Nedmonteringen av det svenska försvaret, också kallat "särintresset" av en viss statsminister, parat med ökad rysk aggression i närområdet har fått Natoförespråkarna att vädra morgonluft igen. Nu är samtliga fyra allianspartier för ett Natomedlemskap.
Det är som om åratal av socialistisk och borgerlig nedskärning av vår försvarsförmåga nu kan svepas bort. Tanken är att andra länder ska komma till Sverige hjälp. Då behöver vi inte lägga så mycket pengar på försvarsmakten.
Detta är ett dubbelfel. Det är fel dels för att ett Natomedlemskap faktiskt kräver av den enskilda medlemmen att den kan bistå andra medlemmar om dessa hotas militärt och dels för att detta oundvikligen förutsätter att Natomedlemmen faktiskt har en acceptabel försvarsförmåga. Vilket Sverige alltså inte har.
Jag ser gärna att Sverige övar och samarbetar militärt med andra länder med vilka vi delar intressen. Självfallet ska vi göra det. Men Sverige tjänar inte på att gå in i en försvarsallians inom vilken vårt inflytande skulle bli perifert och där vi åläggs att delta i andra länders militära utflykter. Det är illa nog att våra politiker placerat svenska soldater i en turbulent kittel som Afghanistan.
Nu väntas Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna begära att frågan om ett värdlandsavtal med Nato skjuts upp i ett år, en så kallad vilandeförklaring, vilket av borgerliga Nato-förespråkare har tolkats som att V och SD "samarbetar" (på samma sätt som V och C "samarbetar" i asyl- och migrationspolitiken, får vi anta). Sverige har under senare tid tagit tydliga steg närmare Nato. Det kan vi göra så länge vi inte går med.
Om vi inte köper den pinsamma retoriken att det enda som står som alternativ till Nato är Putin, vad ska vi då ha i stället? En avsevärt stärkt svensk försvarsförmåga, till att börja med. Och ja, det kommer att kosta. Men betänk då följande: under åren fram till 2020 har Arbetsförmedlingen och Migrationsverket begärt ökade anslag på 160 miljarder kronor. Det motsvarar drygt tre årliga försvarsbudgetar.
Det finns uppenbarligen pengar. De måste bara läggas på rätt saker. Vi behöver en välfungerande försvarsmakt inte enbart för att avvärja militära hot utan också för att klara nationella krissituationer. Översvämningar. Större katastrofer. Och allt sådant vi i dag helst inte vill tänka på.
Sedan bör Sverige söka militärt samarbete med sina nordiska grannländer i första hand. Och med Nato, givetvis. Men det är inte samma sak som att gå med i en militärpakt.
Du har fel, vårt inflytande skulle inte bli perfiert och solidaritetsflrklaringen i Lissabonfördraget går väldigt mycket längre i hur man ska bistå andra. Faktafel är något som präglar NATO-debatten och det är nog precis vad de som sprider detta vill. Sen är det naturligtvis intressant med en diskussion kring ett eventuellt NATO-medlemskap, jag är på inget sätt övertygad, men den ska baseras på fakta!
SvaraRaderaDu har fel, vårt inflytande skulle inte bli perfiert
SvaraRaderaOch varför skulle svenskt inflytande INTE bli perifert?
http://www.nato.int/cps/en/natolive/topics_49178.htm
RaderaKonsensus, det låter nästan... svenskt.
Det tragiska är att dessa 160 miljarder som AF och MV gör slut på dessutom importerar hundratusentals utländska män i vapenför ålder till Sverige.
SvaraRaderaVi betalar alltså en invasion med pengar som skall gå till att försvara oss. Sanslöst!
Är detta avsiktligt?
Bo Adolfsson
Rätta mig om jag har men ett medlemskap innebär väl inte att vi måste deltaga om ett annat natoland vill bedriva något sorts anfallskrig? Vi är enbart skyldiga att undsätta ett natoland om det blir attackerat på egen mark.
SvaraRaderaJa precis, men Lissabonfördraget går mycket längre i hur man ska ställa upp.
RaderaUndrar detsamma. Varför skulle Sverige ha mer än ett mycket marginellt inflytande? Alliansfriheten har varit osannolikt bra för Sverige. Vad är det som nu gör att den inte längre duger? Alliansfriheten är snart det enda vi har som man kan vara stolt och glad över. Till skillnad från andra småländer har vi (trots alla hugg) en respekterad försvarsindustri.
