U-svängar och blinda fläckar

Det har inte varit lätt att hänga med i svensk politik under det år som gått. Sällan har ord och övertygelser visat sig betyda så lite. Om vi backar till partiledardebatten i maj, blir kontrasten med dagens migrations- och asylpolitik närmast komisk.

I maj var allt lugnt. Trots att Migrationsverkets prognos för året talade för uppemot 105 000 asylsökande, ett rekord. I partiledardebatten kallade Stefan Löfven detta presumtiva rekord för "en liten ansträngning". Socialdemokraternas kongress i slutet av maj hade varit ett ypperligt tillfälle att diskutera migration och integration. Kan man tycka. Men partiledningen beslöt stryka dessa frågor från dagordningen, troligen av samma skäl som posten som integrationsminister avskaffades när Socialdemokraterna tog tillbaka makten: allt skulle lösas med offensiv jobbpolitik.

Jobben var således huvudfokus på S-kongressen. Fixar vi jobben, fixar vi även integrationen, var Löfvens entusiastiska budskap. Fanan hölls högt ända in på hösten. Löfven deltog i en manifestation på Medborgarplatsen för ett fortsatt högt flyktingmottagande och sa att "mitt Europa bygger inte murar". Där och då var statsministern fortfarande hoppfull att han med hjälp av sin nya kompis Angela Merkel skulle lyckas övertyga övriga EU-länder att ta emot fler asylsökande.

I oktober började verkligheten så sakta sjunka in. September var en tung månad med krackelerande mottagningssystem, i oktober blev situationen riktigt akut. Planer för tältläger lades fram. Migrationsverket larmade. Kommuner larmade.

Regeringen tvingades till slut till en historisk u-sväng i migrationspolitiken med tillfälliga uppehållstillstånd, id-kontroller och skärpta regler för anhöriginvandring. Just de regler som Löfven tidigare varnat för skulle "göra Sverige till ett väntrum" var nu plötsligt helt nödvändiga för att rädda välfärden.

Det krävdes 170 000 asylsökande varav 30 000 ensamkommande ungdomar, asylsökande sovandes i Migrationsverkets reception, tältläger, en statsbudget som flög åt helvete med tiotals miljarder, kommuner som Lex Sarah-anmälde sig själva och partikamrater som kallade migrationsministern för en jävla idiot för att verkligheten skulle nå ända till Rosenbad.

Till Aftonbladets ledarredaktion har den emellertid ännu inte nått. Anders Lindberg skriver en ledartext (via Unvisit) värdig den tidning har arbetar för. Huvudtesen är att fyra borgerliga ledarsidor har skapat ett debattklimat i samhället som fått den rödgröna regeringen att byta fot i migrationspolitiken. Underförstått betyder detta att Ivar Arpi, Alice Teodorescu, Anna Dahlberg och PM Nilsson skulle ha tentakler ända in på Rosenbad.

Förklaringen är minst sagt krystad. Förr brunmålades kritikerna. Nu hävdar alltså Aftonbladet att dessa påstått SD-anstrukna element har en direkt påverkan på den socialdemokratiska politiken.

Lindberg anklagar dessa borgerliga ledarsidor för att tillsammans med Sverigedemokraterna sprida alarmistiska beskrivningar av tillståndet i den svenska välfärden till följd av asylpolitiken. Men vad är alarmistiskt i att varna för ett kapacitetstak i asylmottagandet? Vi nådde ju dit i oktober. Att varna för ökade kostnader? Migrationsverket begärde tiotals extra miljarder, vilket gjorde regeringens höstbudget inaktuell redan innan den lades i riksdagen.

Det som har hänt är att det de ovanstående debattörerna tillsammans med andra länge har varnat för har blivit verklighet. Regeringen svävade fram till oktober på små rödgröna moln av fagra visioner och infantila tal om "mänskliga rättigheter", helt obekymrad av konsekvenserna.

Lindberg menar att utländska ambassadörer är förvirrade över Sveriges omsvängning. Det gör honom oroad. Bilden av Sverige som "humanitär stormakt" ute i den stora världen är alltså viktigare än att agera ansvarsfullt och långsiktigt hållbart på hemmaplan.

Detta är en förbluffande syn på hur ett rike ska styras. Men det säger väldigt mycket om Aftonbladets förvridna verklighetsuppfattning. Inte ens höstens asylkollaps har fått tidningen att vakna till.

Migrationspolitiken är och förblir tokvänsterns blinda fläck.