft. Visst är det lättare för Stockholm som är landets största stad, men skulle staden vanstyras och arbetslösheten skena skulle det inte vara lika attraktivt att bo här längre. Det ligger i politikernas händer att ta till vara varje kommuns unika attribut för att locka dit invånare. Har man inte insett det, borde man nog inte vara kommunalråd.

[Statistisk källa]