Vem är diskriminerad?

Jan Björklund (fp) vill stifta en lag mot diskriminering av äldre i Sverige. Äldres kunskaper och erfarenhet värdesätts inte tillräckligt mycket, menar han. Det stämmer säkert. Men behöver vi verkligen en lag för det?

Diskriminering är ett av de hetaste orden i politiken i Sverige. Sossarna älskar det, för då kan de föreslå nya lagar. Vänstern älskar det, för då kan de vinna väljare bland alla nya svenskar som inte får jobb på grund av många år av havererad integrations- och arbetsmarknadspolitik. Feministerna älskar det, för då kan de tala om strukturer och hur dessa osynliga ramar begränsar människor. HBT-lobbyn älskar det, för då kan de genomdriva särskilda rättigheter för män som ligger med män, kvinnor som ligger med kvinnor och vissa som ligger med alla.

Unga, äldre, kvinnor, invandrare, sexuella minoriteter – alla anses vara offer för någon sorts diskriminering, tillhörande så kallade ”svaga grupper”. Kvar, när alla särintressen har sagt sitt, blir i slutändan egentligen bara vita medelålders män – som då per definition blir ännu en diskriminerad grupp eftersom de inte åtnjuter de särskilda rättigheter som övriga grupper har fått!

Vad är egentligen diskriminering? Diskrimineras zigenare när en campingägare säger att han inte vill ha in dem med hänvisning till att det brukar resultera i nedskräpning, busliv och skadegörelse? Diskrimineras en handikappad människa när han inte kan ta sig in på ett fik därför att det saknas en ramp? Vilken millimeterrättvisa är vi egentligen ute efter? Borde inte en campingägare ha rätt att bestämma vem som får vistas på hans camping?

Livet är inte rättvist. Vissa föds i rika familjer, andra i fattiga. Vissa föds med anlag som hjälper dem enormt genom livet, andra får kämpa för att nå halvvägs. Många människor blir sjuka eller råkar ut för olyckor som påverkar deras liv i grunden. Inget av detta kan vi lagstifta bort, livet ser bara ut så. Vi kan inte påverka vårt utseende särskilt mycket heller. Ser du inte särskilt bra ut kommer du att ha det tuffare genom skolåren och du kommer rimligen få svårare att träffa någon. Tyvärr, men det är bara så livet ser ut.

Vilken människosyn har man egentligen när man anser att vissa är ”svaga” och därmed måste tillskrivas särskilda rättigheter för att skyddas? Det i sig är ju att rangordna människor. Om man menar allvar med alla människors lika värde, måste man naturligtvis börja med att ge alla människor lika rättigheter! Det kan inte börja någon annanstans. I vanlig ordning börjar politikerna i fel ände.