SvaraRaderaHej.
SvaraRaderaMmmm, alliansfrihet! Smaka på ordet. Frihet från allians: att varken vara förpliktigad att hjälpa någon när det gäller, eller att kunna påräkna hjälp. Nästan lika bra som neutralitet.
Egen makt och egenmakt är det bästa, men det utesluter inte allianser som komplement till detta. Natomedlemskap innebär inte skyldighet att bedriva angreppskrig - frågan från svensk sida borde vara varför något Nato-land skulle vilja ha Sverige med, med tanke på:
Vårt stora ekonomiska stöd till terroristgrupper (Hamas, AQiM, Polisario m fl).
Vårt direkta stöd till samhällsomstörtande militant islam i Sverige och Europa
Vår långa historia av eftergiftspolitik och bjäbb
med mera
Eftersom svenska politiker och politiskt tillsatta inte har någon folkgemenskap (då denna aktivt nötts bort i generationer), inte håller folklandet och nationalstaten för önskvärd annat än som medel och metod för karriär och (ego)berikning, samt endast resonerar utifrån 'makten framförallt', så skulle varje allians där Sverige ingår med nuvarande politiska kultur av nödvändighet betraktas som mycket svag och opålitlig; USA:s situation med Pakistan, om än mindre våldsam, syntes passande, ty så opålitliga är vi sett med utomståendes ögon.
En bättre väg vore en militarisering och upprensning av landet, med återupprättad nationalkänsla och patriotism, fylld med positiva värden hämtade ur den svenska folk-kulturen. Inte en helrenovering, utan en rivning med nybygge, skulle man kunna säga: du bygger inte nytt med rötat trä. Efter ett par tre generationer på den vägen skulle vi troligen, om vi agerar med heder, stolthet och moralisk principfasthet (utan att fastna i fanatism: en dans på rakbladets egg) bli tillfrågade om vi skulle vilja vara allianspartner.
Ju starkare du själv står, desto bättre villkor kan du skaffa dig, och makt du fått av andra är inte makt: det är tillstånd.
Nå, drömma kan man ju, Kalmarunion v2, Natomedlemskap, Kalifatstat, autonomt makrobiotiskt sexualveganskt anarkosyndikalistiskt kollektiv, eller vad som önskas. det verkliga utfallet blir troligen politiker som väger in personlig karriär, partitaktik, opinion (populism, således), internationell karriär, kostnader, och kanske som en eftertanke vad som är bäst för Sverige: samtliga partier sitter ju på gärdesgården så att granstören står ur truten då dem.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Svensk försvarspolitik kännetecknas av en allt starkare russofobi. Alltid när väljarnas ögon ska se åt ett annat håll kommer politikerna springandes med det ryska hotet. 2014, kaos i regeringsbildningen, tursamt dyker det upp en "rysk" ubåt vid kusten. Och så där har det varit från dags dato och kommer att så förbli framgent.
SvaraRaderaDet är värt att notera att NATO är en pakt mellan stater, och hela idén om att staten ska bestämma hur mycket av medborgarnas pengar som spenderas på försvar (och annat) måste kastas på historiens sophög. Nedan ett citat av Hans-Hermann Hoppe som jag gillar:
SvaraRadera"Who in his right mind would agree to a contract that allowed one's protector to determine unilaterally - and irrevocably - the sum that the protected must pay for his protection?"
När ska folk inse att monopol inte är bra för konsumenten (inklusive konsumenter av försvarstjänster)?
Anser inte längre att det finns något Sverige som är värt att försvara, i alla fall gällande våra gränser.Fienden finns redan inom landet och vi har själva tagit hit dem.
SvaraRadera/Micke S
Rent trams. Att Ryssland skulle hota Sverige är ett hjärnspöke, även alliansfria skulle inte världspolisen USA tillåta en rysk aggression mot Sverige. USA brakar in varhelst det passar dom, och när det passar dom. Förstärk polismakten iställlet, och ta kriget mot alla "unga män", det kriminella islamslödder som gör landet osäkert. Och byt samtidigt ut Dan Eliasson, den idioten kan exporteras till valfritt land utanför Sverige. Han kan flyga till Bangkok, och knulla vidare.
