En 46-årig man har dömts till 14 års fängelse för att ha utnyttjat totalt fyra barn sexuellt. Maxstraffet är egentligen 10 år, men enligt åklagaren fanns det många straffhöjande moment som gör att straffet blir högre. Utan att ha gått igenom domen är det omöjligt att säga om bevisvärderingen är korrekt. Det anmärkningsvärda är emellertid inte straffet, utan att rättens ordförande inte anser att mannen kan fällas för mer än det han har erkänt. Det är nämnden som har dömt. Ordföranden ville ge en villkorlig dom. Hur kan man göra så olika bedömningar?
Efter att ha sett hur lättvindigt rätten har gått på barns historier tidigare, har jag nu en nästan instinktiv misstänksamhet mot hårda sexbrottsdomar. Förhoppningsvis är den här domen riktig. Den ska nu överklagas till hovrätten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Håll en saklig ton. Personangrepp och inlägg ej relevanta för ämnet godkänns ej.