En svensk dröm

Alla känner till The American Dream. Den amerikanska drömmen handlar om att med två tomma händer arbeta och kämpa sig till välstånd, en högre levnadsstandard, ett bättre liv. Poängen är att man gör det själv, inte med hjälp av politiker, myndigheter eller en federal regering. Detta är ett vanligt tema i amerikanska filmer.

I Kina har Kommunistpartiet under Xi Jinpings ledning sedan 2012 lanserat samma begrepp - 中国梦(Zhōngguó mèng, den kinesiska drömmen). Betydelsen är delvis densamma som i USA - att våga drömma, jobba hårt och bidra till nationens återuppståndelse (under Kommunistpartiets kloka ledning, givetvis).

I praktiken betyder det att alla ska sträva åt samma håll, lita till och följa partiets anvisningar och därigenom månne skapa det "harmoniska samhället" som Hu Jintao lanserade som målet för sitt presidentskap.

Jag har funderat en del på vad en svensk motsvarighet skulle vara. Vad är den svenska drömmen? Behöver vi ens någon? Statsminister Stefan Löfven har mest pratat om "samhällsbygget", något som för övrigt får mig att tänka på det kinesiska Kommunistpartiets gamla slogan "Bygg landet!" (jiànguó, 建国, vilket faktiskt blev ett vanligt namn i Kina). Kanske inte något som Löfven vill förknippas med.

I en debattartikel i Aftonbladet (ej Unvisit) inför den senaste partiledardebatten i riksdagen lyfte Löfven fram fem områden som hans regering vill satsa på. Det handlade bland annat om att knäcka brottsligheten, bryta långtidsarbetslösheten och höja skolresultaten. I vanlig ordning har regeringen inte mycket till politik för dessa mastodontutmaningar. Det är kort och gott retoriska floskler.

I Löfvens "samhällsbygge" ska alla göra rätt för sig. Detta, menar Socialdemokraterna, är grundstommen i "den svenska modellen". Löfven skriver:

Det ska vara tydligt vilka regler som gäller i Sverige och vilka värderingar som ska genomsyra vårt samhälle. Arbete och egen försörjning är det som gäller. Den som gör sin plikt kan också kräva sin rätt.

Jag har påtalat det tidigare, men Löfvens mantra om "plikt" och "rätt" är fullständigt tomt så länge partiet bedriver en bidrags- och omhändertagandepolitik som ser till att den som inte gör sin plikt (i betydelsen arbetar och betalar skatt och ej begår brott) ej heller får samma rättigheter som andra. Vi vet ju alla att så ser den socialdemokratiska modellen inte alls ut.

Tvärtom går det alldeles utmärkt att leva gott i Sverige utan att ha arbetat en dag i sitt liv, tack vare alla generösa bidragssystem med pengar från såväl staten som kommunen (dvs. från människor som arbetar och betalar in skatt). Löfvens pliktretorik är ungefär lika trovärdig som Kommunistpartiets försök att lansera den kinesiska drömmen.

Därmed bör vi också fråga oss vad Löfvens prat om värderingar egentligen betyder i praktiken. I dagens Sverige, där det går utmärkt att ockupera mark utan att rättsväsendet förmår gripa in, där grovt kriminella som regel släpps ut i förtid från fängelset, där islamistiska organisationer får statsbidrag och där

Om det fanns något som en svensk dröm skulle jag önska att det var en stolt idé, ej byggd på floskler och valretorik, om att klara sig själv. Att arbeta och kunna försörja sig själv, att inte ligga andra till last. Denna idé ska gälla lika för alla, oavsett var du kommer ifrån, om du är man eller kvinna, medborgare eller bara bor här med uppehållstillstånd.

Detta förutsätter emellertid att vi reformerar hela socialstaten, rensar i bidragssystemen och ställer högre krav på människor. Med större frihet kommer också ett större personligt ansvar för den egna livssituationen. Ett sådant samhälle skulle bli mer rättvist och livskraftigt.

Men ett sådant samhälle vill Stefan Löfven inte ha. Och knappast medierna heller. Då skulle de få svårare att vinna acceptans för alla sina snyfthistorier. Det finns nämligen få saker som leder till sådan indignation som när någon ej har beviljats ett bidrag.

Jag tror bestämt att vi får vänta på den där svenska drömmen ett tag till. Vi kan ju drömma om den så länge.