SvaraRaderaArtikel 5 säger att ett angrepp på en NATO-medlem skall anses som ett angrepp på NATO men att varje medlemsstat självt skall avgöra hur den skall möta angreppet. Det omfattar hela registret från avbrutna handelsförbindelser till militärt stöd, något som Sverige för övrigt redan lovat i sin egenskap av EU-medlem.
SvaraRaderaDet gamla försvaret är dött och begravet. Det blev helt enkelt för dyrt och ineffektivt. Om Sverige i framtiden skall klara av att stå emot ryska önskningar om till exempel rysk militär närvaro på Gotland (I fredens namn, såklart!) så krävs att landet är militärt förbundet med de andra europeiska demokratiska staterna.
Är det så svårt att erkänna att Sverige hör till väst?
Nato är ett dåligt alternativ till ett eget starkt försvar.
SvaraRaderaProblemet är bara att det enda som skulle få Sverige att satsa tillräckligt på försvaret är ett omfattande angrepp mot oss eller ett grannland. Då har vi förmågan på plats en generation efter faktumet.
Måste tyvärr hålla med Micke S. Annars är det nog så att de pengar som går till Migrationsverket inte "finns". De har tillkommit dels genom att staten tar upp lån och låter landet gå med budgetunderskott i högkonjunktur, dels genom att staten plundrar sina bolag. Det kommer att komma surt efter. Väldigt surt.
SvaraRaderaHellre Putin än identitetspolitik.
SvaraRadera"Anser inte längre att det finns något Sverige som är värt att försvar"
SvaraRaderaTyvärr håller även jag med dig om detta.
Det är verklighetsfrämmande att tro att man kan föra över pengar från en utgiftspost till en annan utan riksdagens godkännande och då genom att mer eller mindre vilja avskaffa det svenska sociala skyddsnätet. Inte ens SD skulle våga en sådan radikalt genomgripande samhällsförändring.
SvaraRaderaAtt återskapa ett trovärdigt svenskt försvar med den högteknologiska profil som krävs skulle heller aldrig en svensk skattebetalare acceptera.
I dag räcker det inte med en man och ett gevär. Teknologin har sprungit ifrån den tidens verklighet. Det borde även den mest inbitne värnpliktsromantikern våga inse.
Säkerheten fås genom att alliera sig med de andra europeiska demokratierna. Allt annat är bara nostalgi.
Glömde att lägga till att bloggen har en lämplig bild för det här inlägget. Strv 101 fasades ut några år innan värnpliktsförsvaret gick i graven men för en nostalgiker är det förstås passande.
SvaraRaderaOch varför skulle svenskt inflytande INTE bli perifert?
SvaraRaderaVad sägs om att NATO har haft två nordiska generalsekreterare på raken? En av dem kunde varit svensk.
,Vad sägs om att NATO har haft två nordiska generalsekreterare på raken? En av dem kunde varit svensk.,
SvaraRaderaSå Nato skulle springa Sveriges ärenden? Tillåt mig le.
Hans Li Egnell. Ingen springer någons ärenden. Det är ju bara dumheter från dig som jag annars brukar betrakta som en rationell och klok person.
SvaraRaderaVad blir nästa påstående? Norge och Danmark som Obamas knähundar?
Till anonym!
SvaraRadera"Du har fel, vårt inflytande skulle inte bli perfiert och solidaritetsflrklaringen i Lissabonfördraget går väldigt mycket längre i hur man ska bistå andra. Faktafel är något som präglar NATO-debatten och det är nog precis vad de som sprider detta vill. Sen är det naturligtvis intressant med en diskussion kring ett eventuellt NATO-medlemskap, jag är på inget sätt övertygad, men den ska baseras på fakta!"
Det du säger är fel och du har fel vidare i ditt resonemang. Varken Lissabonfördraget eller NATO kommer att göra något för Sverige! Tillåt mig skratta åt det! Sverige gjorde bort sig militärt och ur försvarssynpunkt och man valde att skrota den allmänna värnplikten. Sverige måste ändra sin syn på försvaret och den militära upprustningen innan något annat kan komma på tal - moderaterna och sossarna borde tänka om! Det är grundproblemet! Använd förnuftet i stället och inse att det inte är en fråga om annat än en felsyn på omvärlden!