Skyll inte på "samhället"

Under fredagen hålls en demonstration i Rinkeby mot skjutningarna i Järvaområdet. Som banderollen ovan beskriver är det även en demonstration (för inte emot, får vi anta) "rätten till allas lika värde, till trygghet och ett socialt skyddsnät."

En av initiativtagarna anser att frågan behöver lyftas "högre upp" och att vi inte ska "stirra oss binda på själva handlingen", det vill säga den som skjuter en annan människa. "Det är mycket annat som spelar roll", hävdar han.

Vad är det då vi ska titta på i stället? Antalet fritidsgårdar? Kvaliteten på den lokala vårdcentralen? Bibliotekets öppettider? Inget av detta tvingar någon att skaffa ett vapen och avrätta en annan människa. De allra flesta skulle inte ens komma på tanken.

Så i stället för att rikta sin ilska mot samhället, och då i synnerhet samhället utanför den egna förorten, borde Rinkebyborna rikta den mot dem som skjuter. Mot dem som går omkring med vapen. Mot dem som bränner bilar. Mot dem som rånar och vandaliserar. Ingen annan. Det är dessa ligister och kriminella som förpestar tillvaron i dessa områden, som skapar otrygghet och vanmakt, som bär hela ansvaret.

Dessa självklarheter hör vi alltför sällan. I stället är den reflexmässiga förklaring som ges alltid att det är socialt utsatta som begår brotten och att samhället därför bär ett gemensamt ansvar för skjutningarna. Visst spelar socioekonomisk bakgrund ofta roll. Men en uppväxt under knappa förhållanden gör inte folk till mördare.

Den officiellt accepterade förklaringsmodellen är enkel: om politikerna bara "satsar" mer i området, kommer våldet att upphöra. Det är en otroligt naiv föreställning som dessutom saknar empiriskt stöd. Satsningar har gjorts. I många år har det satsats mycket i dessa områden, men våldet fortsätter att eskalera.

Snarare än brist på satsningar är det två andra misslyckanden som politikerna förtjänar kritik för:

För det första att de fortsatt att driva en ansvarslös migrationspolitik som år för år har fyllt på ett redan kompakt utanförskap i dessa områden. Arbetslöshet och bidragsberoende har tillåtits skena iväg, vilket gynnar de kriminellas rekryteringsargument.

För det andra att kriminalpolitiken har packat ihop och gett upp. Det finns goda exempel från andra länder som visar att det med rättsliga medel går att komma åt illegala vapen och skjutningar. Att chockhöja straffen för vapeninnehav är ett sätt. Svenska politiker har i stället valt att rikta udden mot legala vapeninnehavare. Det är jägarna, inte gängledarna, som drabbas av den politiken.

Fredagens demonstration kommer bjuda på det vanliga: kritik mot "samhället", kritik mot polisen och kritik mot "sociala orättvisor". Slutsatsen landar som vanligt i att den som begår dessa brott, oavsett om det är att bränna grannens bil eller skjuta grannens son, är ett offer.

Denna syn på rätt och fel, på brott och straff, och på vad som krävs för att bygga ett tryggt och rättvist samhälle, är förödande för hela Sverige. Och den har fått vara vägledande i den politiska utvecklingen alldeles för länge. Så länge det förblir så kommer läget i landets mest drabbade bostadsområden bara att fortsätta förvärras.