Några tankar om samtyckeslagen

Under onsdagen presenterade sexualbrottskommittén via justitierådet Mari Heidenborg sitt betänkande till ny sexualbrottslag.

Utredaren har tittat på en mängd olika saker, men fokus i denna bloggpost blir det så kallade samtyckesrekvisitet, som utredaren väljer att kalla "avsaknad av frivilligt deltagande". Det finns en rad aspekter att beröra gällande detta.

Utredaren föreslår att begreppet "våldtäkt" och "sexuellt tvång" ersätts med "sexuellt övergrepp" respektive "sexuell kränkning".

Därmed skulle 6 kap 1§ BrB hädanefter komma att se ut så här:

Den som, med en person som inte deltar frivilligt, genomför ett samlag eller en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförbar med samlag, döms för sexuellt övergrepp.

Det finns inget att invända mot detta. När vi tittar vidare börjar det däremot bli problematiskt. Utredaren menar nämligen att "det frivilliga deltagandet måste komma till uttryck". Men hur ska det då gå till? Det är ju sällan vi frågar rakt ut om någon vill ha sex, allra minst personer vi inte känner (därtill är de flesta alldeles för blyga). Vi försäkrar oss om detta via interaktion och inte minst genom att tolka in subtila signaler - som kan vara verkliga eller upplevda.

Syftet är att endast ett "ja" ska kunna tolkas som ett "ja". "Underförstådda (inre eller tysta) samtycken ska inte godtas", föreslås det. Här blir det lite snårigt, ty i den sexuella interaktionen ägnar vi oss i hög grad åt just tysta samtycken, steg för steg.

Den utsatte behöver heller inte säga "nej" eller göra motstånd. I praktiken betyder det att personen måste verbalisera sitt ja eller aktivt delta i sexualakten för att det inte ska betraktas som ett sexuellt övergrepp enligt svensk lag. En person kan inte bli "tagen med storm" av någon. Det problem jag har med detta är inte att vi inte skulle kunna ha spännande sex även framgent utan att i synnerhet män ska få en nivå i sitt tänkande som får dem att avstå från att ens försöka.

Här finns onekligen potential till en del väldigt knepiga gränsdragningar. Dessa brottas visserligen domstolarna med redan i dag, om än med en annan lagstiftning, så situationer som kommer uppstå i svenska tingsrätter i framtiden kommer vara snarlika dem vi ser i dag.

Farhågor finns också att fokus på målsäganden ökar genom ännu fler integritetskänsliga frågor i rätten nu när samtycket hamnar ännu mer i fokus. Kommittén viftar bort farhågorna som "överdrivna". Det är heller inte fråga om omvänd bevisbörda eller bevislättnad, betonar Mari Heidenborg. Detta återstår att se när den förmodade lagen börjar tillämpas i svenska domstolar.

Det finns både positiva och negativa aspekter av de föreslagna lagändringarna. Att införa en mer differentierad sexualbrottslag är välkommet - det ska utdömas strängare straff för särskild hänsynslöshet samtidigt som det måste finnas en skillnad mellan lättare form av utnyttjande och penetrerande samlag mot någons vilja.

Däremot går utredaren inte särskilt långt i sin straffrättsliga rekommendation: 6-10 års fängelse kommer i de flesta synnerliga grova fall innebära närmare 6 år, vilket med tvåtredjedelsprincipen betyder att gärningsmannen är ute igen efter 4 års fängelse. Detta för ett sexuellt övergrepp som kan ha hotat offrets liv. Här missar utredaren således chansen att slå till med storsläggan mot grova sexualbrott.

På minuskontot finns de frågetecken kring hur det så kallade samtyckesrekvisitet kommer fungera i praktiken. Det har prövats i andra länder, men varje land är i någon mån unikt i övrig lagstiftning och attityder vilket innebär att vi faktiskt inte vet exakt hur den nya lagen kommer påverka allt ifrån brottsutredningar till själva rättegångsförfarandet och slutligen andelen dömda.

Det vi nog redan nu kan konstatera är att de feminister som länge propagerat för en samtyckeslag i tron att en sådan kommer leda till fler fällande domar lär bli besvikna.